Åtehämtning och så var vi där igen...
Alltså är det normalt att vara såhär. Jag är en sån person som vill kunna lösa mina problem. Kan jag inte så vill jag i alla fall hitta någon typ av svar eller vad de kan bero på. Jag har varit så oerhört trött i veckan. Först tänkte jag att det berodde på att jag ätit lite sämre. Sedan tänkte jag att det berodde på träning som jag kämpade med. Sedan tänkte jag att det måste vara fastan, men det är konstigt, jag brukar inte märka av det så här mycket. Då måste det varit sömnen. Men då sover jag jättemycket för att liksom intala mig själv att jag tar igen förlorad sömn fast det inte går. Sedan tänker jag att det nog måste vara undersökningen. Men nu har det gått flera dagar till. Jag är fortfarande jättetrött. Visst kämpar jag förbi tröttheten och försöker att inte tänka på den.
till råga på allt så har senaste dagarna inte varit bra mag-dagar. Jag var tvungen att avbryta medicineringen i samband med filmkapselundersökningen, genast direkt så fick man springa lite till. Och igår och främst inatt var det extra märkbart. Asså herremingud va du är taskig. Kommer hem till min varma säng flera timmar försent för att det bara går ett tåg i timmen och min mage bojkottade. Trots att jag började medicinera mig i fredags igen. Asså jag kommer gräva ner mig om filmningen inte visar ett skvatt. För nått skit måste det vara som visar spår av blod, förhöjda calprotektinvärden, något lägre blodvärden och något förhöjt crp. Nu är jag så ledsen för jag försökt att fånga dagen genom att jag skulle sökt sommarjobb och gjort mig fin inför min brors 40-års kalas. Nä, jag blir sen och det visste jag nog för ett par timmar sedan. Idag vill jag gråta igen. Det var ett tag sedan sist jag va så här ledsen. Orkar inte ha det såhär. Har haft en förträfflig bra vecka. Hittade ett roligt jobb som gav mg förhoppningar om en underbar sommar. jag vill ha en sysselsättning som ger mig energi. Jag vill ha det lite bättr ekonommiskt ställt. Det e skit att vara sjuk och student.
till råga på allt så har senaste dagarna inte varit bra mag-dagar. Jag var tvungen att avbryta medicineringen i samband med filmkapselundersökningen, genast direkt så fick man springa lite till. Och igår och främst inatt var det extra märkbart. Asså herremingud va du är taskig. Kommer hem till min varma säng flera timmar försent för att det bara går ett tåg i timmen och min mage bojkottade. Trots att jag började medicinera mig i fredags igen. Asså jag kommer gräva ner mig om filmningen inte visar ett skvatt. För nått skit måste det vara som visar spår av blod, förhöjda calprotektinvärden, något lägre blodvärden och något förhöjt crp. Nu är jag så ledsen för jag försökt att fånga dagen genom att jag skulle sökt sommarjobb och gjort mig fin inför min brors 40-års kalas. Nä, jag blir sen och det visste jag nog för ett par timmar sedan. Idag vill jag gråta igen. Det var ett tag sedan sist jag va så här ledsen. Orkar inte ha det såhär. Har haft en förträfflig bra vecka. Hittade ett roligt jobb som gav mg förhoppningar om en underbar sommar. jag vill ha en sysselsättning som ger mig energi. Jag vill ha det lite bättr ekonommiskt ställt. Det e skit att vara sjuk och student.
Filmkapselundersökning
Jag vaknade efter en dålig natts sömn. Gjorde mig i ordning för att traska till Endoskopiavdelningen på gastrokliniken i Lund. Där mötte en sjuksköterska som kan det tekniska med filmkapselfilmningen. Hon var verkligen jättesnäll och trevlig. Gav massa positiva kommentarer som gjorde mig mer avslappnad. För jag var jättenervös inför undersökningen, vilket var vanligt.
Först fick jag ta en vit shot, den innehöll en medicin som skulle neutralisera magen från bubblor och smakade absolut inget. Sedan visade hon mig utrustningen och själv filmkapseln. Den var ungefär stort som en lillfingertopp. Såg ut som ett tjockare piller. Jag tyckte den såg stor ut och det kändes lite läskigt att svälja ned en blinkande kapsel. Men den är behandlad med något slags medel som gör att den glider lättare. Så inga problem att svälja. Eftersom jag råkade ta på mig ett linne som inte var 100% bomull så fick jag en ursnygg sjukhusklänning istället. Sedan fick jag på mig ett bälte och till den var apparaten ansluten. Man fick sedan apparaten i en väska som hängde över ena axeln. den vägde lite, kanske 1-2 kg. Den kändes inte så mycket. Jag glömde faktiskt bort den allteftersom dagen gick. På apparaten fanns en blinkande blå lampa, likadan fanns på kapseln. Så det är så de är synkade, genom att skicka signaler till varann.
