Camme

Idag tog jag det lugnt och sansat. Bestämde mig för att inte inta föda förrän efter blodproverna. Ifall det skulle vara något som skulle tas på fastande mage. För så var det ju för ett tag sedan. Att de glömde säga att jag skulle vara fastande. Jag kom dit 11.45. Sköterskan kollade igenom alla remisser.

Sköterskan: Hmm... men vissa prover ska tas innan klockan 10 på morgonen
Jag: Varför det? Jag har inte fått någon info och det står inget om det?!
Sköterskan: Vi har fått den informationen från labbet. Varför vet jag knappt själv. Vi följer bara anvisningar. 

 

Jag vet inte om det bara är jag, men jag vill ju alltid veta varför saker och ting händer. Jag accepterar inte det bara. Som när lagen för hur badrum ska uppföras 1 juli 2007. Jag tog reda på info medan mina kollegor bara accepterade det. 

Det var bara att droppa av de andra proverna och traska hemmåt igen. Men jag behöver i alla fall inte vara fastande. Så det blir tillbaks till mottagningen imorrn fm. Jag som traskade dit innan lunch då det är lugnare. Suck! Sedan var jag så yr när jag kom hem. Hade köpt med mig en vetebulle för jag tyckte jag förtjänade den. Tog bara 60 minuter att få i mig ett litet glas nyponsoppa, 2 skorpor och den där bullen. Och så kom magontet på beställning och grannen höll på att banka å såga. Men till slut somnade jag av utmattning och väcktes 2 timmar senare av världens mest trista telefonsamtal. Ännu en grej som ställer till det för jag är student och den här jäkla magen. Orkar inte få fler huvudvärker på grund av en sjukdom jag inte ens fått diagnos på. "Det är bara inte bra" som läkarna säger. Är besviken på mig själv att jag inte orkar mer och orkar stå på mig. Är så himla himla ledsen exakt hela tiden.

Nu mår jag ganska så bra. Inte dödstrött, men fortfarande trött. Inte jobbig kramp i magen, men fortfarande så ont att jag inte kan ignorera den. Inte massa wc-besök som byter av varann, men istället en stress över att kunna hinna lämna prover till sjukhuset. Är det kanske för att jag knappt ätit något på flera dygn? Att det är nästan ett dygn sedan sista måltiden slank ned? Så går jag och tänker på att igår, ja igår minsann, så hade de fel. Hittat att det inte var en normal sörja. Ok sorry, detta är riktigt äckligt. Men jag måste bara få ur mig detta ur systemet så jag inte analyserar sönder mig själv. För jag går och tänker på om jag ätit något fel? Slarvat kanske? Är det något jag inte tål kanske? Snart är det dags för mig att ta nya blodprover. Hej knarkararmar. Igen.

I fredags damp det ned ett paket till mig. Inget roligt. Nä, det var ett från region Skåne. I fanns ett meddelande och diverse remisser från en läkare på gastromottagningen i Lund. De ska ta om och ta fler prover. Alla möjliga blodprover och avföringsprover, allt från laktosintolerans till parasiter. I fanns information hur jag skulle gå tillväga för varje enskilt prov. Dock framgick det inte om man kunde ta proverna samtidigt eller vid olika tillfällen. Jag har utfört båda varianterna därav frågan. Hursomhelst, så stod det i brevet att jag har rätt till att komma på gastroskopi inom 90 dagar. På grund av långa köer kan det dock dröja 4 månader. Jag fick efter många om och men tag på gastromottagningen och sköterskan meddelade att jag inte kunde göra något själv, utan provsvaaren avgör hur akut det är. Det är jag helt med på. Men om min trötthet beror på att jag inte får i mig tillräckligt med energi och illamåendet och den onda magen beror på när jag äter och springer på wc så blir det hela en ond cirkel. Dessa prover som tas, varför finns det inte en lista på allt som kan göras inom vårdcentralen? Dessa kunde de gjort efter nyår för att utesluta bakterie eller parasit eller något annat. De hade blivit så mycket mer effektivt och sluppit slösa på dyr specialistvård om man nu kan finna svaren inom allmänvården. varför utnyttjar inte olika vårdinstanser information av varandra. Det är fruktansvärt ineffektivt inom vården idag. Jag menar, laktosintolerans har jag varit i säkert 15 år. Men hur den diagnosen ställdes, det vet jag inte. Jag var för liten för att minnas. Detta känns precis som med mina allergier. Jag fick bara en diagnos, men det utfördes aldrig tester. Hade man sett att jag var gravt allergisk som liten kunde man satt in rätt medicinering hos allergispecialisterna istället har min astma bara blviit sämre och sämre för varje år som gått.

