Koloskopin
Jag sov inte ett dugg natten till tisdagen. När klockkan var 5 ställde jag mig och tog en lång, varm dusch för jag mådde så himla himla illa och det knep i magen något fruktansvärt. Jag mådde inte jättebra efter, skakade i hela kroppen för att jag va så utmattad. Jag hade inte ätit sedan tidigt söndag kväll och då är det inte särskilt kul att springa typ 40 ggr på wc (Förlåt för känsliga läsare!, detta skriver jag mest för min egen skull)
taxin skulle plocka upp oss 06.55 på morgonenkvisten. Som tur va väderlaget snällare än under måndagen, taxichaffisen var aningen förvirrad. Vi hade beställt ända fram till dörren då jag va skakis, mådde illa och hade ont. Men han hade ställt sig vid gästparkeringen, tillslut fick vi honom att köra till vägen närmst huset. Så iväg och i tid kom vi. Men resan va en pina. Jag blundade de drygt 22 minutrarna. Jag mådde sjukt illa och va alldeles matt och yr. sprang på WC ytterliggare 2-3 ggr under kvarten i väntan på läkare.
Jag kom in. Han hade ca 10 minuter där vi gick igenom mina besvär och hur det låg till. Värdena från senaste Calprotektinprovet såg bättre ut än det första, dock var det fortfarande förhöjt. Konstigt tyckte jag då mkt mer slem fanns i det andra provet. Men att få krampattacker liknade mer IBS (känslig tarm) sade han. Men det kan ju vara så att det kan finnas tendens till IBD, som är ett samlingsnamn för olika inflammatoriska tarmsjukdomar så som Chrons och Ulcerös kolit ändå. Därav koloskopin. Eftersom de under utredning trodde på att det möjligtvis kunde vara chrons har jag läst på lite om detta då jag inte riktigt visste vad det va. Ulcrös kolit känner jag några som har, men det är inget man direkt pratar om. Då jag har gått på högre dos tramadol samt reagerat mot andra morfnliknande så ville de helst undvika ge mig smärtstillande/lugnande då det kan ställa till det för undersökningen. En nål sattes i mig ändå, för säkerhets skull. Jag är ju så himla svårstucken och har inte läkt från senaste kanylerna och blodproverna. Så det var svårt att hitta stickställen. men systern va så himla duktig så hon fann ett vid handryggen. Läkaren va himla lugn och duktig han med. Han tog god tid på sig att förklara proceduren och berättadde hur långt de kommit. Det var ju inte direkt skön undersökning men jag tog mig igenom de 20-25 minutrarna utan varken lugnande eller smärtstillande. Sedan mådde jag ganska illa efter. De försökte få i mig saft och kex, men jag klarade bara av att dricka halva glaset. Man blir som en ballong eftersom de blåser in massa luft för att lättare se. Läkaren sa också att han såg att när tarmen drog ihop sig på vissa ställen så hade jag himla ont. Men att jag skulle försöka sluta med smärtstillande och stå ut med smärtorna. För om jag blir smärtstillad så kanske mina symptom döljs och det tar längre tid att finna felet. De tog även biopsiprover för analys. Själva tarmen såg fin ut. så ingen IBD verkar det som. i det här laget hade jag nästan blivit glad om det va chrons. Jättejobbigt att gå ovisst och inte veta vad det är. de tror nu att det är en jobbigare variant av Ibs i samband med mina födoämnesallergier och min grava laktoskänslighet samt att jag kanske är glutenintolerant. Hoppas på provsvar snart. Jag är så himla matt och trött fortfarande. Nu när jag slutat med medicinerng och börjat äta så smått igen är jag tillbaks på ruta ett. Innan jag sökte hjälp. Innan de jättekraftiga krämporna som håll på i 10-tals timmar började. Utan när jag fick ont efter mat och behövde springa på wc typ hela tiden. Jag orkar ingenting idag. Orkade inte ens gå till sjukgymnastiken för axeln idag. orkade knappt göra mina hemmaövningar ens. Jag är trött på att vara orkelös och ha dålig aptit. Och jag är till och med trött på att tappa vikt fast jag äter. Nästan mer än när jag inte äter.
