En målsättning...
Är viktig och stort för ens kamp. För mig är det stort i alla fall. Så länge jag tror på mig kommer jag att lyckas. Så länge motivationen finns hos mig kommer jag att komma dit jag vill. Så länge jag orkar att kämpa på och ingea tråkiga skador eller sjukdomar kommer i vägen för mig, så kommer jag att nå mitt mål.
För en månad sedan hade jag aldrig trott att jag skulle lyckas nå mitt första delmål. Det var sjukdom, det var flytt. en stressig period och dåliga matvanor. Tänk va snabbt jag kommit på bena igen. Och jag är på hugget. Det kvittar att man inte är på gymmet 5 dagar/veckan. En powerwalk är minst lika bra. Man kan gå snabbt och öka förbränning. Gå i backar och träna rumpan och baklåren. Kanske köra ett styrkepass hemma på 30 minuter.
Jag kom i en så kallad platå för ett tag sedan. Vikten stod ganska stilla och jag märkte inga förändringar i kroppen. Men nu så. Nu har jag nått mitt första mål. Vågen visar nu mindre än 80 kg. Yeeay! Låter sinnes för er som känner mig, men ja, jag har vägt väldigt mycket. Mycket har såklart varit vätska och muskler, men en hel del har varit sådant som inte ska vara där. Även om jag inte ser ut att vara ett fetmafall, så var det läskigt nog.
Det har gått nästan 20 veckor sedan jag tog första steget och skaffade mig ett gymkort på årsbasis. Och så mycket jag har åstadkommit på den tiden. Nu väntar entuff period för att lyckas med mitt andra delål, som också är det första större delmålet. Jag kommer med ett inlägg om mina målsättningar snart!
Vecka 12's tummisar...
Jag vet int om det bara är jag eller allmänt. Men Google chrome och Blogg.se är inte så goda vänner. Och min nya laptop med alla dess finesser gillar inte explorer så mycket. Man kanske ska ta och byta plattform...?? Det var ett tag sen jag publicerade några tummisar, men föregående vecka var ju riktigt bra både i träningsväg och matväg. Allting var tipp-topp. Min sockerfria vecka gick ju mycket bättre än förväntat, och jag var inte särskilt frestad trots att jag omringas av kakor, bakelser och annat gott på jobbet. Så helgen fick bli min belöningshelg. Eller mest fredagen.
När jag vägde in mig i måndags på morgonen så trodde jag inte att det var sant. Trots vin, en massa mat och våfflor och träningsbefriad under helgen så hade jag gått ned 600 gram. Hurra! Undrar om det beror på att jag var duktig med maten och var sockerfri, eller om det beror på träningen som gett resultat? ska testa detta nästa vecka igen. Denna veckan är killkusinerna på besök, så det blir svårt. Dessutom är jag skadad för tillfället.
- Den där tradiga tjejer på boxpasset förra tisdagen. Mer om det kan ni läsa om HÄR.
- Den andra tummen ned är att min hälsena/ledband är lite trötta nu. Jag tror det beror på att jag kört mycket lutningar på bandet och i ganska så hög fart... I guess I'm not ready for the run quite yet!
Helgen vecka 12...
Det har varit en fantastisk vecka fylld med sol och fågelkvitter. Emellanåt har givetvis regndropparna och någon minusgrad på natten hittat tillbaks hem, men det har inte varit särskit långvarigt. Jag har som jag berättade haft en jättemysig fredag med min fina Em och äntligen fick jag träffa hennes man på riktigt.
På lördagen väntade jobb. Riktigt mysigt var det. Det var Earth hour mellan 20:30-21:30 som ni säkert känner till. Vi bestämde att släcka ned och tända ljus över hela stället. det var mycket uppskattat av gästerna, lite sådär mysig stämning för att njuta av en underbar god bit mat. Efter jobbet var det bara att snabbt göra sig i ordning och tralla bort mot Delphi. Där mötte jag upp min Flatmate och c/o. Vi hade en trevlig stund och vips så var hon efter 4 på natten. Shit va tiden sprang iväg snabbt då... just ja, det är ju sommartid på ingång!
Söndag kom med storm, vi var liksom inte alls beredda på att vi skulle få gäster klockan vid lunchtid. Det blev i alla fall en mycket trevlig brunch i ett något trött & sömnigt sällskap. Såklart när man inte fått sömnen man behöver. Min hälsena strejkar lite och jag bestämde mig för att hoppa handbollsträningen och istället ta en långpromenad. På kvällen mötte jag upp F & L, två vänner till min "sambo", för att bege oss till söndagskvällens höjdpunkt: filmkväll med ett glatt gäng studenter av blandade nationaliteter på möllevångsvägen. Vi såg "hämnden" med persbrandt i en av huvudkaraktärerna. En helt ok film faktiskt.
Sådär, det var min sammanfattning. veckans tummar kommer lite sent upp imorrn istället!
Mysfredag...
Sedan i torsdags har jag inte varit på gymmet. Dock har jag tagit långa promenader, kört lite styrka hemma och hunnit med en minitur på cykel. En för liten sådan och körde på maximal växel, det är grejjer för rumpa och lår det!