Innan jag fick gå hem så skulle jag dricka 5 dl laxabom. Det var inte jättegott och jag var rätt så illamående vid det här laget, så jag slapp dricka upp det sista. Det är till för att kameran ska ha lättare väg att vandra och för att få tydligare bilder. Laxabomen smakar något metalliskt. Till en början tyckte jag inte det var så farligt men efter en stund så växer bismaken i munnen för varje klunk. Lägg då till att jag var fruktansvärt törstig, men de var inte törstsläckare direkt. Men generellt så tyckte jag det var mycket lättare med laxabom än Movprep.
Den första timmen ska man vara uppe och gå och röra på sig för att kameran inte ska fastna i magsäcken. Sedan så flyter dagen på. Jag var jättetrött, bidragande faktor var nog fastan och den dåliga sömnen natten innan. Ca 2 timmar efter att man svalt kameran får man dricka och efter 4 timmar får man äta något lätt. Några timmar senare får man äta vad man vill. Man har apparaten på sig i ca 12 timmar och sedan är man klar. Kameran kommer ut det vanliga hållet, mellan 24-72 timmar efter.
Först fick jag ta en vit shot, den innehöll en medicin som skulle neutralisera magen från bubblor och smakade absolut inget. Sedan visade hon mig utrustningen och själv filmkapseln. Den var ungefär stort som en lillfingertopp. Såg ut som ett tjockare piller. Jag tyckte den såg stor ut och det kändes lite läskigt att svälja ned en blinkande kapsel. Men den är behandlad med något slags medel som gör att den glider lättare. Så inga problem att svälja. Eftersom jag råkade ta på mig ett linne som inte var 100% bomull så fick jag en ursnygg sjukhusklänning istället. Sedan fick jag på mig ett bälte och till den var apparaten ansluten. Man fick sedan apparaten i en väska som hängde över ena axeln. den vägde lite, kanske 1-2 kg. Den kändes inte så mycket. Jag glömde faktiskt bort den allteftersom dagen gick. På apparaten fanns en blinkande blå lampa, likadan fanns på kapseln. Så det är så de är synkade, genom att skicka signaler till varann.
Innan jag fick gå hem så skulle jag dricka 5 dl laxabom. Det var inte jättegott och jag var rätt så illamående vid det här laget, så jag slapp dricka upp det sista. Det är till för att kameran ska ha lättare väg att vandra och för att få tydligare bilder. Laxabomen smakar något metalliskt. Till en början tyckte jag inte det var så farligt men efter en stund så växer bismaken i munnen för varje klunk. Lägg då till att jag var fruktansvärt törstig, men de var inte törstsläckare direkt. Men generellt så tyckte jag det var mycket lättare med laxabom än Movprep.
Den första timmen ska man vara uppe och gå och röra på sig för att kameran inte ska fastna i magsäcken. Sedan så flyter dagen på. Jag var jättetrött, bidragande faktor var nog fastan och den dåliga sömnen natten innan. Ca 2 timmar efter att man svalt kameran får man dricka och efter 4 timmar får man äta något lätt. Några timmar senare får man äta vad man vill. Man har apparaten på sig i ca 12 timmar och sedan är man klar. Kameran kommer ut det vanliga hållet, mellan 24-72 timmar efter.
så här snygg är man med hela kittet på :)
Förberedelser inför filmkapselkameraundersökning....
Tänkte berätta för de som är intresserade. Jag letade själv efter lite info om filmkapselkameraundersökning men det fanns inte så mycket. Eller så är jag dålig googlare :)
Hursomhelst. Några dagar innan undersökningen får man inte äta fröer, frukter med kärnor, musli mm. Så jag som gillar gröt eller yoghurt med linfrön, hallon smoothie i solen, sallader med tomater osv fick tänka om. Speciellt jobbigt var det när jag skulle köpa lite lösviktssallad kvällen innan fastan började. Det fanns typ fröer och tomater i typ allt. Slutade med grönsallad, avocado och gurka.
Man fastar i ca 16 timmar. Man får inta sista födan rätt sent på kvällen. Jag försökte skjuta upp det så sent det gick. Hela dagen hade jag skjutit upp måltider och ätit lite i taget för att jag skulle slippa känna mig hängig under undersökningsdagen.