taxin skulle plocka upp oss 06.55 på morgonenkvisten. Som tur va väderlaget snällare än under måndagen, taxichaffisen var aningen förvirrad. Vi hade beställt ända fram till dörren då jag va skakis, mådde illa och hade ont. Men han hade ställt sig vid gästparkeringen, tillslut fick vi honom att köra till vägen närmst huset. Så iväg och i tid kom vi. Men resan va en pina. Jag blundade de drygt 22 minutrarna. Jag mådde sjukt illa och va alldeles matt och yr. sprang på WC ytterliggare 2-3 ggr under kvarten i väntan på läkare.
Jag kom in. Han hade ca 10 minuter där vi gick igenom mina besvär och hur det låg till. Värdena från senaste Calprotektinprovet såg bättre ut än det första, dock var det fortfarande förhöjt. Konstigt tyckte jag då mkt mer slem fanns i det andra provet. Men att få krampattacker liknade mer IBS (känslig tarm) sade han. Men det kan ju vara så att det kan finnas tendens till IBD, som är ett samlingsnamn för olika inflammatoriska tarmsjukdomar så som Chrons och Ulcerös kolit ändå. Därav koloskopin. Eftersom de under utredning trodde på att det möjligtvis kunde vara chrons har jag läst på lite om detta då jag inte riktigt visste vad det va. Ulcrös kolit känner jag några som har, men det är inget man direkt pratar om. Då jag har gått på högre dos tramadol samt reagerat mot andra morfnliknande så ville de helst undvika ge mig smärtstillande/lugnande då det kan ställa till det för undersökningen. En nål sattes i mig ändå, för säkerhets skull. Jag är ju så himla svårstucken och har inte läkt från senaste kanylerna och blodproverna. Så det var svårt att hitta stickställen. men systern va så himla duktig så hon fann ett vid handryggen. Läkaren va himla lugn och duktig han med. Han tog god tid på sig att förklara proceduren och berättadde hur långt de kommit. Det var ju inte direkt skön undersökning men jag tog mig igenom de 20-25 minutrarna utan varken lugnande eller smärtstillande. Sedan mådde jag ganska illa efter. De försökte få i mig saft och kex, men jag klarade bara av att dricka halva glaset. Man blir som en ballong eftersom de blåser in massa luft för att lättare se. Läkaren sa också att han såg att när tarmen drog ihop sig på vissa ställen så hade jag himla ont. Men att jag skulle försöka sluta med smärtstillande och stå ut med smärtorna. För om jag blir smärtstillad så kanske mina symptom döljs och det tar längre tid att finna felet. De tog även biopsiprover för analys. Själva tarmen såg fin ut. så ingen IBD verkar det som. i det här laget hade jag nästan blivit glad om det va chrons. Jättejobbigt att gå ovisst och inte veta vad det är. de tror nu att det är en jobbigare variant av Ibs i samband med mina födoämnesallergier och min grava laktoskänslighet samt att jag kanske är glutenintolerant. Hoppas på provsvar snart. Jag är så himla matt och trött fortfarande. Nu när jag slutat med medicinerng och börjat äta så smått igen är jag tillbaks på ruta ett. Innan jag sökte hjälp. Innan de jättekraftiga krämporna som håll på i 10-tals timmar började. Utan när jag fick ont efter mat och behövde springa på wc typ hela tiden. Jag orkar ingenting idag. Orkade inte ens gå till sjukgymnastiken för axeln idag. orkade knappt göra mina hemmaövningar ens. Jag är trött på att vara orkelös och ha dålig aptit. Och jag är till och med trött på att tappa vikt fast jag äter. Nästan mer än när jag inte äter.
