I look forward for a brighter day...

Igår kämpade jag mig igenom mötet. Det var otroligt tufft. Jag satt med en halv burk barnmat och tvingade i mig. Drack två glas lingondricka för att jag skulle piggna till. Jag vet inte vad det är, men senaste tiden så känns det som att allt jag äter rinner rakt igenom mig. Jag har sprungit 4 gånger idag på mindre än två timmar. Är det normalt? Om jag planerar in något nu, så bävar jag mig från att äta. För att jag är rädd. Rädd för att behöva springa på wc. Rädd för att få ont. Rädd för att må illa. Rädd för att bli sådär dödstrött och yr att jag nästan blir svimfärdig. Jag blir så ledsen. Det tär verkligen på mig. Jag är inte van vid att vara så negativ och så ledsen. Jag bestämmer saker med vänner och familj och jag har fått tacka nej så, så många gånger. Jag vill vara med, men jag orkar inte.

Ikväll har jag bestämt träning med Josse. Jag vill verkligen ta mig dit då jag mår så bra utav träning. Även om jag långt ifrån tar ut mig så mycket som jag brukar när jag är frisk. Men jag kommer inte våga att äta innan. Och sedan är jag så arg på mig själv efter, för att oftast inte har orkat äta något. Min aptit är sämst. Åhhh jag som älskar mat.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0