Det som var jobbigast var att inte kunna dricka tror jag. Man får dricka 4 timmar innan undersökning, då jag hade på morgonen så vaknar man ju grymt törstig och det är försent att dricka.
tänkte ta undersökningen i ett enskilt inlägg :)
Hursomhelst. Några dagar innan undersökningen får man inte äta fröer, frukter med kärnor, musli mm. Så jag som gillar gröt eller yoghurt med linfrön, hallon smoothie i solen, sallader med tomater osv fick tänka om. Speciellt jobbigt var det när jag skulle köpa lite lösviktssallad kvällen innan fastan började. Det fanns typ fröer och tomater i typ allt. Slutade med grönsallad, avocado och gurka.
Man fastar i ca 16 timmar. Man får inta sista födan rätt sent på kvällen. Jag försökte skjuta upp det så sent det gick. Hela dagen hade jag skjutit upp måltider och ätit lite i taget för att jag skulle slippa känna mig hängig under undersökningsdagen.
Det som var jobbigast var att inte kunna dricka tror jag. Man får dricka 4 timmar innan undersökning, då jag hade på morgonen så vaknar man ju grymt törstig och det är försent att dricka.
tänkte ta undersökningen i ett enskilt inlägg :)
1,5 dygn kvar...
om mindre än ett dygn har jag intagit min sista måltid innan kapselkameraundersökningen. Jag är å galet nervös. Mest för att det inte ska ge något. Känns lite som slöseri på medel. Men läkaren på gastrokliniken som remitterade mig tyckte det var nödvändigt. Jag hoppas verkligen jag får svar snart. Även om jag mår mycket bättre överlag den senaste veckan, så är det fortfarande som en berg-och-dalbana. Det som gör att jag mår så mycket bättre är absolut bättre sömnrytm då jag slipper springa i tid och otid och får vila ut. Sedan tror jag att träning och att vara social hjälper en hel del. Och sist tror jag att den nya medicinen zantac jag tagit ett tag nu hjälper till. Jag går fortfarande på inolaxol och dimor, men jag har ju märkt att jag fortfarande inte har helt kontroll från dag till dag. Idag hade jag en hel lista på massa ärenden, men jag har varit så himla trött. Jag har inte ens orkat läsa i boken. Jag får sån megaångest varje gång jag sover bort en hel dag. Om några veckor hoppas jag att livet är återställt. Då har jag hunnit vara hos dietist. Nu ska jag försöka sova.
Trötter...
Imorse var jag riktigt trött. Under denna terminen har jag blivit tvungen att ta uppehåll från skolan då jag blev sjukskriven. Inte det roligaste. Trots att jag inte direkt har behövt att vakna en viss tid har jag ändå försökt att komma upp innan 8 för att ha en dygnsrytm så normal som möjligt, trots alla vilopauser mitt på dagen. Idag orkade jag inte stiga upp. Senaste veckan har jag varit en riktigt trötter på fm. Kanske beror på pollenet. Fast det har varit skönt att kunna sova ordentligt. Under alla månader har det mest känts som en tjock dima. Jag är jättetrött, men kan inte riktigt komma till ro och sova ordentligt. Blir mest blunda och vila.
Idag har jag en del ärenden. Och så ska jag börja läsa den där femtio nyanser av honom eller vad den heter på svenska. Har funderat på att läsa den i mer än ett år, då den låg på topplistorna i USA och England. I Sverige slog den väl igenom för ett halvår sedan eller så. Får se om det blir en hiss eller diss. Har hört lite olika. Jag har fått uppfattningen att de som brukar läsa mycket skönlitteratur har tyckt sämre om den än de som inte är vana bokslukare :)
Idag har jag en del ärenden. Och så ska jag börja läsa den där femtio nyanser av honom eller vad den heter på svenska. Har funderat på att läsa den i mer än ett år, då den låg på topplistorna i USA och England. I Sverige slog den väl igenom för ett halvår sedan eller så. Får se om det blir en hiss eller diss. Har hört lite olika. Jag har fått uppfattningen att de som brukar läsa mycket skönlitteratur har tyckt sämre om den än de som inte är vana bokslukare :)
Sommarsäsong...
Och så var sommarsäsongen i handboll igång. Idag var det första gången för året som det var beachhandbollsträning. Jag hade sällskap med en tjejkompis upp till gunnesboplanen. Så kul att det var många som var på plats. Jag fick snällt leka domare, d sjukgymnasten inte riktigt godkänt mig för träning ännu. Var så grymt sugen på att springa av mig i sanden. Jag vill ju verkligen inte riskera att axeln åker igen och det är ju lätt hänt med en kontaktsport. Det var himla trevligt att få lite sol å sig och träffa alla goa grabbar man inte träffat sedan förra sommarn.
