Camme

Minns ni mitt inlägg. Vilken nyfikenhet den gav. Roligt att ni blir så engagerade, mina söta läsare. Jag kan avslöja att det inte är någon hemlis i sig. Det handlar mer om en dröm, om att kämpa för något man älskar. Ibland är motvinden lite för hård och då orkar man helt enkelt inte cykla uppför det den där jobbiga backen. Och speciellt inte om man testat så många gånger förr och bara kommer halvvägs för att sedan ändå få hoppa av sadeln och gå resterande bit . Hänger ni med? Haha, jag och mina metaforer.

Det hela handlar om en dröm jag har haft ett bra tag, men som legat sådär vilande någonstans i bakhuvudet. Emellanåt tar jag fram den, när det är lite tufft och själen är lite sådär skral. Allt som oftast har en vind blåst förbi och väckt mig från drömmen och ruskat om mig så att jag åter landar i verkligheten. Den ligger numer i säkert förvar långt in i hjärtat och bland minnena, där det är tryggt.

Nu låter jag väldans sentimental, men detta betyder så oerhört för mig. Och jag tror att om man varit i en situation likt min, så förstår man nog. Jag har ju berättat så många gånger förr, att jag har idrottat och tränat så långt jag kan minnas. När jag var ungefär 2 år fick jag mina första par joggingskor. Dessa sprang jag glatt i. Vid 4 års ålder fick jag världens finaste lilafärgade BMX-cykel. Tror ni jag kämpade som en dåre för att lära mig cykla på 2 hjul? När jag fyllde 5 hela år fick jag mitt första par rullskridskor. Ni vet sånna där 70-tals, som såg ut som ett par tygskor fastsatta på 4 tjocka plasthjul i neonfärg, inte sådär på raken som dagens inlines, utan de bildade mer en fyrkant. Dessa byttes snart ut mot ett par inlines, för de där 70-tals grejjorna var ju ingen hit. De gav ingen fart och ingen adrenalinkick :)

I alla fall så förälskade jag mig i mina inlines. Varje vår/försommar när min födelsedag inträffade önskade jag mig ett par nya. Jag vet inte hur många par inlines jag har avverkat under mitt liv, men det är många kan jag lova. Jag har följt med när plasthjulen byttes mot gummihjul, när de stora terränghjullagren kom, hur plastskon byttes mot insättssula och slutligen den där skon som skulle sitta som ett smäck och hade dämpning. Det var någon gång under tidigt högstadie jag införskaffade mig mitt första par riktigt proffsiga inlines. Dessa inlines har burit mig så mååånga 100-tals mil. Jag ägde ingen cykel under hela min tonårstid, för det räckte ju med inlines vart de än bar mig. Jag älskade att åka långt, så långt att bena darrade när man slutligen bromsade in de sista 10 metrarna innan man kunde kliva av inlinesen. Fötterna var lite ömma, ni vet sådär som det känns efter en kväll på klackar. Det var som att jag hade befunnit mig i himlen för att slutligen landa på jorden. Och det bästa av allt var soliga sommardagar, när jag åkte hela vägen ut mot strandpromenaden för att åka på den där raka nylagda svarta asfalten. När solen smekte ens svettiga ansikte och brände på hjässan. Att känna den salta vinden susa förbi. Det var frihet för mig. En stund där jag kunde släppa allt och drömma mig bort. KENTs musik dunkade på medan jag rullade på, km efter km. Precis lika underbart som att åka runt på ett par inlines är att ta en löprunda i skogen. Eller i havet. Få njuta av naturen på nära håll. Att pressa sig själv för att klara lite längre sträcka eller bättre tid.

Vet ni varför detta är en dröm och inte min verklighet? Jag var med om en liten olycka för några år sedan.  Jag lyckades slita sönder min fot och delar av hälsenan hela vägen upp mot vadmuskeln. Jag kunde inte gå på flera månader och kämpade för att kunna cykla och gå ordentligt igen. Jag fick en dom om att jag aldrig någonsin kommer att bli 100% bra igen. Och sedan dess har det inte gått så bra för mig, att varken springa eller åka inlines. Varje år ger jag löpningen ännu en chans till och river upp skadan igen. För två år sedan gav jag upp hoppet om att kunna åka på ett par inlines igen och slängde mina inlines bland soporna. Jag minns min hur jag försökte att springa några månader efter min skada. Jag rev upp skadan igen. På rehabilitering igen. Men så en sensommardag var jag ute på enlöprunda. Jag minns de salta tårarna som rullade nedför mina kinder när jag kom i mål. Ynka 3 km, men det var stort för mig. Jag hade tejpat foten hårt, hårt för att klara. Men när tejpen togs av för stretching så gjorde skadan och smärtan sig påmind. Nu är våren snart kommen, hoppas vi i alla fall. Jag ska banne mig klara det här. Först ska jag bara ha råd att köpa på mig ett par nya löparskor och nya grymma ortopedinlägg. 3200 kostar ett sådant kalas ungefär. Svider i kontot, men det kan det nog vara värt!

