Camme

Oj va jag just minns varför jag inte ser charmen i att baka. Det tar såååån tid. Jäsa deg i en timma. Baka ut. Jäsa lång stund till. Schuss in i ugnen. Låta bullarna vila. Låta de svalna. Haha jag gav upp vid 22-tiden igår. Lät den söta degen gå klart jäsningen över natten. Bakade även en minisats glutenfritt. Degen var ingen höjdare att arbeta med, dock va fyllningen himmelsk god. Gjorde en kola-kanel smak. Så nu bli det bakpyssel i någon timme till innan jag ska tvätta klart det sista och packa inför påskweekend.

Igår kämpade jag mig igenom fotbollsmatchen. Den va sådär måste jag säga. Mållöst från båda lagen, men på 90.e minuten blev det spännande. Sedan gick slutsignalen och det var den matchen.

 

För 2,5 timmar sedan vaknade jag av magknip och ett illamående från helvetet. Men jag spyr aldrig. Jag har druckit blåbärssoppa från och till i veckan. Alltså lite mer än vanligt. I hopp om att slippa springet till WC. Men, det hjälper inte. Som jag egentligen visste. Jag är ganska nervös inför den timmeslånga resan ikväll. Jag känner ju mina finanspojkar. Vissa bättre än andra. Och seriöst har jag inte lust att förklara mig. I höstas minns jag inte riktigt vad anledningen var, men jag drack nästan inget. Jag småsmuttade på en öl under en hel kväll. När vi spelade beerpong så hällde vi bara upp lite, just för att inte bli för fulla och slippa dricka så mycket. Ingen ifrågasatte mitt beteende, så det var skönt. 

 

Under månaderna jag mått såhär, så har jag missat väldigt många event med finanspojkarna och andra vänner. Men just finanspojkarna är det lite speciellt. Via en vän, J.O, så lärde jag känna dessa balla pojkar. Jag var nybliven singel och hade just flyttat till Lund. Det anordnades fester, grillningar, herrmiddagar (jag var ofta ensam tjej i gänget förutom flickvännerna som ofta inte var med) mm. Men så tog många examen sommarn 2011. Då Blev det att vi splittrades upp. Men några gånger per år så samlas vi allihopa. Ikväll är en sådan dag. Jag hoppas jag ska orka. Jag önska att energin hade tillåtit mig att hänga med ut och dansa natten lång. Ikväll ska jag skratta så jag kiknar och bara ha jätteroligt. 

 

Nu är det en kopp thé och läsa bok. Njuta av den frika vinden som letar sig in i den lilla springan från mitt lilla lilla fönster. Solen skiner fint. Och jag känner mig piggare. Har verkligen inte läst något alls senaste tiden. Det är sådant jag älskar, men inte har tid med vid sidan om skolan. 

Jag har varit en trötter idag. Som vanligt. Dock har det inte känts lika jobbigt som tidigare i veckan. Kanske beror på att jag äter mindre mål, men oftare? Kanske beror på att jag tränat två dagar i rad och inte är sådär illamående och mätt som jag brukar om dagarna? Igår var jag superhungrig när jag kom hem från gymmet, trots att jag egentligen inte tränar särskilt hårt.

I alla fall. Imorrn ska jag träffa mina fina finanspojkar och åka till kristianstad för att hälsa på Lillegurra. Så ikväll sitter jag hemma med mysig middag framför laptopen och ska se VM-kvalet mellan Irland och Sverige. Den spelas på friends arena i Stockholm. Jag var på invigningsmatchen i november. Ni minns väl Zlatans omtalade bicycleta? Den såg jag live. Jag och min brorsdotter hade vunnit biljetter. Det var riktigt häftigt i en fullsatt arena.