Underbara vår...
Idag mötte jag opp stina & Josse och tog en lån powerwalkrunda och pausade för lite kaffe i solen. Så galet mycket folk ute idag. Verkligen härligt väder. Senare på em så vart jag hos min bästis och hade lite mys med honom och has lilla familj. Sjukt mysigt att kramas och gosa med en liten kille som springer på för fullt. Sedan gick vi en liten kvällspromenad. Jag är jätteslut i knopp och kropp, får se om jag orka bege mig till lagmiddagen/festen en stund. hoppas ni har en underbar helg :)
Trött dag...
Åhh idag har jag varit dödstrött... blev ingen träning. Bara timmen hos sjukgymnasten vid lunchtid. Sjukt jobbigt. Ibland går det bättre, idag gick det sådär på vissa övningar. Mycket, mycket mjölksyra får man känna på.
Hursomhelst. Nästa torsdag är det dags för min kapselkameraundersökningen. Tänkte njuta av helgen innan kosten utan fibrer ska sättas in för att man inte ska få fröer, kärnor osv i tarmen. Jag är lite nervös över undersökningen. Dels att den inte ska visa något, men även för att det ska göra ont. Man ska svälja en kamera. Läskigt. Sedan fick jag går reda på att jag fått tid till en dietist. Äntligen. Jag har varit hyffsad stabil i vikten senaste veckan. Men tappade lite för två helger sedan, när jag mådde så himla dåligt. Jag är inte van vid alla dessa upp-och-ner-gångar av vikten. Även om det är små skiftningar så är de tillräckligt stora för att jag ska känna att jag inte har kontroll. Konstigt det där. Tycker jag äter mycket bättre numer dessutom.
Hursomhelst. Nästa torsdag är det dags för min kapselkameraundersökningen. Tänkte njuta av helgen innan kosten utan fibrer ska sättas in för att man inte ska få fröer, kärnor osv i tarmen. Jag är lite nervös över undersökningen. Dels att den inte ska visa något, men även för att det ska göra ont. Man ska svälja en kamera. Läskigt. Sedan fick jag går reda på att jag fått tid till en dietist. Äntligen. Jag har varit hyffsad stabil i vikten senaste veckan. Men tappade lite för två helger sedan, när jag mådde så himla dåligt. Jag är inte van vid alla dessa upp-och-ner-gångar av vikten. Även om det är små skiftningar så är de tillräckligt stora för att jag ska känna att jag inte har kontroll. Konstigt det där. Tycker jag äter mycket bättre numer dessutom.
Mys i solen...
Så lite gör så mycket gott. Jag är så himla, himla tacksam över de små tingen i livet. Sådär supersvenskt. Att vara tacksam för en värmande sol. Idag efter frukosten så kom illamåendet.Jag som trodde att den hade försvunnit. Det där må-illa-bli-superduper-yr och ont-i-magen så att jag vill krypa ihop till en boll. Men jag kämpade emot och vilade en lång stund och sprang några omgångar och förbannade mig över att jag kanske måste ställa in promenad och fika i solen. Men jag tog mig i kragen och informerade att jag troligtvis blir lite sen. Lite solkräm och solpuder och slängde på mig kläderna. Sedan begav jag mig mot Malmö och Dockan. En promenad till västra hamnen med finaste J och vi fikade i solen. Jag har gått och varit sugen på kaffe i flera månader. Låtsades att magen var supersnäll. Mmm, va jag njöt av latte. Inte min favorit, men vågade inte ta för starkt kaffe. Satte oss på trädäcket en bit bort och hade en så himla underbar utsikt och lät solen smeka våra kinder. Plötsligt vänder en jobbig dag till en underbar eftermiddag och kväll. Och sånna här stunder ger mig så mycket energi tillbaks. Det får mig att glömma bort att bara några få timmar tidigare ville jag typ sova bort smärtan och tröttheten. Men jag kämpar med mina vänner.
Kanske Malmös vackraste plats en solig vårdag...
Oh lovely sun...
Så mycket en stor gul sol och flera, flera plusgrader gör för en. Idag har jag mått bra. Det är trevligt. Att äntligen ha flera bra-dagar. Kanske medicinerna som äntligen börja hjälpa. Jag vet inte, men jag njuter av att inte bo på en wc och vara lika begränsad. Dock sitter tröttheten i och idag behövde jag min vila. Jag kände förresten av träningsvärk idag. Min sjukgymnast hade helt rätt om det. Härligt!
