Camme

Från att ha kommit från en påsk fylld av harmoni, glädje och skratt kom jag hem till en tom och kall lägenhet. Livet kan bli lite avskalat. Verkligheten hinner ifatt en och tankarna spinner på i högsta möjliga fart. Jag har varit så ofantligt trött. Så trött att jag bara legat apatiskt kvar i sängen trots att telefonen ringer på högsta volym. Så trött att varje litet hjärtslag gör ont. Så trött att när jag ser mig själv i spegeln ser jag ett likblekt spöke med ögon som svullnat igen. Sömnen har varit som bortblåst. Så var det i Göteborg också. Jag får inte riktigt ro. Jag drömmer hemska mardrömmar. Jag vrider och vänder mig 511 gånger i hopp om att den onda magen ska låta mig vila. Slappnar av, lägger en värmekudde på. Ligger i endast underkläder med en frisk nattvind som sveper in emellan fönstret som står på glänt. Men icke. Lagom till vårfåglarnas sång under morgonkvisten, i takt med att de första solstrålarna letar sig upp på horisonten, först då är jag så utmattad och tömd på energi att jag slocknar.

Jag vaknar några timmar senare, sådär lagom mittemellantid mellan frukost och lunch. Jag äter mina mediciner och känner hur det bubblar i magen. Hur illamåendet saktar smiter sig på mig. Hur jag måste göra mig redo för att bo en stund på wc-stolen. Hur jag är alldeles slut efter och helst vill sova. Men helst ska man vänta en timme eller två. För man får inte lägga sig eller vila om man tagit bulkmedel.

Jag sitter på en plats jag inte visste fanns. Jag skäms över en situation jag innerst inne inte rår över. Jag lägger ut pengar på mediciner, för jag håller modet uppe. Jag har ett hopp. Men ibland så tappar jag modet och man sjunker ner i en svart håla. Igår kväll brast det för mig. Jag hade sovit bort 3 dagar. Jag satte mig ner för att försöka plugga. Jag orkade öppna boken och sedan kom det där tunga i bröstet. Jag kunde inte hålla emot. En tårstrimma färgade mitt gråa anlete. Jag tror inte jag har fällt så många tårar på 4 år. Till och med snyftnngarna gör att magen känns lite extra. Jag ska inte ge upp, för vi ska hitta vad som e felet. Detta kan väl ändå inte sitta i bara huvet? Man kan väl inte hitta på något sänkta blodvärden, förhöjda crp, ett onormalt calprotektinvärde och blödningar enbart genom att tänka? Jag blir galen!

Vilken underbar långhelg jag hade. Jag och Josse begav oss mot Göteborg tidigt i fredags där vi mötte upp vår vän. Jag hade fått låna en kompis lägenhet över helgen. Vi hade en riktig mysig tjejhelg. Vi lagade mat, hade mysiga frukostar, tog långpromenad i solen och strosa runt på nordstan. På Söndagen var det meningen att vi skule bjuda ut Josse på examensmiddag, men den blev ju inte alls som vi hade tänkt oss. Gick i en hel evighet då vi kom på fel sida av berget, när vi äntligen kom fram till Pinchos blev vi mottagna på ett konstigt sätt och det fanns ingen servering. Slutade med att det blev middag på Burger King för vi var så trötta, frusna och hungriga. Sedan tänkte vi att vi kunde gå in på Park Lane och se vad de erbjöd då det var gratis inträdde innan midnatt. Tji fick vi då det var världens längta kö, då trodde vi att vi var tidigt ute trekvart innan. Men men, så kan det gå och det blev tjejsnack till långt in på natten.

Idag fick jag äntligen tag på medicinerna. Det där bulkmedlet var ju ingen höjdare. Det smakade sött blandat med en hemsk geleaktig konsistens. Men det gick. Jag tror att jag ska prova att strö över gröt eller fil. Jag hade det i en kopp varma koppen idag. Tillsammans med immodium hopppas jag att det hjälper.

Känner mig verkligen duktig idag. Jag har inte orkat träna på en vecka. Har mått så illa och varit sanslöst trött. Idag har jag totalt säkert gått två timmar. Känns underbart att få frisk luft samt sol. Dock är jag helt slut efter men lite vila då och då så är jag på G igen.