Igår kämpade jag mig igenom mötet. Det var otroligt tufft. Jag satt med en halv burk barnmat och tvingade i mig. Drack två glas lingondricka för att jag skulle piggna till. Jag vet inte vad det är, men senaste tiden så känns det som att allt jag äter rinner rakt igenom mig. Jag har sprungit 4 gånger idag på mindre än två timmar. Är det normalt? Om jag planerar in något nu, så bävar jag mig från att äta. För att jag är rädd. Rädd för att behöva springa på wc. Rädd för att få ont. Rädd för att må illa. Rädd för att bli sådär dödstrött och yr att jag nästan blir svimfärdig. Jag blir så ledsen. Det tär verkligen på mig. Jag är inte van vid att vara så negativ och så ledsen. Jag bestämmer saker med vänner och familj och jag har fått tacka nej så, så många gånger. Jag vill vara med, men jag orkar inte.

Ikväll har jag bestämt träning med Josse. Jag vill verkligen ta mig dit då jag mår så bra utav träning. Även om jag långt ifrån tar ut mig så mycket som jag brukar när jag är frisk. Men jag kommer inte våga att äta innan. Och sedan är jag så arg på mig själv efter, för att oftast inte har orkat äta något. Min aptit är sämst. Åhhh jag som älskar mat.

Inatt sov jag så dåligt. Jag var dödstrött redan klockan nio på kvällen, men jag kunde inte för allt i världen somna. Jag gjorde en kopp thé och tänkte läsa en stund. Det brukar jag njuta av och sedan sover man så gott. Men jag kunde inte koncentrera mig. Huvudvärken ville liksom inte riktigt släppa. Sedan kändes det som att jag ätit världens största måltid. Jag vet inte hur, men till slut somnade jag. Dock vaknade jag upp mitt i natten flera gånger av att jag hade så ont i magen och var jätteillamående. Som att jag behövde spy, men det kommer liksom inget.

Det är 15 timmar sedan jag åt mina två frallor. Jag känner mig fortfarande mätt och något illamående. Jag har massa saker som behöver fixas, men jag skjuter upp saker jag ska göra för att jag är för trött att orka. Jag som brukar vilja få undan saker så snabbt som möjlig. Ikväll ska jag hursomhelst på ett viktigt möte. Vet inte ens hur jag ska orka. Suck. Även om det är bra att jag ska till läkaren på torsdag, så vet jag inte hur han ska hjälpa mig. Mina provsvar kanske har trillat in då. Hoppas. På ett sätt hoppas jag att något ska visas något. För jag blir galen snart. Känns som att detta bara är en hittepådröm. Det är som att leva i en dimmig värld. Låt mig vakna vet jag!

Minst sagt. Jag har fortfarande inte återhämtat mig från helgen. Jag förstår inte hur man kan bli såhär dödstrött i varje liten millimeter av kroppen. Och sedan är det maten. folk frågar mig vad jag är sugen på. Knappt någonting egentligen. Jag tycker nästan ingenting är gott längre. Äter bara för att jag måste, annars får jag ännu ondare, blir ännu tröttare osv. Den senaste tiden har jag börjat må illa oftare. Och något som tillkommit ytterligare som får mina tankar att spinna är att jag får extremt mycket magknip efter matintag och en konstig mättnadskänsla på det. Förut har jag kunnat känna av att så här hungrig är jag och så här mycket mat kommer jag att orka. Nu lägger jag bara upp vad jag tror är normalt och ibland orkar jag och ibland säger det stopp. Ikväll tvingade jag mig själv att äta två frallor. Jag är fortfarande mätt. Jag hatar att känna mig mätt. Oftast när jag känner mig mätt så går det över efter 10 minuter. Men detta är så märkligt. Jag tror att jag lätt hade kunnat gå flera dagar utan att äta. det hade liksom inte varit svårt ens. Hur sjukt är inte det? Och så har jag börjat släppa ut luft genom munnen. Då går illamåendet över lite grann. Inte som att jag rapar, för det gör jag aldrig. Men ibland pyser det ut luft. Som en tyst rapning. Detta är så himla pinsamt egentligen. Sedan har världens huvudvärk krypit fram. Känns nästan som man är febrig. Lite sådär förvirrad.  Jag har hållt mig i flera dagar nu. Den kommer och går, men idag så var den ihållande hela dagen. Envisa jag som inte gillar att knapra piller vägra ju ta panodil. Men nu så orkar jag inte mer. Lite har släppt och jag hoppas kunna sova lika bra som i lördagsnatt. Allt känns lulligt. Jag vet liksom inte om det ena har med det andra att göra. Jag har fått en avbokad tid hos en läkare på gastromottagningen på torsdag. Hoppas verkligen att det går bra.