Nu ska jag göra mig ordning för att bege mig ut i solen en stund. Jippie för D-vitamin :)
Nu ska jag göra mig ordning för att bege mig ut i solen en stund. Jippie för D-vitamin :)
Nästan sommarvärme...
Det är galet va det kan slå om. Fort går det också. Det enda är det här med klädseln. Man vet inte om man ska ta en tjockare jacka på morgonkvisten eller chansa på vårjackan. Inatt var det minusgrader, nu är klockan nästan midnatt och det är 11 plusgrader. Det har nästan känts som en sval sommarkväll.
Det har varit en fullspäckad dag. Egentligen ville jag vila efter sjukgymnasten vid lunchtid. Men jag fick spontanbesök av en kompis jag inte träffat sedan i höstas. Åhh va himla trevligt vi hade. Och hann även va ute i solen en stund. Jag tror att idag är nog den första dagen på massor av månader som jag inte har vilat. Och ändå känner jag mig inte dödstrött. Jag tror att gymmet gör mig riktigt gott. Även om jag fortfarande mest rehabtränar och cyklar lite, så känns det underbart. Dessutom så känns min onda höft mycket bättre. Jag inbillar mig att det är tigerbalsamen och träningen som gör under :)
Det har varit en fullspäckad dag. Egentligen ville jag vila efter sjukgymnasten vid lunchtid. Men jag fick spontanbesök av en kompis jag inte träffat sedan i höstas. Åhh va himla trevligt vi hade. Och hann även va ute i solen en stund. Jag tror att idag är nog den första dagen på massor av månader som jag inte har vilat. Och ändå känner jag mig inte dödstrött. Jag tror att gymmet gör mig riktigt gott. Även om jag fortfarande mest rehabtränar och cyklar lite, så känns det underbart. Dessutom så känns min onda höft mycket bättre. Jag inbillar mig att det är tigerbalsamen och träningen som gör under :)
Som en 90-årig tant....
Det är exakt så jag känner mig. Det har blivit en del gym i veckan. Dels för att jag märkt att jag mår lite bättre av att röra på mig, men också för det sociala. Det enda jag stör mig på är att jag fått mer och mer ont i min högra höft. Känns konstigt vid vissa rörelser, men mest ont gör det nog när jag går vanligt och i trappor uppåt.
Jag har haft en såndär bergochdalbanevecka igen. Ena dagen kan jag knappt röra på mig för jag är tokyr och illmaående. Nästa så bor man på wc och en annan dag så känner jag mig i princip frisk. Dagarna jag mår bra är inte jättemånga, men dessa dagar gör att jag glömmer att jag är dålig. Helgen är som bortblåst och jag ser fram emot lite fredagsmys med en av dom bästa :)
Jag har haft en såndär bergochdalbanevecka igen. Ena dagen kan jag knappt röra på mig för jag är tokyr och illmaående. Nästa så bor man på wc och en annan dag så känner jag mig i princip frisk. Dagarna jag mår bra är inte jättemånga, men dessa dagar gör att jag glömmer att jag är dålig. Helgen är som bortblåst och jag ser fram emot lite fredagsmys med en av dom bästa :)
Slut på energi...
Som vanligt efter intagande av det förbaskade bulkmedlet på morgonen så kommer illamåendet. Jag va iväg hos sjukgymnasten imorse och under min uppvärmning så bara känner jag hur illamåendet växer och växer. Då sitter jag och trampar motionsykel på lägsta nivå i princip. Efter en stund släpper det och ja kan utföra alla tuffa övningar som ska göra min axel stark och frisk. Nu börjar det bli lite roligare övningar på rehaben. 1 kg vikter, wohoo. Alltid efter en timme sjukgymnastik så brukar jag va helt slut i axeln av ansträngning, men idag kändes det ok. Inte lika myket mjölksyra. Riktigt härligt.
Vid lunch mötte jag upp en tjejkompis från laget. Här i Lund finns det en ica-butik som har ett toppenkonept. De har olika dagens och massa olika typ av sallader, grönsaker, pajer mm. det är rätt trevligt. Man betjänas och pekar på det man vill ha, det vägs och ändå är det inte jättedyrt. Idag blev jag bjuden på min ihopplockade lunh som bestod av en grillad potatissallad med räkor. Så himla snällt. Och det var supermys att sitta å njuta av sol oh gå en långpromenad genom stan efter. Dessvärre var jag helt slut resten av dagen och nu ikväll slockande jag rätt tidigt. Och nu är jag uppe igen. Trött men kan inte riktigt somna om. I alla fall så har det varit en himla bra dag med tanke på hur dåligt jag mått hela förra veckan och inte på tal om i helgen.
