Dietistbesök & detta med aptit...
Jag känner mig alldeles slut i kroppen denna veckan. Tröttheten har varit tung och det blir inte direkt bättre av att inte kunna sova och har en huvudvärk som sitter i. Nu har jag dessutom börjat bli småkrasslig och pollenallergin är jobbig emellanåt.
I alal fall. Denna veckan har det ju varit en hel del sjukhusbesök mm. I onsdags var jag på ett dietistbesök. Denna gång hos en som var mer specialiserad inom Ibs och kosthållning i ren allmänhet. Det var ett väldigt långt möte, i nästan 2 timmar var jag där.Otroligt givande dock. Inget sådär jobbigt som hänger i luften som jag ibland kan känna vid andra läkarbesök och inte nervositet eller rädsla. Vi gick igenom lite om födoämnesallergierna som hon fått uppdatering om och hur jag väljer mat därefter. Sedan gick vi igenom hur en normal, vanlig dag såg ut för mig när jag var frisk och hade en vardag och hur det såg ut när jag var som sämst och hur det ser ut idag. Det blev såklart lite om viktprat och hur jag ska tänka. Jag ligger ju på lite underskott nu och eftersom jag börjat träna och har en del rehab som är ganska jobbig och rör mig mer än i vintras när jag i stort sett var sängliggande, så borde jag ju äta mer och inte tappa mer vikt. Viktigast är att jag täcker in alla näringsämnen och som det ser ut nu så är det proteinet som är viktig för min del. Kolhydrater har jag ju satt in i form av pasta, bröd osv som jag kanske inte äter så mycket normalt sett. Sedan så är det dilemmat med min aptit. Jag har så himla svårt för att äta emellant. Illamåendet kryper sakta tillbaks och det beror nog på att jag ätit dålt och har för mnga timmar emellan måltiderna, hur små de än må vara. Jag har även märkt att om det är mat jag egentligen tycker om, så tycker jag inte det är gott längre. Jag tycker nästan det är jobbigt med mat nu, det som varit min stora passion i livet. Det jag har märkt är ju att det går lättare när jag lagar mat och äter med någon annan samt lägger upp i mindre tallrik, typ en asiett. Då känns det inte mer. Men aptiten höll ju på att komma tillbaks för ett kort tag sedan, men den försvann nästan lika snabbt igen. Det är oerhört frustrerande och det är nog svårt för andra att sätta sig in i min situation. Det blir liksom en inre stress. Dietisten tyckte också att jag skulle ta ner mig lite och inte försöka sträv efter adrenalinkickarna, så jag ska nog testa på bodybalance ellr yoga nån dag.
Summa sumarum från besöket var att jag skulle försöka hitta på föda som är lätt att smälta. som inte ger den där tunga mättnadskänslan. som t.ex smoothies. Försöka äta oftare och få i mig mer protein. Nu blir det kämpa med maten så att jag får tillbaks energin och orkar träna mer. Jag saknar det så mycket.
Gastroskopin...
På tisdag morgon var det då dags för gastroskopin. Det om jag gått och varit nervös och lite rädd över. För det är ju läskigt att läsa om hur man ska svälja en slang. Jag möttes av en sköterska som förklarade och förberedde mig. som vanligt togs en shot miniform för att det inte ska bubbla så mycket. Sedan fick jag en bedövningsspray som var en syntetisk banansmak och rätt stark. Inom några minuter domnade svalget och tungan av. Jättemärkli känsla. Någonstans här så började jag få hulkningar och det kändes ansträngt och mitt illamående eskalerade. Hursomhelst, så gck det över en gnutta och sedan skulle jag lägga mig tillrätta. Jag tänkte nog inte så mycket på sjlva slangen, bara att jag skulle följa läkarens anvisningar om att svälja när han sa till osv. Det gick ju inte så bra. Jag hade dessutom valt att köra på utan lugnande, eftersom det var det vanligaste sättet enligt sköterskan. Ett par gånger och det kändes som att jag skulle kvävas, så beslutade läkaren att jag ändå måste få någon typ av lugnande. Sedan blev allt som en dimma. Jag sov väl inte direkt djut utan det var en konstig känsla bara. Att man är vid medvetandet, men ändå inte. Typ som att vara jättefull och dåsig.
