helg mitt i veckan...
A good day to die hard...
Igår var jag på bio med en vän. Vi såg den nya Die hardfilmen. Tur att vi gick på den tidigare visningen. Den senare blev tydligen stökig, där polis fick tillkallas. Tråkigt att det blir så. Glad var jag över att orka med bio, fika ooch en promenad. Mådde lite illa och en krånglig mage sista kvarten av filmen. Var jättetrött. Men roligt att smaka på kaffe för första gången på flera månader. Tog en liten sojalatte. Det gick sådär. Jag som för bara något år sedan hinkade i mig säkert mer än en liter svart kaffe om dagen.
Filmen var inte världens bästa. Blev ganska besviken faktiskt. Bruce Willis har definitivt gjort bättre roller. En trasig pappa-son relation som man inte riktigt reder ut hur. De ska då bygga upp bandet under en nära-döden upplevelse. Action med mycket skjut skjut utan inlevelse. Ett försök till actionkomedi. Nä, det bästa var trailervisningen innan filmen började. Åhh, i sommar kommer supermanfilmen upp på svenska biodukar. Christopher Nolan ligger bakom produktionen. Kan inte bli annat än bra. Längtar redan!
Filmen var inte världens bästa. Blev ganska besviken faktiskt. Bruce Willis har definitivt gjort bättre roller. En trasig pappa-son relation som man inte riktigt reder ut hur. De ska då bygga upp bandet under en nära-döden upplevelse. Action med mycket skjut skjut utan inlevelse. Ett försök till actionkomedi. Nä, det bästa var trailervisningen innan filmen började. Åhh, i sommar kommer supermanfilmen upp på svenska biodukar. Christopher Nolan ligger bakom produktionen. Kan inte bli annat än bra. Längtar redan!
Ny vecka...
Det har varit lite dålig uppdatering. Bloggen och jag har inte direkt varit bästa vänner. I förra veckan var jag på Tuthankamonutställningen med Josse. Jättebra och trevligt. Vi gick en liten sväng på Emporia då det ligger ett stenkast ifrån mässan där utställningen hölls och ingen av oss har varit där förut. Helt ok. Kul med lite nya butiker så som hollister och sephora.
Nu är det ny vecka. Jag har varit förkyld ett bra tag nu. Den bröt ut ordentligt i förra veckan. Men nu är det bara lite hosta och snuva som envisas. Typiskt för astmatiker tror jag. Att förkylningar blir så himla långdragna och jobbiga. Ikväll ska jag va pigg och gå på måndagsbio med min vän Charlie. Hoppas den nya die hardfilmen är bra.
Nu är det ny vecka. Jag har varit förkyld ett bra tag nu. Den bröt ut ordentligt i förra veckan. Men nu är det bara lite hosta och snuva som envisas. Typiskt för astmatiker tror jag. Att förkylningar blir så himla långdragna och jobbiga. Ikväll ska jag va pigg och gå på måndagsbio med min vän Charlie. Hoppas den nya die hardfilmen är bra.
En bra tisdag...
Mötena gick bra idag. Nu är jag helt slut. Har haft två tjejer från laget över ikväll som hälsat på mig. Så himla mysigt. Jag bjöd på laxpasta. Och tjejerna drack vin. Åh va jag har saknat att laga mat och min lilla lägenhet. Jag har tryck i mig massa onyttigt ikväll. Och magen är ganska ok. Ikväll sover jag nog riktigt gott med Herr björn som sällskap.
Jag vill, om jag bara kunde...
Nu är klockan tokmycket igen. Och ögonlocken är alldeles för tunga. Ändå har jag svårt att sova. Jag tror att helgen tog ut sin rätt till slut. Jag har varit superkonstig i magen igen. Den börjar göra mer ont igen. Små korta krampanfall. Och det onda har liksom börjat röra sig västerut. Och ut mot ryggen. Typ njurarna. Jag är så fasligt trött hela tiden. Imorrn har två viktiga möten, som jag bara bara måste orka mig igenom. Tur att det är långpaus mitt på dagen så jag kan kila hem och vila. Och dubbeltur att det inte är så långt bort. Så jag slipper bli utmattad av promenaden hem: I värsta fall får jag ta buss och hoppas på att jag slipper må illa.