Movprep
Klockan är tokmycket och klockan ringer om 4 timmar och 20 minuter för väckning. Tack mamma säger jag för att vi har beställt taxi istället för att åka kommunalt. därmed får vi 50 minuter extra i sängen. Movprep som är ett Laxeringslösning va hemsk. Den gjorde mig riktigt illamående och smakade typ dextresol blandat med havsvatten. Jag som är sjukt känslig för äckligaa smaker. Dessutom kom kramperna mitt under första omgången. Jag skulle dricka 2 gånger en liter samt massa vatten emellan. Sååå jobbigt. Man blir helt utmattad. speciellt med tanke på fastan också. Jag trodde inte att Laxeringen skulle verka förrän en 2 timmar efter första intag. så fel jag hade. Den började verka efter drygt en halvtimme. Jag är riktigt stolt över att jag lyckades få i mig 1,7 liter lösning trots allt. Tur nog har jag inte kunnat äta sedan tidigt söndag kväll. och det var mest buljong. så jag tror att tarmarna är rena nu.
Är duktigt nervös inför morgondagen. Har så himla fina vänner och min närmsta familj som är så stöttande och hejjar. Det har varit jättejobbigt dessa veckorna. hoppas att jag får reda på vad som e fel imorrn. Nu ska jag försöka sova. huvet är tungt, men jag mår så illa :(
Matångest och fasta
Hej vilken dimmig värld jag levt i hela helgen. Tramadol är verkligen inget roligt att ta. Jag blir alldeles matt, illamående och superduper yr. Som en hemsk tequilafylla ungefär. Men det har i alla fall gått bättre att äta när "ruset" är borta. Blev så glad att jag under en vecka kunnat gå opp 700 gram och behålla det över helgen. Aldrig trodde jag att jag skulle ha svårt att lägga på mig. Det är tur att det finns lite extra hull att ta av hehe. Men imorse så stod vågen på minus 1,1 kg. Men hallå vad händer. Jag som ätit mer under helgen än vad jag gjort på flera veckor.
Igår försökte jag äta så mycket det bara gick. Drack oatly chokladmjölk, åt buljong med lite kycklingkött och kokta morötter. Macka. Pannkakor. Det kändes som att vad jag än försökte äta så va det svårt. Gick inte att avsluta hur lite jag än lagt upp. Vissa gånger satt jag bara stirrade på maten och hade ingen som helst aptit. mådde bara illa. Som att kramperna kommer och känns igenom alla värktabletter. Jättelulligt, svårt att förklara. Kunde knappt somna inatt heller. Dels för att jag är jättenervös för laxeringen, att jag ska må jätteilla och sådär. Men även för den kommande koloskopin. Sedan är det inte bättre att magen gör ont. Jag e så himla himla trött. Orkar knappt prata. Känner mig febrig och tempen visar 0,6 grader mer än normalt. trots att jag går på massa panodil. Jag är trött på att vara trött. Banala vardagsgrejjor har blvit en kamp senaste veckorna. Jag är så ledsen på mig själv att jag har så svårt att äta. Idag fick jag i mig ett litet glas havremjölk som tog mig 30 min att dricka. Wow 110 kcal på nästan ett dygn. Och fastan har redan börjat. Snart är det dags att inta första litern laxering. Wish me good luck!
Igår försökte jag äta så mycket det bara gick. Drack oatly chokladmjölk, åt buljong med lite kycklingkött och kokta morötter. Macka. Pannkakor. Det kändes som att vad jag än försökte äta så va det svårt. Gick inte att avsluta hur lite jag än lagt upp. Vissa gånger satt jag bara stirrade på maten och hade ingen som helst aptit. mådde bara illa. Som att kramperna kommer och känns igenom alla värktabletter. Jättelulligt, svårt att förklara. Kunde knappt somna inatt heller. Dels för att jag är jättenervös för laxeringen, att jag ska må jätteilla och sådär. Men även för den kommande koloskopin. Sedan är det inte bättre att magen gör ont. Jag e så himla himla trött. Orkar knappt prata. Känner mig febrig och tempen visar 0,6 grader mer än normalt. trots att jag går på massa panodil. Jag är trött på att vara trött. Banala vardagsgrejjor har blvit en kamp senaste veckorna. Jag är så ledsen på mig själv att jag har så svårt att äta. Idag fick jag i mig ett litet glas havremjölk som tog mig 30 min att dricka. Wow 110 kcal på nästan ett dygn. Och fastan har redan börjat. Snart är det dags att inta första litern laxering. Wish me good luck!