Jag håller just nu på att tvätta och hitta kläder som kan passa mig samtidigt som jag satt två degar. En grövre salt och en ljus, söt deg. Blir lite bullar, pizza och frukostfrallor tror jag. Baka är verkligen inte min grej. Jag gillar att improvisera. Hatar verkligen att följa recept. Så hoppas nu att degarna jäser :)

Oj va trött jag är. Men så härligt med långpromenad i solen. Jag hade lite ärenden inne i stan så jag traskade in och bockade av ställe efter ställe. Solen skiner riktigt fint och det är sådär friskt, men kyligt i luften. Piggade upp mig och jag var jättehungrig nu när jag kom hem. Illamåendet sedan igår har äntligen släppt, så att jag kan f i mig dagens första mål. Jag funderar på att köpa ett illamåendeband på apoteket. Synd att det är så dyrt, vet inte om jag vågar chansa. Någon som har testat?

Idag ha varit en sån dag igen. När jag inte kan behålla något. Jag förstår inte, jag har ätit som jag gjort senaste dagarna. Äggmacka och thé till frukost. Varma koppen till middag. Förutom våfflan igår, som var helt mjölkfri.

Jag vilade från och till hela förmiddagen. Efter min sena frukost så mådde jag illa. Och jag var dödstrött. Till slut orkade jag inte hålla emot längre utan somnade. 3 timmar senare vaknade jag och insåg att mina tjejer åkt med tåget till kävlinge redan niför sista matchen ikväll. Jag funderade en kort minut å slängde på mig kläder å beslöt mig att åka till kävlinge. kom fram lagom till matchstart. Tyvärr vann vi inte då det var mycket fult spel.

Efter matchen åkte vi hem till en av tjejerna som bjöd på våfflor och hemmakokt saft å vi snackade om allt mellan himmel och jord. Mysig tisdag.

Alltså, jag vet verkligen inte vad det är med mig. I helgen t jag inte så bra. Då var det givetvis mindre spring. Jag hade liksom mer kontroll. Igår åt jag bättre, men fortfarande långt ifrån bra, då blev det genast lite mer spring. Idag är det kaos. Jag är sådär dödstrött igen, men kan ändå inte sova. Jag vaknar alltsomoftast yrvaken och tung i huvudet. Sedan känner jag den onda magen krypandes. Är det jag som känner efter och tänker för mycket. Jag hade tänkt att grejja en massa idag och träna. Bena känns mest som sega spaghettistrån och det känns som någon sprngt en bomb intill mig. Jag är yr och krass. Så trött på detta. Det går ju inte att planera något alls ju. Och mest av allt blir jag besviken på att planerna går o kras och göra mina vänner besvikna :(

Efter att ha sovit bort hela söndagen i princip och inte alls orkat göra något alls kickstartade jag denna måndag. En helg som var fylld av skratt, kramar, kärt återseende, catch up, alldeles för lite mat och dans. Ja, jag följde med ut. Hade mina vilopauser och var dödstrött men det va så kul. Speciellt när jag sprang in i en gammal kompis och var överröst med fina komplimanger.

Imorse blev det läsestund och en äggmacka. Har påbörjat Pauo Coelhos Alkemisten hur många gånger som helst, men har aldrig haft tid att avsluta. Nu läser jag om den från start. Den är ändå så tunn. Idag är det våffeldagen och ikväll ska jag bege mig norrut mot helsingborg till min fina Emma. Ska bli myyys :)

Jag e helt galet trött. Orkade läsa ett kapitel wihoo. Nu har jag drygt 4 tmmar på mig att vika tvätt, diska, göra fint i garderoben (som jag tänkt göra i flera veckor), åka ner till stan och fixa present och köpa medicin samt vila en stund så jag orkar med kvällen. Nä, nu tvingar jag mig själv att vakna. Jag som känner mig extraglad att jag fått i mig en macka imorse och en varma koppen med en macka nu till lunch.