Nu ska försöka sova så att jag orkar ta mig upp imorgon bitti. Ska bli körd hem till min lilla lägenhet. Hoppas att jag får låna med mig mammas vetekudde hem till mig. Den har varit min lilla räddare.
Nu ska försöka sova så att jag orkar ta mig upp imorgon bitti. Ska bli körd hem till min lilla lägenhet. Hoppas att jag får låna med mig mammas vetekudde hem till mig. Den har varit min lilla räddare.
Bästa helgen...
Åhh va himla glad jag är i hjärtat. Fast armarna känns som gummi, bena som sönderkokta spagettistrån och koppen som en saccosäck och jag är helt slut i knoppen så är själen hel. Det var riktigt länge sedan jag va så här glad och positiv.
Det gör inte ens något att magen krånglat något fasligt och jag är alldeles illamående och yr emellanåt. Jag har lyckats vara social 4 dagar i rad. Träffat fina vänner. Haft det supermys med familjen å firat in ormens år. Kramats med någon som jag saknat så himla mycket och blivit lite ompysslad. snart är det en ny vecka och den kommer med massa positivt hoppas jag.
Det gör inte ens något att magen krånglat något fasligt och jag är alldeles illamående och yr emellanåt. Jag har lyckats vara social 4 dagar i rad. Träffat fina vänner. Haft det supermys med familjen å firat in ormens år. Kramats med någon som jag saknat så himla mycket och blivit lite ompysslad. snart är det en ny vecka och den kommer med massa positivt hoppas jag.
Ett grönt paket...
För åtta dagar sedan var jag helt tom i kroppen. En hisstur från 3.e våningen ner till entrén kändes som oändliga minuter istället för sekunder. Tunga ben vandrade ut genom den gråmelerade stenbelagda golvet. Den iskalla luften letade sig igenom den tjocka luvan och sjalen som jag virat om halsen och en bit upp i ansiktet. En jobbig blåst med snöblandat regn piskade mig i ansiktet. Den del som inte var skymd. Jag och mamma beslutade oss för att traska in igen. Och beställa en taxi, för jag va alldeles knäsvag och illamående.
Hemmavid hoppade jag ur taxin. Gick de tre stegen mot brevlådan min. Tog upp lilla nyckeln och virade om det infrusna låset. På tredje försöket fick jag upp luckan till brevinkastet. Reklam, lundatidningen, ett brev från sjukvården, och ett grönt paket. jag krafsade ihop allt i en slarvig hög och öppnade dörren upp till lägenheten. slängde allt i en ännu mer slarvig hög på matbordet för att klä av mig ytterkläderna.
Jag sorterade ut reklamen och slängde det i pappersinsamlingen hemma. Öppnade upp breven som var mina och lade min rumskamrats brev för sig. Och det gröna paketet. Adresserat till mig. Jag vände på det nyfiket för att öppna, eftersom jag inte väntade mig något paket. Adressanten var en av mina bästa vänner. Fina Em. Oj, så spännande. Innehållet va en mörk chokladkaka med mintsmak. För hon vet att jag gillar det. Och det sötaste meddelandet. "hoppas du får ner en bit choklad och att du blir frisk snart, min fina vän"
Jag blir alldeles rörd av sånna gester. Sådant fint för hjärtat och själen gör att jag kämpar lite extra när jag helst av allt vill lägga mig pladask ned för jag är så utmattad. Tack min fina vän <3
Hemmavid hoppade jag ur taxin. Gick de tre stegen mot brevlådan min. Tog upp lilla nyckeln och virade om det infrusna låset. På tredje försöket fick jag upp luckan till brevinkastet. Reklam, lundatidningen, ett brev från sjukvården, och ett grönt paket. jag krafsade ihop allt i en slarvig hög och öppnade dörren upp till lägenheten. slängde allt i en ännu mer slarvig hög på matbordet för att klä av mig ytterkläderna.
