Camme

Just nu intar jag min kvällsmat som består av en varma koppen tomatsoppa och 3 små crostinis. Det är väl snarare nattamat så här dags på dygnet. Det positiva i veckan då jag varit ute å gått och försökt aktivera mig mer, är att jag känner hunger. Det dåliga är att jag fortfarande inte kan äta så mycket i taget och alltsomoftast så kommer det där onda efter maten och gör mig helt utslagen. Jag förstår inte. Igår tränade jag lite och var alldeles utmattad. Åt en banan och det var exakt allt jag kunde få i mig. Först 13 timmar senare kunde jag få i mig lite lite frukost. En portion babygröt som är mjölkfri. 130 kcal är det allt jag kan få i mig på 13 timmar? Vid lunchtid var jag lite hungrig, inte så konstigt när jag knappt kan behålla den minimala portionen gröt för en 8 månaders bebis. Då lyckades jag få i mig den minsta portion korvtroganoff någonsin. Och då kom det onda och trötta på beställning. 12 timmar senare är det alltså en kopp varma koppen. Det kanske inte är så lite? Jag vet inte. Jag är van vid att träna väldigt mycket och äta på hyffsat fasta tider. Men det känns som att jag ligger på under 1200 kcal om dagen. Imorrn väntar en god fredagsmiddag med finaste tjejgänget. Jag ser så himla mycket fram emot den. Men jag är rädd att få så ont och bli så trött. Imorrn bitti har jag telefontid med min läkare från vårdcentralen. För se vad han säger. Det kan ju inte vara normalt att ha det så här. Jag älskar att laga mat. Jag älskar att äta. Men nu är den min värsta huvudvärk. Och det gör mig otroligt ledsen. Jag kan va sugen på allt, men ändå inte. Jag vet ju inte vad det är som gör mig sjuk. Jag känner mig inte sjuk emellanåt.

Känner att bloggen har blivit en enda grå och deppig zon. Men detta är mitt andrum, mina tankar. Nu borde jag verkligen sova. Ska opp om några timmar för det där telefonsamtalet och direkt efter är det dags för ortopedtid vid Malmö Stadion. Förhoppningsvis får jag reda på om jag slipper operera axleln. wish me good luck!