Igår var jag så himla glad. Det var längesedan jag kände en sådan ro i knoppen. Jag försökte skaka av tröttheten, illamåendet och den onda magen. Så jag vilade i massa timmar. Framåt eftermiddagen så begav jag mig mot Malmö och Josse. Jag ville inte riskera något med att dricka vin eller sprit, det är ju liksom inte bra för kroppen egentligen. Så jag hittade energidryck med colasmak. Och jag satte på mig den rosa blåsan. Målade mig fin i ansiktet och satte på mig klackarna. Jag tittade på min spegelbild och talade tyst till mig att jag va fin. Vi kom till festen först i princip. Trots att vi lite sena då vi hade yrat runt för att hitta rätt. Allteftersom folket dök upp dukades även maten fram. Oj va himla gott. Snälla Anna hade gjort en speciell portion till mig just för att hon visste att jag hade det lite tufft med maten. Sådant e fint. Att jag har vänner som bryr sig även om de inte vet eller frågar alltför mycket varför. De bara accepterar och hjälper mig på traven. Det va trevlig musik och trevlig sällskap. Vi spelade dryckesspel, men jag låtsades blanda redbull vodka och rom & cola. Som vanligt kände jag den jobbiga tröttheten smyga sig på. Jag drack i princip bara energidryck hela kvällen. Ändå damp jag i säng som en slagen hjälte och va tröttare än tröttast. Idag är det nästan ännu värre. Sådär trött och seg i huvet och mör i kroppen. Trots att jag satt ned stora delar av kvällen. Jag har svårt att ta till mig att jag inte orkar med livet. För egentligen ser jag ju inte sjuk ut, mer än möjligtvis mitt bleka face. Får se om blodproverna visar brist på något. På ett sätt hoppas jag på det för att få bukt med detta.

Efter förra helgens kaos började jag i veckan om på ny kula. Eftersom jag inte riktigt får hjälp med att "leva normalt" då systemet sätter käppar i hjulen för mig, så tar jag saken i egna händer. Jag har börjat skriva dagbok. Vad jag äter varje dag, vad jag har för aktivitetsnivå, hur jag sover osv. Jag tror att det kan hjälpa mig från den onda matcirkeln. Jag vill egentligen inte acceptera att jag är en zombie efter varje måltid, men jag får lära mg att lyssna på min kropp. Eftersom jag inte fått diagnos eller ens vet vad som är fel med mig är det väldigt svårt att ta till sig. Jag orkar helt enkelt inte med allt och jag bortprioriterar vissa saker just nu. 

 

Det som är fruktansvärt jobbigt är hur jag varje morgon kan känna att idag mår jag bra, för att efter intagen frukost dimpa ner i någon slags dimma. Jag försöker hålla modet uppe, men alltsomoftast somnar jag av ren utmattning. Som att all energi i kroppen går åt för att få igenom födan i tarmsystemet. Sedan vaknar jag i en ännu dimmagare värld. Det är svårt att förklara. Men det känns lite som att hela kroppen legat i en ständig maginfluensa. Ni vet den där känslan av att vara utmärglad och trött. Så känner jag mig stora delar av dagen: Vilket gör att jag inte orkar med vardagssysslorna. Jag mår bra i någon timme, så sparar jag på energi för att orka plugga lite så jag inte hamnar alltför back eller tar mig till gymmet. Alla säger åt mig att jag får göra mitt bästa och ta en dag i sänder. Det är svårt när man har haft 1000 bollar i luften. Alltid. Jag har hunnt med skola, extrajobb, hjälpa till med det ena å det andra. Umgås med vänner. springa mellan olika event. för man vill ju räcka till. 