Vid lunch mötte jag upp en tjejkompis från laget. Här i Lund finns det en ica-butik som har ett toppenkonept. De har olika dagens och massa olika typ av sallader, grönsaker, pajer mm. det är rätt trevligt. Man betjänas och pekar på det man vill ha, det vägs och ändå är det inte jättedyrt. Idag blev jag bjuden på min ihopplockade lunh som bestod av en grillad potatissallad med räkor. Så himla snällt. Och det var supermys att sitta å njuta av sol oh gå en långpromenad genom stan efter. Dessvärre var jag helt slut resten av dagen och nu ikväll slockande jag rätt tidigt. Och nu är jag uppe igen. Trött men kan inte riktigt somna om. I alla fall så har det varit en himla bra dag med tanke på hur dåligt jag mått hela förra veckan och inte på tal om i helgen.
Hej vinter!
Idag så trodde jag att våren kom för att stanna. Tidigt i eftermiddags strålade solen underbart och det var hela 6 plusgrader. Jag drog på mig träningsbyxorna och löparskorna för att jag tänkte jag skulle ut och gå en runda för att se om den konstiga mättnadskänslan och illamåendet skulle släppa. Hann knappt utanför förrän det började hagla och snöa om vartannat. Nää, blev ingen glass i solen. Istället blev det lite benövningar och axelträning hemma. Känner mig som en gammal 90-åring med sladdrig hud. Ok, jag överdriver, men jag är helt enkelt inte van. Imorrn fm har jag tid hos sjukgymnasten. Ska bli roligt att visa henne hur mycket bättre jag är i min axel.
Nu ikväll har jag tittat på EM-kvalet i handboll. Det är nog första gången i historien jag somnar till. Inte för att det är trist. Utan för att jag är dödstrött. Men skönt va det. Tyvärr vann Polen, men jag tror att vi lyckas ta en av platserna till EM i Danmark 2014.
Nu ikväll har jag tittat på EM-kvalet i handboll. Det är nog första gången i historien jag somnar till. Inte för att det är trist. Utan för att jag är dödstrött. Men skönt va det. Tyvärr vann Polen, men jag tror att vi lyckas ta en av platserna till EM i Danmark 2014.
en annorlunda lördagskväll...
Hujjeda mig så dåligt jag mått. Mådde riktigt riktigt dåligt igår. Varje gång jag steg upp så svartnade det för ögonen efter ett par steg. Vid ett tillfälle när jag skulle springa in på wc trillade jag in mot väggen när jag skulle stödja mig. Sedan klarnar allt lika snabbt igen. Kände mig superkonstig i magen och den gjorde liksom extra ont. Hade lite lite feber från och till hela dagen. Sent på eftermiddagen var jag på bena igen och kunde utföra några ärenden. Dock så mådde jag så sjukt illa hela vägen hem. Ville bara så gärna spy upp skiten som tryckte på. Kan det ha varit popornen från fredagskvällen, eller kanske krossade linfröna från frukosten? Eller att jag ätit för lite? På grund av lite annorlunda mönster senare under kvällen ringde jag och rådfrågade sjukvårdsupplysningen. Va himla fin sjuksköterska som var lugn och förstående. Hon tyckte att jag skulle åka in till akuten. Jag var dock inte så sugen på detta sent en lördagskväll i ett redan underbemmanat Lund. Jag hade en god vän här, så han höll mig sällskap. Jag lovade sjuksköterskan att jag skulle åka in direkt om febern steg ytterliggare eller om jag fick mer ont. Som tur var så höll jag emot ett tag och två panodil och tog tempen var 30:e min så mådde jag bättre. Faktiskt så pass mycket bättre att jag slocknade nån gång efter 5 imorse. Vaknade till imorse och har inte orkat göra något försök till att "fånga dagen". Kroppen är för trött och den förbaskade magen bojkottar fortfarande, så den ska få vila.
Det var meningen att vi skulle ha lördagstrevligheter, men det blev såklart inställt. Fin vän har jag ändå som trampade bort till mig, drack öl medan jag drack äppelsaft. Och så titta vi på Hipp Hipp och massa youtubeklipp. Även om jag blundade minst halva tiden så ifrågasatte han inte. Vi spelade quiz via mobilerna och han brydde sig inte att jag satt på wc under någon runda. Åhh va jag blir glad i hjärtat av sånna gester. Det var som en bloggbekantskap skrev häromdagen, man vill inte att folk ska tycka synd om en, man vill att de ska kämpa med en och försöka förstå. Även om jag känner mig taskig mot min vän, så är han himla förstående. Försöker peppa och behandla mig som vanligt.
