kärlek är ett brev skrivet 1000 gånger...

Några dagar till, sen börjar en bättre sommar. Ska bara suga in och njuta av varenda minut av midsommarhelgen. Förra året hade jag inga förväntningar alls, men jag hade så himla, himla roligt. Senaste åren har alla stora firanden varit som en berg-och-dalbana. Jag vill ha den där känslan som jag hade för några år sedan. När jag skapade det där stora glatta gänget av flera olika vänner. Hur jag hade flera sånna gäng, där jag skrattade genuint och lyckan lyste i mina ögon. Hur jag verkligen bestämde mig för att bli modig och släppa alla krav och bara njuta av livet. Jag känner mig lite ensam och borttappad just nu. Inte för att jag inte har några vänner, men för att alla är så splittrade och jag vet inte riktigt min plats i världen liksom.

Igår hade jag en såndär dag som jag kommer leva länge på. Lycklig från morgon till kväll i sundets pärla. Finlunch med två fina killar. Strosa runt i stan och köpa en söt klänning som påminner om mormors gamla vas. Eller kasnke det var mammas. Promenad i duggregn med finaste bästa Em mot väla. En lång väntan på ett tåg. Jag letade i hjärtesjälen och mindes stunder på knutpunkten. Vackra promenader längs med norra hamnen. kyssar till en solnedgång. Så många vackra minnen, även om det är för några år sedan känns det som att det aldrig varit. Det känns så avlägset. Jag vill lysa av lycka igen...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0