Är ni med och hejjar på mig? Att jag ska orka springa mer än 3 km utan att få ont? Att kanske en dag våga på mig ett par inlines igen? Kanske att jag till och med kan springa en halvmara en vacker dag.

Bildens webbplats: prylzonen.se

Sitter vid skrivande stund på Studiecentrum i Lund, uppe vid Lth. Jag har knappt hunnit äta idag. Mycket dåligt av mig! Istället har en redbull och några vindruvor slunkit ned. Och nu sitter jag med en kopp kaffe för att värma mig. Herrejösses vad kallt det är idag. Snart ska jag ta bussen in mot Malmö och besöka ett resebolag. Jag känner mig frisk, men är lite småseg. Blir nog ingen träning ikväll, men kanske en långpromenad om jag klär på mig rejält. Vi får se om jag hinner. Hörs ikväll!

Bildens ursprung: unirioja.es

Vilken härlig blandning av träning, onyttigheter och skoj jag har varit med om denna veckan. Viktnedgången har varit sådär. Väldigt mycket svängningar, lite upp och ner på grund av min onda mun/tunga och så klart på grund av att jag har unnat mig en del denna veckan. Inte att förglömma att det är minst lika viktigt att leva ut som att leva sunt. Bara man hittar en bra balans. Jag har börjat känna förändringar på kroppen, mer på vissa ställen än andra. och inte minst har mina vänner och familj börjat se lite skillnad. Så otroligt kul och motiverande. Och gud vilka fina komplimanger jag har fått, både här på bloggen och i verkliga livet. Det ger mig verkligen så mycket energi och pepp inför att faktiskt kämpa lite till, och lite mer. Tack kära ni! Veckan tummar handlar förstås om motivation...



- Fina vänner och familj som kommer med helt underbara komplimanger när det är tungt och motivationen inte har varit på topp denna veckan. Tack fina ni. Det ger så mycket att ni tror på mig. Och jag har fått stega upp en snäpp med min självkänsla. Kända mig trots allt otroligt vacker igår trots att det inte var något speciellt jag hade på mig. Bara en svart liten klänning i storlek 36 som satt ännu lösare om överkroppen än den gjorde när jag köpte den för snart 2 år sen!



- Precis som livet bör vara så kommer motgångar ibland. Den onda munnen och tungan får tummen ner ända till botten. Jag som nyss kommit in i en himla fin balansgång med mina matintag som frukost, mellis, lunch osv, måste börja om på rutinerna igen. Man tappar motivationen en aning, men det är inget att hänga läpp för. Imorgon är en ny dag och en ny vecka med nya utmaningar väntar.

Vilken härlig helg det har varit. Varje morgon har jag vaknat till solens värmande strålar. Nästan så att man blivit bortskämd med det underbara vintervädret. Det har varit en fullspäckad helg med mycket fest och jag har haft så himla roligt. Igår, så kände jag mig himla snygg dessutom och vilka fina tjejer jag har till vänner då som skämmer bort mig med fina komplimanger. Hoppas att ni har haft en lika fin helg. Jag tänkte för en gångs skull lägga in en bild på mig. Kände mig så fin i håret igår och var förstås tvungen att ta en egobild.

Hemligheten bakom mitt snygga hår är:
*klipp inte dig på ett halvår
*använd bra hårprodukter, som shampoo & balsam och gärna hårinpackning 1-2 ggr/vecka
*Vira in nytvättat hår i en turban och låt det torka ett tag.
*kamma ut håret och spraya in lockspray och gärna någon mousse som formar.
*sätt upp håret till en knut - lockbildande.
*föna håret med huvudet mot marken, först med knuten kvar och sen med utsläpp hår.
*smeta in lite glansolja och vänd huvudet nedåt och spraya in så mycket hårspray du bara kan.
*lägg en fin bena. Lite mer hårspray för stabilitet.
*dra över håret till ena axeln. spraya lite till
*tadaa... klart :)

Visst har jag fått himla långt hår och checka in vilka tjusiga lockar jag har!