Förra fredagen bjöds det på tacos hos Josse. Det gick inget vidare. Idag testade jag igen. Med Charlie som sällskap. Det gick något bättre. Jag blir ju fortfarande väldigt trött trots att jag vilat halva dagen. Och magen bojkottar lite grann. Men vad gör väl det, lite måste man tåla. Eller? 

 

Vi har spelat spel, druckit te och ätit tacos och Charlie fick agera smakråd medan jag gick catwalk. Mysig tjejfredag. Imorrn ska jag på 25-års galej, så det ser jag fram emot. Förra veckan insåg jag att klänningen jag tänkt bära blivit alldeles för stor. Jag letade febrilt i garderoben efter något fint att ha på mig. I alla fall. Tidagare i veckan hittade jag en chockrosa blåsa i siden som hängt trött i garderoben. Jag beställde den för väldig länge sedan inför en finare fest, men det blev aldrig av att jag bar den, då den satt toktight och kombon färg & Camme är lite ovant. Det är en liten 38 och den ska sitta sjukt tight mellan bröst och midja för att falla ut lite större över rump- och lårpartiet. Svårt att förklara. Ska se om jag vågar ta en bild på mig. Har kännt mig så ful senaste tiden. Sist jag verkligen gjorde mig fin och va taggad på fest var någon gång i slutet på november. Jag har knappt sminkat mig eller festat på flera månader.  Det ska bli så roligt att ha eftermiddagen med Josse, där vi tillsammans ska göra oss fina. Det får mig att tänka tillbaks till vår semesterhelg i Göteborg i somras. Det var så mysigt att trängas i lilla badrummet och pimpla på vin och drinkar vi blandat i hotelrummet samtidigt som vi hörde allt stim å stoj nerifrån gatan. Vi bodde mitt på Avenyn. Så imorrn blir det lite försmak inför vår Göteborgsweekend över påskhelgen. För min del blir det inget vin imorrn, även om jag är jättesugen på ett glas bubbel. Jag vågar inte riskera. Jag är väldigt nervös att inte orka med. Har verkligen laddat batterierna genom att ta det lugnt och vilat mycket i veckan. Åhh nu kallar bingen. Är så trött.

Sov Gott!

Psst... ni är några fler som tittat in senaste tiden. Vilka är ni? Hur hittade ni hit? Tell me! 

Idag tog jag det lugnt och sansat. Bestämde mig för att inte inta föda förrän efter blodproverna. Ifall det skulle vara något som skulle tas på fastande mage. För så var det ju för ett tag sedan. Att de glömde säga att jag skulle vara fastande. Jag kom dit 11.45. Sköterskan kollade igenom alla remisser.

Sköterskan: Hmm... men vissa prover ska tas innan klockan 10 på morgonen
Jag: Varför det? Jag har inte fått någon info och det står inget om det?!
Sköterskan: Vi har fått den informationen från labbet. Varför vet jag knappt själv. Vi följer bara anvisningar. 

 

Jag vet inte om det bara är jag, men jag vill ju alltid veta varför saker och ting händer. Jag accepterar inte det bara. Som när lagen för hur badrum ska uppföras 1 juli 2007. Jag tog reda på info medan mina kollegor bara accepterade det. 

