Camme

Jag har varit olidligt trött efter koloskopin. Jag hade ett telefonmöte med min läkare för någon dag sedan. Mina calprotektinvärden ser fortfarande inte normala ut och det är inte normalt att ha konstant ont i magen och få extra ont efter mat och ha svårt att sova pga av smärtan. Oavsett vad det är jag stoppar i mig så känns det fel. Soppor har varit lite lättare. Jag har lite försökt att koppla bort det onda och ätit iaf. Små små portioner men 3-4 ggr om dagen. Dock känner jag mig konstant mätt. Det är tur att jag är hos mamma tillfälligt så hon kan påminna mig att äta.

Jag hade mycket att se fram emot under helgen. På fredagen skulle jag fira min lilla guldklimp, min bästis F.E sons 1-årsdag lite i förväg. De hade lagat snäll mat som jag hoppades att magen skulle klara. Det var så underbart mysigt. Men otroligt jobbigt och pinsamt att inte kunna tåla maten och behöva springa iväg på wc. Hursomhelst så gick bussresan hem ganska bra. Det var första gången på riktigt länge jag hittade på något trevligt och faktiskt vågade åka iväg. På lördag morgon skulle jag egentligen åka iväg på utflykt med några tjejekompisar. Mitt i natten vaknar jag illamående och av att jag har en huggande smärta i magen. Jag somnade till någon gång vid gryning rent utmattad och känner att jag inte alls kommer orka. Så himla synd. Vi har inte setts på en nästan en månad och vanligtvis ses vi nästan varje vecka, ibland fler ggr i veckan. Även denna helg bjöds det på fest. 30-årsfesten/inflyttningsfesten på lördagen hoppade jag därmed över. På söndag fm kände jag mig betydligt piggare. Började småjogga lite lätt på väg till mormor & moster, men blir alldeles trött halvvägs. så jag går en liten omväg för att få i mig lite frisk luft. Blir bjuden på god lunch men orkar knappt hälften av en barnportion ens. Så typiskt. Det ör mig så himla ledsen att behöva missa så himla mycket. Skola, jobb, vänner, aktiviteter. Ja, livet i sig. Känner mig äldre än min gamla mormor som är 90+