Nu väntas en månad av provsvar från de olika vävnads- och cellproverna. Jag förväntar mig inget svar. För antagligen har inflammationen läkt ut.
Avslutningsmiddag...
Ikväll hade vi i BBKs damlag avslutningsmiddag efter vår första säsong ihop, samt tackade av vår coach. Jag har ju inte kunnat vara med så mycket då jag drog axeln ur led i vår första match och sedan har ju detta med magen begränsat mig överlag. Vi hade bokat bord på en restaurang och oj vilken tillmötesgående personal. Jättesnälla som ordnade barnportion till mig då jag fortfarande inte riktigt fått tillbaks min aptit. Har varit superhängig senaste tiden och jag tror det gr lite hand i hand med min dåliga kosthållning. Imorrn bitti är det dags för gastroskopi och jag börjar bli jättenervös. Det är jobbigt att jag är lite smått illamående och en huvudvärk som vägrar släppa. Kanske beror på att jag inte kan ta medicineringen ikväll inför morgondagens undersökning.
Jag tror inte de ska hitta något, men på ett sätt hoppas jag ju. För just nu går jag och tänker mycket på om allt var en enda stor inbillning, men testerna visade annat. Det är nog lite allmänt kaos i huvet på mig. Känns skönt att kunna släppa av en del här.
Jag tror inte de ska hitta något, men på ett sätt hoppas jag ju. För just nu går jag och tänker mycket på om allt var en enda stor inbillning, men testerna visade annat. Det är nog lite allmänt kaos i huvet på mig. Känns skönt att kunna släppa av en del här.
Skypedate & catch up...
Ja, då var ännu en vecka slut och en ny åter att gry. Ikväll havererade vår kombinerade tvättmaskin - och tumlare. Min roomie som var mitt uppe i söndagssörjan fick snällt ge sig och nu hänger det tvätt i hela vårt sällskapsru/kök. som det kan gå...
Extra plus ikväll var förstås en fin skypedate med min fina Emma som ringde in från Skottland. Nänä, inte min bästis aka hönskärlek, aka Em. Utan detta är min bästiskusses fina flickvän som nästan är som en syster för mig. Vi har känt varann i ca 7 år, varav de senaste åren har vi kommit varann riktigt nära. Eftersom det är ett helt hav emellan och vi båda har haft fullt upp sedan de flyttade ifrån Sverige för flera år sedan, så sker inte våra fysiska träffar särskilt ofta. Men då och då hinner vi sitta vid datorn vid samma tillfälle och då hinner vi med att skypea en längre stund och utbyta ord om livet. Vi håller på att pussla och hoppas på att hinna ses inom en väldigt snar framtid. Jag önskar att livet och den ekonomiska situationen varit lättare för en student. Då hade jag omedelbart bums tagit första bästa flyg. Oj, va jag saknar bästiskusse Tini och hans E.
Extra plus ikväll var förstås en fin skypedate med min fina Emma som ringde in från Skottland. Nänä, inte min bästis aka hönskärlek, aka Em. Utan detta är min bästiskusses fina flickvän som nästan är som en syster för mig. Vi har känt varann i ca 7 år, varav de senaste åren har vi kommit varann riktigt nära. Eftersom det är ett helt hav emellan och vi båda har haft fullt upp sedan de flyttade ifrån Sverige för flera år sedan, så sker inte våra fysiska träffar särskilt ofta. Men då och då hinner vi sitta vid datorn vid samma tillfälle och då hinner vi med att skypea en längre stund och utbyta ord om livet. Vi håller på att pussla och hoppas på att hinna ses inom en väldigt snar framtid. Jag önskar att livet och den ekonomiska situationen varit lättare för en student. Då hade jag omedelbart bums tagit första bästa flyg. Oj, va jag saknar bästiskusse Tini och hans E.
Längtan om en vardag....