Idag är jag bara negativ och besviken och det käns fruktansvärt tråkigt. Jag har fått i mig lite tortellini med pesto och körsbärstomater kl 15. Nu precis har magontet släppt. Och nu vågar jag inte äta mer. 6 timmars pina är inget roligt. Speciellt inte när man är alldeles illamående och svimfärdig när man står i duschen.

I lördags så var jag en så trasig människa. Jag va så ledsen och satt och skrev av mig. Bloggen skulle kludda så det kom inte opp. Idag sitter jag här igen. Minst lika ledsen. Jag vill vakna upp från denna mardröm. Jag är absolut ingen gnällspik eller gråter för inget Sist jag grät var 2009. För att en av de finaste människorna som gått på denna jord hastigt gick bort.

Hursomhelst. Detta är sjukt. Jag kan inte sätta fingret på exakt vad det är som gör mig så här deppig. Men det är hela grejjen med att vara trasig i magen. Att inte kunna leva normalt. Att framtiden blir uppskjuten på obestämd tid, samtidigt stannar inte klockan. Att det är så fruktansvärt svårt med maten. När jag är i sociala sammanhang så försöker jag extramycket att vara "normal", men priset jag får betala är desto högre. Det är inte jättekul att va så dödstrött att kroppen knappt orkar sitta upprätt. Det är inte jättekul att ta fram en barnmatsburk när alla andra äter god mat som lagts ned med extramycket kärlek och själ. Jag vil göra så mycket mer. Andra ser fram emot våren, men jag måste antagligen sitta instängd inomhus för att inte förstöra den utredning som tagit 3,5 månader redan. För att jag har svår pollenallergi med tillhörande tung astma. Och som kräver kortisonkur emellanåt. Allt är en enda ond cirkel. Jag har så fina förstående vänner. Som bjuder in mig på grejjer trots att jag inte kan göra allt som de kan. Trots att jag inte dricker. Trots att jag är trött. Trots att jag inte orkar gå runt i butiker för jag måste vila emellanåt. Trots allt detta kan jag inte hjälpa att jag får otroliga skuldkänslor. Om de slutar att höra av sig för att det är tråkigt när de inte får svar. Eller det inte är lönt att fråga för att jag ändå är tråkig som inte dricker eller festar. För att jag inte finns där tillräckligt mycket. Jag är inte tillräckligt bra vän, dotter eller syster. Just idag är jag inte alls stark....

Just nu intar jag min kvällsmat som består av en varma koppen tomatsoppa och 3 små crostinis. Det är väl snarare nattamat så här dags på dygnet. Det positiva i veckan då jag varit ute å gått och försökt aktivera mig mer, är att jag känner hunger. Det dåliga är att jag fortfarande inte kan äta så mycket i taget och alltsomoftast så kommer det där onda efter maten och gör mig helt utslagen. Jag förstår inte. Igår tränade jag lite och var alldeles utmattad. Åt en banan och det var exakt allt jag kunde få i mig. Först 13 timmar senare kunde jag få i mig lite lite frukost. En portion babygröt som är mjölkfri. 130 kcal är det allt jag kan få i mig på 13 timmar? Vid lunchtid var jag lite hungrig, inte så konstigt när jag knappt kan behålla den minimala portionen gröt för en 8 månaders bebis. Då lyckades jag få i mig den minsta portion korvtroganoff någonsin. Och då kom det onda och trötta på beställning. 12 timmar senare är det alltså en kopp varma koppen. Det kanske inte är så lite? Jag vet inte. Jag är van vid att träna väldigt mycket och äta på hyffsat fasta tider. Men det känns som att jag ligger på under 1200 kcal om dagen. Imorrn väntar en god fredagsmiddag med finaste tjejgänget. Jag ser så himla mycket fram emot den. Men jag är rädd att få så ont och bli så trött. Imorrn bitti har jag telefontid med min läkare från vårdcentralen. För se vad han säger. Det kan ju inte vara normalt att ha det så här. Jag älskar att laga mat. Jag älskar att äta. Men nu är den min värsta huvudvärk. Och det gör mig otroligt ledsen. Jag kan va sugen på allt, men ändå inte. Jag vet ju inte vad det är som gör mig sjuk. Jag känner mig inte sjuk emellanåt.