snurrig och förvirrad
Det känns så skönt att kunna skaka av sig här. Mest för min egen skull. Jag har sönderstuckna armar och händer av alla kanyler och blodprover och spruckna kärl. Tack så fick jag tips om en superkräm. Hirudiod heter den. Smetar på den varje gång efter stick så jag slipper se ut som värsta Junkien.
I torsdags så va jag ganska så smärtstillad med hjälp av massa panodil och tramadol. Men sent på kvälen så började kramperna igen. Jag tog min sista tramadol för dygnet, men kramperna fortsatte och de va så intensiva och högg något fruktansvärt. Jag ringde sjukvådsupplysningen mitt i natten för att fråga om jag kunde öka dosen tramadol. De kunde inte svara. Utan bad mig åka in till akuten. Måste säga att akuten i Malmö inte va någon höjdare. Tyckte överlag att de va oprofessionella och hanterade situationen märkligt. Speciellt med tanke på att jag gick före än de andra 3 patienterna och hamnade i fel avdelning - på kirurgin. Knäppt!
Jag fick iaf ett smärtstillande som var aningen starkare än tramadol. Ett stolpiller som tog bort värsta värken men gjorde mig jätteillamående och snurrig och förvirrad. Ännu mer än vad tramadolen gör. Nu får jag öka dosen till dubbla tabletter 4 ggr/dag istället för en tablett 3 ggr/dag. jag försöker undvika det så mycket det bara går, men jag har fått mai i mig i alla fall. Fast det är någon konstig molande smärta som hänger kvar. Fast den gör långt ifrån så ont som krampanfallen. Nu ska jag bara hålla ut några dagar tills koloskopin sker. Läkaren i Malmö gjorde mig inte direkt lugnare. hon trodde inte koloskopin skulle visa något i alla fall. Och att magen antagligen skulle göra ont trots ökad dos smärtstillande. Himla bra att berätta detta för en ung tjej under utredning som har fruktansvärt ont. Nä, tacka vet jag Lund. Unga oerfarna läkare, men så mycket mer professionella och ödmjuka!
I torsdags så va jag ganska så smärtstillad med hjälp av massa panodil och tramadol. Men sent på kvälen så började kramperna igen. Jag tog min sista tramadol för dygnet, men kramperna fortsatte och de va så intensiva och högg något fruktansvärt. Jag ringde sjukvådsupplysningen mitt i natten för att fråga om jag kunde öka dosen tramadol. De kunde inte svara. Utan bad mig åka in till akuten. Måste säga att akuten i Malmö inte va någon höjdare. Tyckte överlag att de va oprofessionella och hanterade situationen märkligt. Speciellt med tanke på att jag gick före än de andra 3 patienterna och hamnade i fel avdelning - på kirurgin. Knäppt!
Jag fick iaf ett smärtstillande som var aningen starkare än tramadol. Ett stolpiller som tog bort värsta värken men gjorde mig jätteillamående och snurrig och förvirrad. Ännu mer än vad tramadolen gör. Nu får jag öka dosen till dubbla tabletter 4 ggr/dag istället för en tablett 3 ggr/dag. jag försöker undvika det så mycket det bara går, men jag har fått mai i mig i alla fall. Fast det är någon konstig molande smärta som hänger kvar. Fast den gör långt ifrån så ont som krampanfallen. Nu ska jag bara hålla ut några dagar tills koloskopin sker. Läkaren i Malmö gjorde mig inte direkt lugnare. hon trodde inte koloskopin skulle visa något i alla fall. Och att magen antagligen skulle göra ont trots ökad dos smärtstillande. Himla bra att berätta detta för en ung tjej under utredning som har fruktansvärt ont. Nä, tacka vet jag Lund. Unga oerfarna läkare, men så mycket mer professionella och ödmjuka!
den eviga vänta...