Det var meningen att vi skulle ha lördagstrevligheter, men det blev såklart inställt. Fin vän har jag ändå som trampade bort till mig, drack öl medan jag drack äppelsaft. Och så titta vi på Hipp Hipp och massa youtubeklipp. Även om jag blundade minst halva tiden så ifrågasatte han inte. Vi spelade quiz via mobilerna och han brydde sig inte att jag satt på wc under någon runda. Åhh va jag blir glad i hjärtat av sånna gester. Det var som en bloggbekantskap skrev häromdagen, man vill inte att folk ska tycka synd om en, man vill att de ska kämpa med en och försöka förstå. Även om jag känner mig taskig mot min vän, så är han himla förstående. Försöker peppa och behandla mig som vanligt.
Can you put a smile back on my face...
Får någon helg sedan satt jag med några killkompisar och hade söndagshäng. Vi kikade då på American Pie reunion. Jag kom att tänka på att jag glömt vilka bikaraktärerna var. Så jag beslutade att poppa poporn och dricka lussethé men en miniskvätt havregrädde för mjölken är slut och jag har inte haft orken att åka och handla. Fast jag vet att jag brukar få ont av poporn så var all jag ville, att bara skratta och låtsas som att jag själv bestämt mig för att njuta av filmmys med mig själv en fredagskväll, inte för att jag inte orkar träffa andra och vara social.
Jag har varit så fasligt ledsen och nere för allt senaste veckan. En läkare som jag vänder mig till och ber om hjälp, men som ska behöva betänketid för att hjälpa mig. Jag försöker ge information jag tror är viktig, men det är svårt när han mumlar något för sig själv som är obegripligt i mina öron. Han ställer någon enstaka frågor om koloskopi mm. sådant han faktiskt har fått info om och faktiskt kan läsa sig till. Sedan lovar att han ska tänka över natten och ringa upp mig, men likväl är det jag som måste jaga hela tiden. Orkar inte. Har varit så trött och häromkvällen kunde jag inte somna. Timmarna tickade iväg och magen gjorde bara mer och mer ont. Kroppen var trött och huvudet som en stelnad betongklump. Jag är vaken, men det är som att jag är förstelad, ingen information går in. jag var så himla ledsen. Ville så gärna ha någon att prata med. Ville ha en famn att krypa upp till och känna att allt kommer bli bra. Det är fruktansvärt jobbigt att inte förstå eller veta vad som är fel med en. Man känner i hela kroppen att något inte står rätt till, men man vet inte vad. Jag känner mig så himla negativ fast jag inte vill. Jag saknar mitt glada jag. Men igår fick jag i alla fall skratta.
Jag har varit så fasligt ledsen och nere för allt senaste veckan. En läkare som jag vänder mig till och ber om hjälp, men som ska behöva betänketid för att hjälpa mig. Jag försöker ge information jag tror är viktig, men det är svårt när han mumlar något för sig själv som är obegripligt i mina öron. Han ställer någon enstaka frågor om koloskopi mm. sådant han faktiskt har fått info om och faktiskt kan läsa sig till. Sedan lovar att han ska tänka över natten och ringa upp mig, men likväl är det jag som måste jaga hela tiden. Orkar inte. Har varit så trött och häromkvällen kunde jag inte somna. Timmarna tickade iväg och magen gjorde bara mer och mer ont. Kroppen var trött och huvudet som en stelnad betongklump. Jag är vaken, men det är som att jag är förstelad, ingen information går in. jag var så himla ledsen. Ville så gärna ha någon att prata med. Ville ha en famn att krypa upp till och känna att allt kommer bli bra. Det är fruktansvärt jobbigt att inte förstå eller veta vad som är fel med en. Man känner i hela kroppen att något inte står rätt till, men man vet inte vad. Jag känner mig så himla negativ fast jag inte vill. Jag saknar mitt glada jag. Men igår fick jag i alla fall skratta.
En kamp mot den onda cirkeln...