Det var bara att droppa av de andra proverna och traska hemmåt igen. Men jag behöver i alla fall inte vara fastande. Så det blir tillbaks till mottagningen imorrn fm. Jag som traskade dit innan lunch då det är lugnare. Suck! Sedan var jag så yr när jag kom hem. Hade köpt med mig en vetebulle för jag tyckte jag förtjänade den. Tog bara 60 minuter att få i mig ett litet glas nyponsoppa, 2 skorpor och den där bullen. Och så kom magontet på beställning och grannen höll på att banka å såga. Men till slut somnade jag av utmattning och väcktes 2 timmar senare av världens mest trista telefonsamtal. Ännu en grej som ställer till det för jag är student och den här jäkla magen. Orkar inte få fler huvudvärker på grund av en sjukdom jag inte ens fått diagnos på. "Det är bara inte bra" som läkarna säger. Är besviken på mig själv att jag inte orkar mer och orkar stå på mig. Är så himla himla ledsen exakt hela tiden.

Nu mår jag ganska så bra. Inte dödstrött, men fortfarande trött. Inte jobbig kramp i magen, men fortfarande så ont att jag inte kan ignorera den. Inte massa wc-besök som byter av varann, men istället en stress över att kunna hinna lämna prover till sjukhuset. Är det kanske för att jag knappt ätit något på flera dygn? Att det är nästan ett dygn sedan sista måltiden slank ned? Så går jag och tänker på att igår, ja igår minsann, så hade de fel. Hittat att det inte var en normal sörja. Ok sorry, detta är riktigt äckligt. Men jag måste bara få ur mig detta ur systemet så jag inte analyserar sönder mig själv. För jag går och tänker på om jag ätit något fel? Slarvat kanske? Är det något jag inte tål kanske? Snart är det dags för mig att ta nya blodprover. Hej knarkararmar. Igen.

I fredags damp det ned ett paket till mig. Inget roligt. Nä, det var ett från region Skåne. I fanns ett meddelande och diverse remisser från en läkare på gastromottagningen i Lund. De ska ta om och ta fler prover. Alla möjliga blodprover och avföringsprover, allt från laktosintolerans till parasiter. I fanns information hur jag skulle gå tillväga för varje enskilt prov. Dock framgick det inte om man kunde ta proverna samtidigt eller vid olika tillfällen. Jag har utfört båda varianterna därav frågan. Hursomhelst, så stod det i brevet att jag har rätt till att komma på gastroskopi inom 90 dagar. På grund av långa köer kan det dock dröja 4 månader. Jag fick efter många om och men tag på gastromottagningen och sköterskan meddelade att jag inte kunde göra något själv, utan provsvaaren avgör hur akut det är. Det är jag helt med på. Men om min trötthet beror på att jag inte får i mig tillräckligt med energi och illamåendet och den onda magen beror på när jag äter och springer på wc så blir det hela en ond cirkel. Dessa prover som tas, varför finns det inte en lista på allt som kan göras inom vårdcentralen? Dessa kunde de gjort efter nyår för att utesluta bakterie eller parasit eller något annat. De hade blivit så mycket mer effektivt och sluppit slösa på dyr specialistvård om man nu kan finna svaren inom allmänvården. varför utnyttjar inte olika vårdinstanser information av varandra. Det är fruktansvärt ineffektivt inom vården idag. Jag menar, laktosintolerans har jag varit i säkert 15 år. Men hur den diagnosen ställdes, det vet jag inte. Jag var för liten för att minnas. Detta känns precis som med mina allergier. Jag fick bara en diagnos, men det utfördes aldrig tester. Hade man sett att jag var gravt allergisk som liten kunde man satt in rätt medicinering hos allergispecialisterna istället har min astma bara blviit sämre och sämre för varje år som gått.

Idag är jag bara negativ och besviken och det käns fruktansvärt tråkigt. Jag har fått i mig lite tortellini med pesto och körsbärstomater kl 15. Nu precis har magontet släppt. Och nu vågar jag inte äta mer. 6 timmars pina är inget roligt. Speciellt inte när man är alldeles illamående och svimfärdig när man står i duschen.