Känner att bloggen har blivit en enda grå och deppig zon. Men detta är mitt andrum, mina tankar. Nu borde jag verkligen sova. Ska opp om några timmar för det där telefonsamtalet och direkt efter är det dags för ortopedtid vid Malmö Stadion. Förhoppningsvis får jag reda på om jag slipper operera axleln. wish me good luck!

Idag var det första dagen på riktigt länge som jag verkligen njöt av min frukost och faktiskt såg fram emot den. Dessutom sken solen så fint.

Jag har helt slutat äta laktosfria produkter sedan jag började äta igen för några veckor sedan. Jag har känt att laktosfritt gör att jag får lite mer ont i magen än vad som är vanligt senaste månaden. Hursomhelst. Jag har ju mina favoritfrukostar. Ett av dessa är fibergröt med kanel, strimlade äpplen och mjölk. Fibergröten är inte alls snäll mot magen märkte jag ett tag, så den slutade jag med igen. En annan favorit är fil med musli eller helst hemmagjort blandning av olika fröer som solrosfrön, krossade linfrön osv. Jag har inte vågat äta sådana "nyttigheter" på flera månader. Har på känn att magen kommer bojkotta. Men så tänkte jag att någon typ av rrsättning till fil och yoghurt med lite musli eller vetekuddar då?

Köpte en dag för ett tag sedan sojayoghurt naturell som smakade konstigt.. Den va liksom söt på ett konstigt sätt. Den funkar däremot ok som ersättning för att göra dippa till grönsaksstavar. Häromdagen tänkte jag att jag skulle ge vaniljyoghurten från märket carlshamn en chans. Den va faktiskt ok med lite musli. Den ör ju söt, fast med smak så det blir inte lika fel i huvet. Så idag slank det ned 1,5 dl yoghurt med lite musli och så gjorde jag en liten omelett av ett ägg. Så jag är väldigt stolt över min matinsats. Det gjorde inte lika ont idag. Oftast har jag ont i magen 4-5 timmar efter matintag hur lite det än är, så idag blev jag glad att det ända inte kickade igång förrän 1,5 timma senare och höll i bara några få timmar. 

Små små steg går jag mot rätt riktning :)

Något som jag reflekterat över senaste månaderna är hur kroppen är helt bananas. Jag har alltid vägt väldigt mycket. Oavsett om jag är galet vältränad och har galet låg fettprocent, eller blitt kallad för spinkis eller har fått gå på en kortisonkur och ser ut som en michelingumma. Jag väger alltid sjukt mycket oavsett hur smal eller tjock jag e. Vikten är alltid hyffsad stabil.

Hursomhelst, mina ben är och har alltid varit min svaga punkt. De är så bastanta och muskliga och tjocka. Jag har alltid haft sjukt svårt att hitta byxor. De är antngen så smala vid vaderna att jag inte ens får på mig dem, eller så sitter de perfekt med midjan är ungefär 10 storlekar stora. You get the point. Jag har mina favvisar från H&M som hette Squin & supersquin för 199 kr, men de har ändrat namn till skinny och allt vad det heter. och sitter inte alls snyggt. Nu har jag blvit rekommenderad ett par stretchjeans. Sånna där superstretch. Jag har alltid haft 29 eller 30, ibland lite större till och med. Speciellt hårda dieseljeans. Men numer har jag tydligen 27/28 i jeansstorlek. Inte bara stretchjeans utan när jag provade mina gamla jeans från H&M, som legat i garderoben, så satt de helt löst. Så nu är min nya storlek 28 haha. Great. 2 sizes down.
Hur detta har gått till vet jag inte. Magen känns slapp å tjock emellanåt. Och hela jag känns inte lika vältränad. Kroppen e bananas helt enkelt. Who cares about their weight, it's the size that matters :D