Jag sorterade ut reklamen och slängde det i pappersinsamlingen hemma. Öppnade upp breven som var mina och lade min rumskamrats brev för sig. Och det gröna paketet. Adresserat till mig. Jag vände på det nyfiket för att öppna, eftersom jag inte väntade mig något paket. Adressanten var en av mina bästa vänner. Fina Em. Oj, så spännande. Innehållet va en mörk chokladkaka med mintsmak. För hon vet att jag gillar det. Och det sötaste meddelandet. "hoppas du får ner en bit choklad och att du blir frisk snart, min fina vän"
Jag blir alldeles rörd av sånna gester. Sådant fint för hjärtat och själen gör att jag kämpar lite extra när jag helst av allt vill lägga mig pladask ned för jag är så utmattad. Tack min fina vän <3
helgen som var....
Jag har varit olidligt trött efter koloskopin. Jag hade ett telefonmöte med min läkare för någon dag sedan. Mina calprotektinvärden ser fortfarande inte normala ut och det är inte normalt att ha konstant ont i magen och få extra ont efter mat och ha svårt att sova pga av smärtan. Oavsett vad det är jag stoppar i mig så känns det fel. Soppor har varit lite lättare. Jag har lite försökt att koppla bort det onda och ätit iaf. Små små portioner men 3-4 ggr om dagen. Dock känner jag mig konstant mätt. Det är tur att jag är hos mamma tillfälligt så hon kan påminna mig att äta.
Jag hade mycket att se fram emot under helgen. På fredagen skulle jag fira min lilla guldklimp, min bästis F.E sons 1-årsdag lite i förväg. De hade lagat snäll mat som jag hoppades att magen skulle klara. Det var så underbart mysigt. Men otroligt jobbigt och pinsamt att inte kunna tåla maten och behöva springa iväg på wc. Hursomhelst så gick bussresan hem ganska bra. Det var första gången på riktigt länge jag hittade på något trevligt och faktiskt vågade åka iväg. På lördag morgon skulle jag egentligen åka iväg på utflykt med några tjejekompisar. Mitt i natten vaknar jag illamående och av att jag har en huggande smärta i magen. Jag somnade till någon gång vid gryning rent utmattad och känner att jag inte alls kommer orka. Så himla synd. Vi har inte setts på en nästan en månad och vanligtvis ses vi nästan varje vecka, ibland fler ggr i veckan. Även denna helg bjöds det på fest. 30-årsfesten/inflyttningsfesten på lördagen hoppade jag därmed över. På söndag fm kände jag mig betydligt piggare. Började småjogga lite lätt på väg till mormor & moster, men blir alldeles trött halvvägs. så jag går en liten omväg för att få i mig lite frisk luft. Blir bjuden på god lunch men orkar knappt hälften av en barnportion ens. Så typiskt. Det ör mig så himla ledsen att behöva missa så himla mycket. Skola, jobb, vänner, aktiviteter. Ja, livet i sig. Känner mig äldre än min gamla mormor som är 90+
Jag hade mycket att se fram emot under helgen. På fredagen skulle jag fira min lilla guldklimp, min bästis F.E sons 1-årsdag lite i förväg. De hade lagat snäll mat som jag hoppades att magen skulle klara. Det var så underbart mysigt. Men otroligt jobbigt och pinsamt att inte kunna tåla maten och behöva springa iväg på wc. Hursomhelst så gick bussresan hem ganska bra. Det var första gången på riktigt länge jag hittade på något trevligt och faktiskt vågade åka iväg. På lördag morgon skulle jag egentligen åka iväg på utflykt med några tjejekompisar. Mitt i natten vaknar jag illamående och av att jag har en huggande smärta i magen. Jag somnade till någon gång vid gryning rent utmattad och känner att jag inte alls kommer orka. Så himla synd. Vi har inte setts på en nästan en månad och vanligtvis ses vi nästan varje vecka, ibland fler ggr i veckan. Även denna helg bjöds det på fest. 30-årsfesten/inflyttningsfesten på lördagen hoppade jag därmed över. På söndag fm kände jag mig betydligt piggare. Började småjogga lite lätt på väg till mormor & moster, men blir alldeles trött halvvägs. så jag går en liten omväg för att få i mig lite frisk luft. Blir bjuden på god lunch men orkar knappt hälften av en barnportion ens. Så typiskt. Det ör mig så himla ledsen att behöva missa så himla mycket. Skola, jobb, vänner, aktiviteter. Ja, livet i sig. Känner mig äldre än min gamla mormor som är 90+
