Camme

Nu är klockan tokmycket igen. Och ögonlocken är alldeles för tunga. Ändå har jag svårt att sova. Jag tror att helgen tog ut sin rätt till slut. Jag har varit superkonstig i magen igen. Den börjar göra mer ont igen. Små korta krampanfall. Och det onda har liksom börjat röra sig västerut. Och ut mot ryggen. Typ njurarna. Jag är så fasligt trött hela tiden. Imorrn har två viktiga möten, som jag bara bara måste orka mig igenom. Tur att det är långpaus mitt på dagen så jag kan kila hem och vila. Och dubbeltur att det inte är så långt bort. Så jag slipper bli utmattad av promenaden hem: I värsta fall får jag ta buss och hoppas på att jag slipper må illa.

Nu ska försöka sova så att jag orkar ta mig upp imorgon bitti. Ska bli körd hem till min lilla lägenhet. Hoppas att jag får låna med mig mammas vetekudde hem till mig. Den har varit min lilla räddare.