Nu är klockan tokmycket igen. Och ögonlocken är alldeles för tunga. Ändå har jag svårt att sova. Jag tror att helgen tog ut sin rätt till slut. Jag har varit superkonstig i magen igen. Den börjar göra mer ont igen. Små korta krampanfall. Och det onda har liksom börjat röra sig västerut. Och ut mot ryggen. Typ njurarna. Jag är så fasligt trött hela tiden. Imorrn har två viktiga möten, som jag bara bara måste orka mig igenom. Tur att det är långpaus mitt på dagen så jag kan kila hem och vila. Och dubbeltur att det inte är så långt bort. Så jag slipper bli utmattad av promenaden hem: I värsta fall får jag ta buss och hoppas på att jag slipper må illa.

Nu ska försöka sova så att jag orkar ta mig upp imorgon bitti. Ska bli körd hem till min lilla lägenhet. Hoppas att jag får låna med mig mammas vetekudde hem till mig. Den har varit min lilla räddare.

Jag har varit olidligt trött efter koloskopin. Jag hade ett telefonmöte med min läkare för någon dag sedan. Mina calprotektinvärden ser fortfarande inte normala ut och det är inte normalt att ha konstant ont i magen och få extra ont efter mat och ha svårt att sova pga av smärtan. Oavsett vad det är jag stoppar i mig så känns det fel. Soppor har varit lite lättare. Jag har lite försökt att koppla bort det onda och ätit iaf. Små små portioner men 3-4 ggr om dagen. Dock känner jag mig konstant mätt. Det är tur att jag är hos mamma tillfälligt så hon kan påminna mig att äta.

Jag hade mycket att se fram emot under helgen. På fredagen skulle jag fira min lilla guldklimp, min bästis F.E sons 1-årsdag lite i förväg. De hade lagat snäll mat som jag hoppades att magen skulle klara. Det var så underbart mysigt. Men otroligt jobbigt och pinsamt att inte kunna tåla maten och behöva springa iväg på wc. Hursomhelst så gick bussresan hem ganska bra. Det var första gången på riktigt länge jag hittade på något trevligt och faktiskt vågade åka iväg. På lördag morgon skulle jag egentligen åka iväg på utflykt med några tjejekompisar. Mitt i natten vaknar jag illamående och av att jag har en huggande smärta i magen. Jag somnade till någon gång vid gryning rent utmattad och känner att jag inte alls kommer orka. Så himla synd. Vi har inte setts på en nästan en månad och vanligtvis ses vi nästan varje vecka, ibland fler ggr i veckan. Även denna helg bjöds det på fest. 30-årsfesten/inflyttningsfesten på lördagen hoppade jag därmed över. På söndag fm kände jag mig betydligt piggare. Började småjogga lite lätt på väg till mormor & moster, men blir alldeles trött halvvägs. så jag går en liten omväg för att få i mig lite frisk luft. Blir bjuden på god lunch men orkar knappt hälften av en barnportion ens. Så typiskt. Det ör mig så himla ledsen att behöva missa så himla mycket. Skola, jobb, vänner, aktiviteter. Ja, livet i sig. Känner mig äldre än min gamla mormor som är 90+

Jag sov inte ett dugg natten till tisdagen. När klockkan var 5 ställde jag mig och tog en lång, varm dusch för jag mådde så himla himla illa och det knep i magen något fruktansvärt. Jag mådde inte jättebra efter, skakade i hela kroppen för att jag va så utmattad. Jag hade inte ätit sedan tidigt söndag kväll och då är det inte särskilt kul att springa typ 40 ggr på wc (Förlåt för känsliga läsare!, detta skriver jag mest för min egen skull)

taxin skulle plocka upp oss 06.55 på morgonenkvisten. Som tur va väderlaget snällare än under måndagen, taxichaffisen var aningen förvirrad. Vi hade beställt ända fram till dörren då jag va skakis, mådde illa och hade ont. Men han hade ställt sig vid gästparkeringen, tillslut fick vi honom att köra till vägen närmst huset. Så iväg och i tid kom vi. Men resan va en pina. Jag blundade de drygt 22 minutrarna. Jag mådde sjukt illa och va alldeles matt och yr. sprang på WC ytterliggare 2-3 ggr under kvarten i väntan på läkare.

