Camme

Får någon helg sedan satt jag med några killkompisar och hade söndagshäng. Vi kikade då på American Pie reunion. Jag kom att tänka på att jag glömt vilka bikaraktärerna var. Så jag beslutade att poppa poporn och dricka lussethé men en miniskvätt havregrädde för mjölken är slut och jag har inte haft orken att åka och handla. Fast jag vet att jag brukar få ont av poporn så var all jag ville, att bara skratta och låtsas som att jag själv bestämt mig för att njuta av filmmys med mig själv en fredagskväll, inte för att jag inte orkar träffa andra och vara social.

Jag har varit så fasligt ledsen och nere för allt senaste veckan. En läkare som jag vänder mig till och ber om hjälp, men som ska behöva betänketid för att hjälpa mig. Jag försöker ge information jag tror är viktig, men det är svårt när han mumlar något för sig själv som är obegripligt i mina öron. Han ställer någon enstaka frågor om koloskopi mm. sådant han faktiskt har fått info om och faktiskt kan läsa sig till. Sedan lovar att han ska tänka över natten och ringa upp mig, men likväl är det jag som måste jaga hela tiden. Orkar inte. Har varit så trött och häromkvällen kunde jag inte somna. Timmarna tickade iväg och magen gjorde bara mer och mer ont. Kroppen var trött och huvudet som en stelnad betongklump. Jag är vaken, men det är som att jag är förstelad, ingen information går in. jag var så himla ledsen. Ville så gärna ha någon att prata med. Ville ha en famn att krypa upp till och känna att allt kommer bli bra. Det är fruktansvärt jobbigt att inte förstå eller veta vad som är fel med en. Man känner i hela kroppen att något inte står rätt till, men man vet inte vad. Jag känner mig så himla negativ fast jag inte vill. Jag saknar mitt glada jag. Men igår fick jag i alla fall skratta.