En lördag full av tankar...
Ibland smyger ångesten över en. Idag är en sådan dag. Min plan va att städa fint i lägenheten och eventuellt ta fram några fina plagg från vårgarderoben. Bara för att känna att jag lever. Känner mig otroligt ful. Hela ansiktet, delar av bröstet och hals är täckta av fula utslag. Utslag som tros ha kommit med att jag går på sparlåga.
Senaste veckorna har jag blivit social igen. Men det är knappt. Det är något galet när jag äter. Jag har på något sätt varit glad över att kunna känna hunger igen. Men nu börjar det där superonda att sakta komma tillbaks. Och jag är rädd att jag kommer sakta men i princip sluta äta igen. För något säger mig att jag kommer få de där timtalslånga kramporna igen om jag slutar att äta. Men det är inte vidare roligt att inte kunna behålla maten. Och göra sådär ont att man måste lägga sig i fosterställning och blunda hårt och sedan somna av utmattning. Det kan liksom inte vara normalt att bli tömd på energi, så pass att man ligger och sover bort en hel dag. Och jag är så ledsen för att jag är student. För jag orkar inte gå i skolan hela dagar. Det handlar inte om att bara orka ta sig till föreläsningar. Det är att orka att beta av uppgifter och kunna lägga ned massa timmar av projektarbeten med andra klasskamrater. För orkar man inte med skolan på heltid så får man inga pengar , för det finns ingen sjukförsäkring som täcker sådant. Jag vill så gärna vara positiv, men ibland är det svårt. Och idag är en sådan dag. För jag orkar inte träffa fina vänner och dricka drinkar och dansa hela natten. Och mest av allt saknar jag de där starka armarna som håller om mig och det trygga bröstet som är så mysigt att somna till hos. idag är jag ledsen fast jag inte vill. Är det ok att bli ledsen över något som jag ändå inte vet vad det är?
Senaste veckorna har jag blivit social igen. Men det är knappt. Det är något galet när jag äter. Jag har på något sätt varit glad över att kunna känna hunger igen. Men nu börjar det där superonda att sakta komma tillbaks. Och jag är rädd att jag kommer sakta men i princip sluta äta igen. För något säger mig att jag kommer få de där timtalslånga kramporna igen om jag slutar att äta. Men det är inte vidare roligt att inte kunna behålla maten. Och göra sådär ont att man måste lägga sig i fosterställning och blunda hårt och sedan somna av utmattning. Det kan liksom inte vara normalt att bli tömd på energi, så pass att man ligger och sover bort en hel dag. Och jag är så ledsen för att jag är student. För jag orkar inte gå i skolan hela dagar. Det handlar inte om att bara orka ta sig till föreläsningar. Det är att orka att beta av uppgifter och kunna lägga ned massa timmar av projektarbeten med andra klasskamrater. För orkar man inte med skolan på heltid så får man inga pengar , för det finns ingen sjukförsäkring som täcker sådant. Jag vill så gärna vara positiv, men ibland är det svårt. Och idag är en sådan dag. För jag orkar inte träffa fina vänner och dricka drinkar och dansa hela natten. Och mest av allt saknar jag de där starka armarna som håller om mig och det trygga bröstet som är så mysigt att somna till hos. idag är jag ledsen fast jag inte vill. Är det ok att bli ledsen över något som jag ändå inte vet vad det är?
Kommentarer
Trackback