Igår kväll hade jag min fina Höns Em och hennes man över. Eller över och över, de hade åkt hela vägen från helsingborg. Jag hade tillagat en myckt god 3-rätters middag med italienskt tema. Jag hade dukat lite fint, tänt ljus och kandelebaren är ju bara helt underbar att ha på middagsbordet. Mycket mysigt var det. Har lite problem med att ladda upp bilder just nu så visar imorrn!
Loveli sunshine and I'm in love...
Igår strålade solen. Visst är det märkligt hur lite solljus gör en alldeles lycklig och idag när det är grådassigt, så blir man mest omotiverad? I alla fall så var det min vilodag igår. Jag tog istället en långpromenad i solen. Hur underbart som helst. Dessutom hann jag med lite ärende och en runda i stan. Jag har länge suktat efter ett par Gantstövlar i skinn, men de är tok för smala i skaftet och kostar en hel del. Men så i vintras såg jag ett par liknande från Bianco. De slutar i perfekt höjd och kostade inte fullt lika mycket och var något större i skaftet. Igår sprang jag föbi igen, de är ytterligare nedsatta. Och de kan dessutom lästa ut skaftet en aning på köpet. Så jag slog till. Jag får en vecka på mig att fundera. Så varför fundera? För mina vader är så jäkla stora och det är en liten bit jag inte kan dra upp. Även om de lästar, är det inte 100% säkert att jag kan dra upp hela vägen. Dessutom är det en halv storlek för stora. Men för typ 1/5 av priset i jämförelse med Gant och mindre än 1/3 av dess ordinariepris, så tänkte jag, skinn töjer sig. Rent teknsikt sett kan man lästa ut ett par stövlar i 5-7 cm. Men Bianco har sagt 4 för att vara på säkra sidan. Det är ca 5.5 cm jag fattas. I'm so in love.
Jag tänker mig ett par mörka stuprörsjeans, brunt flätat läderbälte, tunn ljusblå blus, en mörkgrå kavaj med slits baktill. En tunn, skir scarf med lite volang. En rejäl klocka om handleden, Tomas szabo smyckesättet och beig DKNY väska. Och så chanel shades on. Solen skiner. Hur snyggt? Jäkligt snyggt skulle jag vilja säga! Just det, allt har jag ju, förutom ett par stövlar som sitter perfekt. Ska jag chansa? I värsta fall kan jag ha dem nästan hela vägen upp och sätta in en sula så de passar bättre...
bildens webbplats: avenue27.co.uk
BODYCOMBAT™ 47
Det var väldigt roligt, som vanligt. Fast jag tror att jag gillade föregående relesae bättre. Så bra musik och man blev så taggad. Svårt att förklara känslan. Dock så var det mer konditionsövningar och styrkan var ju helt awesome. Skitjobbig, men awesome. Fokus på magen. Som gjort för beach 2011! En grej med 47:an är att jag tycker den är ganska så svår. Mycket teknik och snabba skiften och lite fler och längre kombinationer. Förhoppningsvis får jag ut mer av denna release om efter några gånger.
Bildens webbplats: keepitreal.shapemeup.se
Här kommer alla känslor på en och samma gång...
Och herregud säger jag bara. Det var den värsta sparringpartner jag någonsin har haft. Jag ville bara gråta och stundtals blev jag så frustrerad och arg att jag bara var jättetjurig. Min nya partner lade ingen uppmärksamhet whatsoever på instruktören när han hade genomgång. Hon var skitseg med att ta på och av sig handskarna. Även om hon var första person ut på varje övning, så var hon helt lost när vi sedan skulle byta och jag skulle vara den som hade slagen. Hon låtsades att förstå när hon i själva fallet var helt borta. Och det som gjorde mig mest arg var att hon inte gav ett enda skit. Jag bryr mig verkligen inte om hon inte innehar samma teknik, är ny eller inte är lika stark och stadig. Men själva fallet att jag visste att hon var skitstark och sedan inte ens ger mig något motstånd. That pisses me off. Så när vi var nere i magdödaren, när hon ska stå och knuffa ned mig tillbaka i olika höjder - vilket inte är ett dugg jobbigt för henne, så står hon bara där. Jag ville bara gråta, ta av mig handskarna och springa därifrån. Och sedan en skitstörig grej var att hon tog pauser lite när hon kände för det, baka undan vid de mest olämpliga situationerna, så att jag en gång kände hur det knäppte till i min axel/armbåge för jag var på väg med ett slag coh hon backade innan jag ens hann nudda mitsen. Nä, det var inte roligt alls. Och jag är fortfarande upprörd. Jag tror jag kommer storböla om jag blir ihopparad med henne nästa gång. För första gången i mitt liv har min träningsglädje blivit totalmejad.
Så nu vet ni detta. Sjukt svårt att förklara i ord om man inte befann sig på plats och var sådär taggad som jag var. Stor besvikelse. Det knasigaste är att jag känner mig som boven i dramat...
Here I go...
Veckans träning...
Måndag: Bodycombat