Jag är så slut i huvudet just nu. Så trött, så trött i varje liten del av kroppen. Ska lägga mig tror jag. Det var med tunga steg jag tog mig till sjukhuset imorse. Jag fick träffa en läkaren samt två läkarstudenter. En timmes utfrågning. Om massa saker. Alltifrån vart min familj härstammar ifrån till en allergiutredning osv. Jag fick sedan se provsvaren. Laktos- och celiaki provet hade inte kommit in. Det andra såg väl bra ut, förutom att något av blodvärdena samt crp låg på gränsfall. Konstigt nog har calprotektinprovet sjunkit enormt och ligger på normalvärde från att ha legat på 200. Men det var just det med crp och blodvärdet samt mina besvär. Så jag ska få genomgå gastroskopi för att ta biopsiprover och så ska de filma mig med någon kapselkamera över ett dygn. Läskigt. Och så har jag fått tid till en dietist som ska utesluta födoämnesallergier. kanske kan vara det som framkallar min trötthet och dåliga aptit samt spring på wc. Jag kan inte hjälpa att även om de var jättesnälla, så känner jag mig som en belastning i systemet. Att jag kostar massa pengar när alla undersöknigar ska genomgås. Jag kände hur klumpen i halsen satt där när läkaren börja snacka om att kapselkameran kostar 13.000 kr men att det får sjukvården kosta. Att om det är ibs och att jag skulle ta någon typ av deppmedicin för att styra tarmfunktionen. Men kul liksom. Jag är verkligen rädd för sån typ av medicin. Och jag stod på mig och sa att jag inte vill testa massa olika mediciner utan att veta vad det är som orsakar problemen. Det finns ju provtagningar, att de faktiskt visar att någon typ av inflammation har pågått, men de vet inte vart. Jag hade nog varit mer mottaglig om jag vetat att det var som för 3 år sedan att besvären kom och gick. Men nu har jag haft det såhär i 4 månader. Jag vet ju hur det är när man är laktosintolerant. Det är inte såhär. Det går över på en dag. Suck. Är så trött på min kropp. Den bara motarbetar mig hela tiden. Med alla allergier, astma å annat skit.

Jösses va halt det var ute idag. Höll på att slå i bakluckan ikväll när jag skulle gå opp för de tre trappstegen till huset. Glashalt. Jag som trodde att våren var på ingång. Det gick ok på träningen ikväll. Va så himla trött och snurrig stundtals. Men det kändes bra. Ett par timmar senare kunde en skål med syrlig kycklingsoppa slinka ned. Illamåendet kvarstod, men nu känner jag inte av den. Kanske är det så att det går för många timmar mellan mina mål? Eller äter jag för mycket kanske? Jag tycker inte att jag äter särskilt mycket. Min största måltid idag var en väldigt sen lunch: Den bestod av ett glas blåbärssoppa, två skorpor och 90 gram barnmat (halv burk för 6 mån bebis). Nu ska jag snart studsa i säng. Är galet nervös inför läkarbesöket imorrn bitti. Jag vet inte riktigt varför. Jag är i alla fall inställd på att inga prover kommer visa något särskilt. Men en liten del av mig hoppas att de ska ha svar på varför jag har mått som jag gjort. Men som nu i skrivande stund. Då mår jag ju som man gör när man e frisk. Förutom tröttheten då. Men det kanske beror på att klockan är mycket och jag är trött?

Nä, det får va slutanalyserat. Wish me good luck. Sov gott!

Amen suck! Varför kan inget gå vägen. Jäkla företag som håller på att jaga en och sedan tecknar elavtal utan ens vetskap. Akta er för ENERGIBOLAGET! Blir så trött. Har verkligen mått dåligt idag. Känns nästan som att jag bott i badrummet idag. Orkar inte. Är trött på att vara trött. Är trött på att inte kunna äta. Är trött på att ha ont. Är trött på att vänta på det ena och det andra. Är trött att leva under ovisshet.

Jag saknar den lyckliga tjejen jag en gång var. Tjejen i somras som njöt av livet och såg fram emot framtiden. Idag vill jag gråta, men jag kan inte. För jag har svårt att gråta. Jag vet inte hur man gör. Men klumpen sitter där djupt inne i bröstet. Jag känner mig ynklig och vill krypa upp i en varm famn och stanna där för evigt.