Camme

Efter förra helgens kaos började jag i veckan om på ny kula. Eftersom jag inte riktigt får hjälp med att "leva normalt" då systemet sätter käppar i hjulen för mig, så tar jag saken i egna händer. Jag har börjat skriva dagbok. Vad jag äter varje dag, vad jag har för aktivitetsnivå, hur jag sover osv. Jag tror att det kan hjälpa mig från den onda matcirkeln. Jag vill egentligen inte acceptera att jag är en zombie efter varje måltid, men jag får lära mg att lyssna på min kropp. Eftersom jag inte fått diagnos eller ens vet vad som är fel med mig är det väldigt svårt att ta till sig. Jag orkar helt enkelt inte med allt och jag bortprioriterar vissa saker just nu. 

 

Det som är fruktansvärt jobbigt är hur jag varje morgon kan känna att idag mår jag bra, för att efter intagen frukost dimpa ner i någon slags dimma. Jag försöker hålla modet uppe, men alltsomoftast somnar jag av ren utmattning. Som att all energi i kroppen går åt för att få igenom födan i tarmsystemet. Sedan vaknar jag i en ännu dimmagare värld. Det är svårt att förklara. Men det känns lite som att hela kroppen legat i en ständig maginfluensa. Ni vet den där känslan av att vara utmärglad och trött. Så känner jag mig stora delar av dagen: Vilket gör att jag inte orkar med vardagssysslorna. Jag mår bra i någon timme, så sparar jag på energi för att orka plugga lite så jag inte hamnar alltför back eller tar mig till gymmet. Alla säger åt mig att jag får göra mitt bästa och ta en dag i sänder. Det är svårt när man har haft 1000 bollar i luften. Alltid. Jag har hunnt med skola, extrajobb, hjälpa till med det ena å det andra. Umgås med vänner. springa mellan olika event. för man vill ju räcka till.