Jag fick en pik om det här med varför jag inte kunnat äta. Det vet ni såklart inte. Jo, men jag fick blåsor i mun & tunga (biverkning av medicin) vilket gjorde att jag levde på vätska och barnmat fram till just igår eftermiddag. Och jag har nog tagit igen maten dubbelt upp. Vet ni, idag lunchade jag & Josse på Jensens och nu ikväll krängde vi i oss en massa. Det blev italienskt mat, minichokladbollar, riktiga popcorn, en och annan godisbit. Men det får man göra ibland. Denna helgen kommer det bli mycket fest och vin :)

Åh jösses, jag har aldrig någonsin tyckt att combat varit så jobbigt som igår. Det koncentreras ju mycket ben/rumpa samt axlar på just denna combat koreografi. Vart har jag inte värsta träningsvärken om inte just där? Haha, jag gör det då inte  lättare. Värmde upp med snabb gång på löpbandet, i 8% lutning och avslutade uppvärmningen med att springa.

Annars då? Munnen & tungan mår mycket bättre. Igår åt jag riktig mat och som jag åt då. Var ju hur hungrig som helst haha... Nä nu blir det lite styrka här hemma innan det är dags att bege sig till stan för lunch och shopping med josse :)

Jag har ju helt glömt bort att berätta om min fullspäckade helg som var hur fantastisk trevlig som helst.

Helgen började med att jag fick spontanbesök av bästa Husmus. Sedan bar det mot Lund där jag blev bjuden på en mysig fredagsmiddag hos min blivande roomie. Det bjöds på hembakad italiensk pizza med två olika fyllningar. Och vi firade oss och lägenheten med att skåla med italienskt bubbel så klart. Om ni inte har förstått det nu, så kan jag berätta att min roomie är italienska. Sedan begav jag mig mot Helsingkrona nation för att fira Söta Helen som fyllt 25. Det var en trevlig förfest i hennes korridor som slutade med spontanutgång på nationen. Och där fann ju min fina, söta, underbara Emy mig <3 Och nästan hela tjejligan samlade utan min vetskap. MYS!

Efter alldeles för få timmars sömn så var jag hur pigg som helst. Blev en jobbdag/kväll och sedan var det till att fixa till sig snabbt innan jag skulle fira Anna & Danne som blivit 25 år. Min fina vän J.O landade på svensk mark för drygt en vecka sedan och det var ett kärt återseende. Och så klart var resten av ekonomikillarna där och som vanligt är det hur skoj som helst. Lite synd att jag missade själva suprisen, för festen var främst anordnad åt Anna av hennes Sambo Danne och hennes tjejkompisar. Kul initiativ :)

Söndagen var jag trött kan jag lova. Det var dags för familjen att samlas hemma hos mammsen och fira det asiatiska nyåret (jag vet, vår familj är några dagar efter). Massa god mat, massa mys. På kvällen var det dags att bege sig till Husmus . Vi bakade lite chokladbollar, drack gott thé och massa god fika. Vi snackade skit och tittade på solsidan. Helgen kunde inte ha slutat bättre. Som jag har saknat våra mysiga théstunder.

Hej hej!
Google Chrome & Blogg.se är inte så bra vänner, därav den dåliga uppdateringen. Nu har jag en explorer som lever sitt egna liv. Suck alltså.

Nånå... tänkte berätta att min rumpa och baklår känns som sega köttstycken, eller något sånt :) Tränade Box igår, Josse parade ihop sig med vår tredje träningskamrat Stina och jag blev ihopparad med en annan tjej. Det var en ny instruktör, Patrik,  han körde på så hårt att några stycken lämnade salen för att de var totalt slut efter en halvtimme. Och två killar var helt slut efter övningarna att de fick säga till att det var byte. Jag är glad att min sparringkollega inte var lika uthållig som jag, för då hade jag antagligen svimmat av trötthet. Det var inte lika mycket adrenalin, utan Patrik körde nog mer som om det vore en vanlig boxningsträning. Kul var det, sjukt jobbigt. Och det känns rejält i armar och ben och rumpa :)

Löparset från adidas, funktionslinne från Reebok, sportbh från casall

Ser inte så farligt ut på bilden, kändes desto mer kan jag lova. Detta togs 2 dagar efter fallet!

Tjohej!
Ursäkta för den dåliga uppdateringen. Jag befinner mig på landet och leker supernanny. Passar systerdöttrarna medan syster & svåger är iväg på utbildning. Ska bo här tills på torsdag och då hoppas jag att det hinns tillbaka till Malmö i tid för ett boxpass. Det har inte alls varit för mycket träning senaste dagarna, då jag befinner mig alldels för långt från gymmet, så snacka om att jag är trött och sprallig. 

Jag vet att jag inte hunnit med veckans tummar, men ska lägga upp det så fort som möjligt.