Från att ha kommit från en påsk fylld av harmoni, glädje och skratt kom jag hem till en tom och kall lägenhet. Livet kan bli lite avskalat. Verkligheten hinner ifatt en och tankarna spinner på i högsta möjliga fart. Jag har varit så ofantligt trött. Så trött att jag bara legat apatiskt kvar i sängen trots att telefonen ringer på högsta volym. Så trött att varje litet hjärtslag gör ont. Så trött att när jag ser mig själv i spegeln ser jag ett likblekt spöke med ögon som svullnat igen. Sömnen har varit som bortblåst. Så var det i Göteborg också. Jag får inte riktigt ro. Jag drömmer hemska mardrömmar. Jag vrider och vänder mig 511 gånger i hopp om att den onda magen ska låta mig vila. Slappnar av, lägger en värmekudde på. Ligger i endast underkläder med en frisk nattvind som sveper in emellan fönstret som står på glänt. Men icke. Lagom till vårfåglarnas sång under morgonkvisten, i takt med att de första solstrålarna letar sig upp på horisonten, först då är jag så utmattad och tömd på energi att jag slocknar.
Jag vaknar några timmar senare, sådär lagom mittemellantid mellan frukost och lunch. Jag äter mina mediciner och känner hur det bubblar i magen. Hur illamåendet saktar smiter sig på mig. Hur jag måste göra mig redo för att bo en stund på wc-stolen. Hur jag är alldeles slut efter och helst vill sova. Men helst ska man vänta en timme eller två. För man får inte lägga sig eller vila om man tagit bulkmedel.
Jag sitter på en plats jag inte visste fanns. Jag skäms över en situation jag innerst inne inte rår över. Jag lägger ut pengar på mediciner, för jag håller modet uppe. Jag har ett hopp. Men ibland så tappar jag modet och man sjunker ner i en svart håla. Igår kväll brast det för mig. Jag hade sovit bort 3 dagar. Jag satte mig ner för att försöka plugga. Jag orkade öppna boken och sedan kom det där tunga i bröstet. Jag kunde inte hålla emot. En tårstrimma färgade mitt gråa anlete. Jag tror inte jag har fällt så många tårar på 4 år. Till och med snyftnngarna gör att magen känns lite extra. Jag ska inte ge upp, för vi ska hitta vad som e felet. Detta kan väl ändå inte sitta i bara huvet? Man kan väl inte hitta på något sänkta blodvärden, förhöjda crp, ett onormalt calprotektinvärde och blödningar enbart genom att tänka? Jag blir galen!
Jag vaknar några timmar senare, sådär lagom mittemellantid mellan frukost och lunch. Jag äter mina mediciner och känner hur det bubblar i magen. Hur illamåendet saktar smiter sig på mig. Hur jag måste göra mig redo för att bo en stund på wc-stolen. Hur jag är alldeles slut efter och helst vill sova. Men helst ska man vänta en timme eller två. För man får inte lägga sig eller vila om man tagit bulkmedel.
Jag sitter på en plats jag inte visste fanns. Jag skäms över en situation jag innerst inne inte rår över. Jag lägger ut pengar på mediciner, för jag håller modet uppe. Jag har ett hopp. Men ibland så tappar jag modet och man sjunker ner i en svart håla. Igår kväll brast det för mig. Jag hade sovit bort 3 dagar. Jag satte mig ner för att försöka plugga. Jag orkade öppna boken och sedan kom det där tunga i bröstet. Jag kunde inte hålla emot. En tårstrimma färgade mitt gråa anlete. Jag tror inte jag har fällt så många tårar på 4 år. Till och med snyftnngarna gör att magen känns lite extra. Jag ska inte ge upp, för vi ska hitta vad som e felet. Detta kan väl ändå inte sitta i bara huvet? Man kan väl inte hitta på något sänkta blodvärden, förhöjda crp, ett onormalt calprotektinvärde och blödningar enbart genom att tänka? Jag blir galen!
Påskledigt...
Vilken underbar långhelg jag hade. Jag och Josse begav oss mot Göteborg tidigt i fredags där vi mötte upp vår vän. Jag hade fått låna en kompis lägenhet över helgen. Vi hade en riktig mysig tjejhelg. Vi lagade mat, hade mysiga frukostar, tog långpromenad i solen och strosa runt på nordstan. På Söndagen var det meningen att vi skule bjuda ut Josse på examensmiddag, men den blev ju inte alls som vi hade tänkt oss. Gick i en hel evighet då vi kom på fel sida av berget, när vi äntligen kom fram till Pinchos blev vi mottagna på ett konstigt sätt och det fanns ingen servering. Slutade med att det blev middag på Burger King för vi var så trötta, frusna och hungriga. Sedan tänkte vi att vi kunde gå in på Park Lane och se vad de erbjöd då det var gratis inträdde innan midnatt. Tji fick vi då det var världens längta kö, då trodde vi att vi var tidigt ute trekvart innan. Men men, så kan det gå och det blev tjejsnack till långt in på natten.