Tankarna är många som flödar. Speciellt nätterna tycker jag är jobbigast. Då är det tyst och smärtan i magen gör sig extra påmind. Det går knappt att sova och man vrider och vänder sig ungefär 5000 gånger. Det är då det känns skönt att kunna skaka av sig här.
De senaste veckorna har verkligen varit en pina. Jag fungerar inte. Jag är extremt trött och orkelös. Och det värsta är smärtan i buken. Jag har aldrig förr kännt en sådan intensiv smärta. Då har jag ändå skadat mig vid flertal tilfällen. Den gör så ont att jag inte ens känner av min hunger, trots att magen skriker och bullrar. Allt detta gör mig matt och förvirrad. Nu i onsdags så skulle jag lämna blodprov och lite annat. Vägen från min dörr till busshållsplatsen tar vanligtvis ca 3 min. Det kändes som jag hade 5 ton bly i bena. Jag kunde knappt gå för smärtan i buken. Sedan kändes det som att jag va jättefull och yr. Visserliggen hade jag knappt ätit på nästan 3 dygn. Framme på min vårdcentral så orkade jag inte ens ta trapporna. Mådde helt illa i hissen och inne på labbet höll jag på att svimma av. Sköterskorna blev riktigt oroliga. Efter att den värsta krampen lagt sig var det dags för stickning och provtagning. Jag hade fortfarande inte läkt från kanylen från akuten 3 veckor tidigare. Och knappast från de senaste 2 proverna som totalt stack 6 hål i mig. Stackars tappra syster som försökte. Men 3:e gången gillt. och värdena såg bra ut. Men jag hade fasligt ont och fick flera krampanfall som varade rätt länge. Till slut ringde de en taxi som skulle ta mig till akuten. Det är tydligen inte bra att få så här kraftiga smärtor. Jag vet inte hur många krampanfall och hur länge de varade. Men pauserna emellan va inte särskilt långa. Det värsta va när de försökte smärtstilla mig. Jag började känna av stickningar och domningar i ansikte och hals för att sedan få en hostattack. Förstadie till astmaanfall. Vilket är ovanligt, men kan hända vid intag av vissa smärtstillande för astmatiker. Det gjorde grymt ont i magen för hostan, sedan kunde jag knappt hosta upp allt slem. Men men, till slut gick värsta smärtan över och jag blev hemskickad. Nu bor jag alltså tillfälligt hos mamma igen.
Och nu är det natt och det gör svinont trots massa smärtstillande :(
Och så kom 2013...
2012 gav mig massa glädje. Sommaren rusade förbi hur snabbt som helst. Sedan kom hösten. Den långa mörka hösten har varit påfrestande. En axel ur led som stoppade den efterlängtade handbollssäsongen. Jag kände mig helt plötsligt tjock, grå och trist för att jag inte fick lira handboll, innebandy, lyfta skrot eller annat positivt jobbigt. In och ut i sjukhus för hyposensibilisering för all typ av pollen. Och tja, den gick ju verkligen inte smärtfri. Massa astmaanfall och jobbig vår mitt i höstmörkret kändes det som. Sedan kom vintern. En stressmage. Jättetrött. Kände mig som en uppblåst ballong mest hela tiden. Bara jag kunde hålla ut till julen. Den är runt hörnet...
Jullovet var hur mysigt och trevligt som helst. Men en jättetrött camme. och en mage som bojkottade. Och nu står jag här. Det är något som inte riktigt står rätt till men den eviga väntan på provsvar, undersökningar är ju olidlig
Jullovet var hur mysigt och trevligt som helst. Men en jättetrött camme. och en mage som bojkottade. Och nu står jag här. Det är något som inte riktigt står rätt till men den eviga väntan på provsvar, undersökningar är ju olidlig