I lördags så var jag en så trasig människa. Jag va så ledsen och satt och skrev av mig. Bloggen skulle kludda så det kom inte opp. Idag sitter jag här igen. Minst lika ledsen. Jag vill vakna upp från denna mardröm. Jag är absolut ingen gnällspik eller gråter för inget Sist jag grät var 2009. För att en av de finaste människorna som gått på denna jord hastigt gick bort.

Hursomhelst. Detta är sjukt. Jag kan inte sätta fingret på exakt vad det är som gör mig så här deppig. Men det är hela grejjen med att vara trasig i magen. Att inte kunna leva normalt. Att framtiden blir uppskjuten på obestämd tid, samtidigt stannar inte klockan. Att det är så fruktansvärt svårt med maten. När jag är i sociala sammanhang så försöker jag extramycket att vara "normal", men priset jag får betala är desto högre. Det är inte jättekul att va så dödstrött att kroppen knappt orkar sitta upprätt. Det är inte jättekul att ta fram en barnmatsburk när alla andra äter god mat som lagts ned med extramycket kärlek och själ. Jag vil göra så mycket mer. Andra ser fram emot våren, men jag måste antagligen sitta instängd inomhus för att inte förstöra den utredning som tagit 3,5 månader redan. För att jag har svår pollenallergi med tillhörande tung astma. Och som kräver kortisonkur emellanåt. Allt är en enda ond cirkel. Jag har så fina förstående vänner. Som bjuder in mig på grejjer trots att jag inte kan göra allt som de kan. Trots att jag inte dricker. Trots att jag är trött. Trots att jag inte orkar gå runt i butiker för jag måste vila emellanåt. Trots allt detta kan jag inte hjälpa att jag får otroliga skuldkänslor. Om de slutar att höra av sig för att det är tråkigt när de inte får svar. Eller det inte är lönt att fråga för att jag ändå är tråkig som inte dricker eller festar. För att jag inte finns där tillräckligt mycket. Jag är inte tillräckligt bra vän, dotter eller syster. Just idag är jag inte alls stark....

Just nu intar jag min kvällsmat som består av en varma koppen tomatsoppa och 3 små crostinis. Det är väl snarare nattamat så här dags på dygnet. Det positiva i veckan då jag varit ute å gått och försökt aktivera mig mer, är att jag känner hunger. Det dåliga är att jag fortfarande inte kan äta så mycket i taget och alltsomoftast så kommer det där onda efter maten och gör mig helt utslagen. Jag förstår inte. Igår tränade jag lite och var alldeles utmattad. Åt en banan och det var exakt allt jag kunde få i mig. Först 13 timmar senare kunde jag få i mig lite lite frukost. En portion babygröt som är mjölkfri. 130 kcal är det allt jag kan få i mig på 13 timmar? Vid lunchtid var jag lite hungrig, inte så konstigt när jag knappt kan behålla den minimala portionen gröt för en 8 månaders bebis. Då lyckades jag få i mig den minsta portion korvtroganoff någonsin. Och då kom det onda och trötta på beställning. 12 timmar senare är det alltså en kopp varma koppen. Det kanske inte är så lite? Jag vet inte. Jag är van vid att träna väldigt mycket och äta på hyffsat fasta tider. Men det känns som att jag ligger på under 1200 kcal om dagen. Imorrn väntar en god fredagsmiddag med finaste tjejgänget. Jag ser så himla mycket fram emot den. Men jag är rädd att få så ont och bli så trött. Imorrn bitti har jag telefontid med min läkare från vårdcentralen. För se vad han säger. Det kan ju inte vara normalt att ha det så här. Jag älskar att laga mat. Jag älskar att äta. Men nu är den min värsta huvudvärk. Och det gör mig otroligt ledsen. Jag kan va sugen på allt, men ändå inte. Jag vet ju inte vad det är som gör mig sjuk. Jag känner mig inte sjuk emellanåt.