Jag kom in. Han hade ca 10 minuter där vi gick igenom mina besvär och hur det låg till. Värdena från senaste Calprotektinprovet såg bättre ut än det första, dock var det fortfarande förhöjt. Konstigt tyckte jag då mkt mer slem fanns i det andra provet. Men att få krampattacker liknade mer IBS (känslig tarm) sade han. Men det kan ju vara så att det kan finnas tendens till IBD, som är ett samlingsnamn för olika inflammatoriska tarmsjukdomar så som Chrons och Ulcerös kolit ändå. Därav koloskopin. Eftersom de under utredning trodde på att det möjligtvis kunde vara chrons har jag läst på lite om detta då jag inte riktigt visste vad det va. Ulcrös kolit känner jag några som har, men det är inget man direkt pratar om. Då jag har gått på högre dos tramadol samt reagerat mot andra morfnliknande så ville de helst undvika ge mig smärtstillande/lugnande då det kan ställa till det för undersökningen. En nål sattes i mig ändå, för säkerhets skull. Jag är ju så himla svårstucken och har inte läkt från senaste kanylerna och blodproverna. Så det var svårt att hitta stickställen. men systern va så himla duktig så hon fann ett vid handryggen. Läkaren va himla lugn och duktig han med. Han tog god tid på sig att förklara proceduren och berättadde hur långt de kommit. Det var ju inte direkt skön undersökning men jag tog mig igenom de 20-25 minutrarna utan varken lugnande eller smärtstillande. Sedan mådde jag ganska illa efter. De försökte få i mig saft och kex, men jag klarade bara av att dricka halva glaset. Man blir som en ballong eftersom de blåser in massa luft för att lättare se. Läkaren sa också att han såg att när tarmen drog ihop sig på vissa ställen så hade jag himla ont. Men att jag skulle försöka sluta med smärtstillande och stå ut med smärtorna. För om jag blir smärtstillad så kanske mina symptom döljs och det tar längre tid att finna felet. De tog även biopsiprover för analys. Själva tarmen såg fin ut. så ingen IBD verkar det som. i det här laget hade jag nästan blivit glad om det va chrons. Jättejobbigt att gå ovisst och inte veta vad det är. de tror nu att det är en jobbigare variant av Ibs i samband med mina födoämnesallergier och min grava laktoskänslighet samt att jag kanske är glutenintolerant. Hoppas på provsvar snart. Jag är så himla matt och trött fortfarande. Nu när jag slutat med medicinerng och börjat äta så smått igen är jag tillbaks på ruta ett. Innan jag sökte hjälp. Innan de jättekraftiga krämporna som håll på i 10-tals timmar började. Utan när jag fick ont efter mat och behövde springa på wc typ hela tiden. Jag orkar ingenting idag. Orkade inte ens gå till sjukgymnastiken för axeln idag. orkade knappt göra mina hemmaövningar ens. Jag är trött på att vara orkelös och ha dålig aptit. Och jag är till och med trött på att tappa vikt fast jag äter. Nästan mer än när jag inte äter.

Klockan är tokmycket och klockan ringer om 4 timmar och 20 minuter för väckning. Tack mamma säger jag för att vi har beställt taxi istället för att åka kommunalt. därmed får vi 50 minuter extra i sängen. Movprep som är ett  Laxeringslösning va hemsk. Den gjorde mig riktigt illamående och smakade typ dextresol blandat med havsvatten. Jag som är sjukt känslig för äckligaa smaker. Dessutom kom kramperna mitt under första omgången. Jag skulle dricka 2 gånger en liter samt massa vatten emellan. Sååå jobbigt. Man blir helt utmattad. speciellt med tanke på fastan också. Jag trodde inte att Laxeringen skulle verka förrän en 2 timmar efter första intag. så fel jag hade. Den började verka efter drygt en halvtimme. Jag är riktigt stolt över att jag lyckades få i mig 1,7 liter lösning trots allt. Tur nog har jag inte kunnat äta sedan tidigt söndag kväll. och det var mest buljong. så jag tror att tarmarna är rena nu.

 

Är duktigt nervös inför morgondagen. Har så himla fina vänner och min närmsta familj som är så stöttande och hejjar. Det har varit jättejobbigt dessa veckorna. hoppas att jag får reda på vad som e fel imorrn. Nu ska jag försöka sova. huvet är tungt, men jag mår så illa :(