Känner att bloggen har blivit en enda grå och deppig zon. Men detta är mitt andrum, mina tankar. Nu borde jag verkligen sova. Ska opp om några timmar för det där telefonsamtalet och direkt efter är det dags för ortopedtid vid Malmö Stadion. Förhoppningsvis får jag reda på om jag slipper operera axleln. wish me good luck!

Idag var det första dagen på riktigt länge som jag verkligen njöt av min frukost och faktiskt såg fram emot den. Dessutom sken solen så fint.

Jag har helt slutat äta laktosfria produkter sedan jag började äta igen för några veckor sedan. Jag har känt att laktosfritt gör att jag får lite mer ont i magen än vad som är vanligt senaste månaden. Hursomhelst. Jag har ju mina favoritfrukostar. Ett av dessa är fibergröt med kanel, strimlade äpplen och mjölk. Fibergröten är inte alls snäll mot magen märkte jag ett tag, så den slutade jag med igen. En annan favorit är fil med musli eller helst hemmagjort blandning av olika fröer som solrosfrön, krossade linfrön osv. Jag har inte vågat äta sådana "nyttigheter" på flera månader. Har på känn att magen kommer bojkotta. Men så tänkte jag att någon typ av rrsättning till fil och yoghurt med lite musli eller vetekuddar då?

Köpte en dag för ett tag sedan sojayoghurt naturell som smakade konstigt.. Den va liksom söt på ett konstigt sätt. Den funkar däremot ok som ersättning för att göra dippa till grönsaksstavar. Häromdagen tänkte jag att jag skulle ge vaniljyoghurten från märket carlshamn en chans. Den va faktiskt ok med lite musli. Den ör ju söt, fast med smak så det blir inte lika fel i huvet. Så idag slank det ned 1,5 dl yoghurt med lite musli och så gjorde jag en liten omelett av ett ägg. Så jag är väldigt stolt över min matinsats. Det gjorde inte lika ont idag. Oftast har jag ont i magen 4-5 timmar efter matintag hur lite det än är, så idag blev jag glad att det ända inte kickade igång förrän 1,5 timma senare och höll i bara några få timmar. 

Små små steg går jag mot rätt riktning :)

Något som jag reflekterat över senaste månaderna är hur kroppen är helt bananas. Jag har alltid vägt väldigt mycket. Oavsett om jag är galet vältränad och har galet låg fettprocent, eller blitt kallad för spinkis eller har fått gå på en kortisonkur och ser ut som en michelingumma. Jag väger alltid sjukt mycket oavsett hur smal eller tjock jag e. Vikten är alltid hyffsad stabil.

Hursomhelst, mina ben är och har alltid varit min svaga punkt. De är så bastanta och muskliga och tjocka. Jag har alltid haft sjukt svårt att hitta byxor. De är antngen så smala vid vaderna att jag inte ens får på mig dem, eller så sitter de perfekt med midjan är ungefär 10 storlekar stora. You get the point. Jag har mina favvisar från H&M som hette Squin & supersquin för 199 kr, men de har ändrat namn till skinny och allt vad det heter. och sitter inte alls snyggt. Nu har jag blvit rekommenderad ett par stretchjeans. Sånna där superstretch. Jag har alltid haft 29 eller 30, ibland lite större till och med. Speciellt hårda dieseljeans. Men numer har jag tydligen 27/28 i jeansstorlek. Inte bara stretchjeans utan när jag provade mina gamla jeans från H&M, som legat i garderoben, så satt de helt löst. Så nu är min nya storlek 28 haha. Great. 2 sizes down.
Hur detta har gått till vet jag inte. Magen känns slapp å tjock emellanåt. Och hela jag känns inte lika vältränad. Kroppen e bananas helt enkelt. Who cares about their weight, it's the size that matters :D