Jag håller hårt i hoppet. Att leva varje andetag för sig. Att ta det lite som det kommer, fast jag egentligen vill ha full kontroll. Längtar så mycket efter en normal vardag utan 100 läkarbesök och 100 mediciner. En känsla av frihet. Dessa sämre mag-dagar med dippar får mig alltid att bli nojjig. Rädd för att jag måste ställa in planer. Rädd för att jag måste springa 15 ggr om dagen och bli sådär död och allmänpåverkad. Det är tröttsamt när senaste halvåret sett ut som det gjort. Även om jag inte är ensam att ha det så, även om jag inte är lika sjuk som innan, så finns rädslan där. Rädslan att sitta ensam i en eka ett mörkt vatten och glömmas bort i intet. Dessa dagar är jag så otroligt tacksam för mina fina vänner. De finns där för mig och hejjar på mig och får mig att känna att de finns för mig i vått och torrt. Jag avslutar med J. Bergs fina ord.
Dom små små orden är svåra ord.... <3
Dom små små orden är svåra ord.... <3
Sämst pigment...
Amen gud vilka i-landsproblem jag har. Haha, jag skrattar nästan åt mig själv. Förra helgen jagade jag solskydd. Idag har jag bränt mig lite i fejset igen. Amen vad är det för fel på min hud eller är det solkrämen som är dålig? Har blitt gammal? Idag efter ett par timmar i solen kom jag hem, tog av mig sollisarna och ser jätterosiga kinder. Nu på kvällen är jag sjukt varm om ansiktet och fortfarande röd och det svider satan. Har googlat som en dåre utan svar. Det står att sydostasiater hör till hudtyp 5 - ljusbrun hud som lätt blir brun. Bränner sig aldrig. Jo men eller hur. stämmer ju verkligen in på mig. Det värsta är ju varje valborg eller efter en dag i strålande sol med beachhandboll. Då gör det minsann ont att duscha.
Jag skulle rent spontant placera mig mellan grupp 2-3. Ljus hud, bränner sig ibland och får lite lätt färg. Det roliga är ju att jag kan tycka att jag e sjukt brun så fort jag ser märket från klockan, sedan lägger man fram armen bredvid vissa andra som säg grekland och då bländar jag satan. Som sagt I-lands problem och kass pigment. you gotta love it :)
Jag skulle rent spontant placera mig mellan grupp 2-3. Ljus hud, bränner sig ibland och får lite lätt färg. Det roliga är ju att jag kan tycka att jag e sjukt brun så fort jag ser märket från klockan, sedan lägger man fram armen bredvid vissa andra som säg grekland och då bländar jag satan. Som sagt I-lands problem och kass pigment. you gotta love it :)
Trötter...
Jag orkar typ inget. Det är växlande väder och pollenprognoserna går opp och ner. Jag fungerar inte riktigt som jag ska. vill plugga, men har koncentrationssvårigheter. kan läsa samma textrad 10 gånger. Likaså gäller det för att läsa skönlitteratur. Det som annars är avkopplande för mig. Magen har bojkottat senaste dygnet och jag blir sådär lite grpggy och halvt illamående. Nu ska jag få i mig dagens första föda för att sedan möta min fina V för kanske sista fikan innan hon blir mamma. Åhh gud så himla spännande.
trög dag...
hepp, bara för jag tjoade för högt så fick jag ett sämre halvdygn. Typiskt. och så har jag varit sådär ofantligt trött, känns som att pollenet dödar mig lite. Jag som hade sett fram emo ett snällt pollenår efter fjolårets fiasko med massa kortison och sjukhusbesök.
Nåväl, om ett par timmar ska jag iväg på ett årsmöte och jag hoppas att jag orkar läsa lite innan dess. Tsotsie, som jag läser på just nu är lite trögstartad, liksom denna torsdagen är för mig.
Nåväl, om ett par timmar ska jag iväg på ett årsmöte och jag hoppas att jag orkar läsa lite innan dess. Tsotsie, som jag läser på just nu är lite trögstartad, liksom denna torsdagen är för mig.
det här med aptit...
Jag har alltid varit sådär lagom sötsugen. Speciellt vid tentaperioder, eller när det är lite stressigt så blir jag alltid lite extra sötsugen som så många andra. Det roliga är ju att när jag tränar hårt eller t.ex vid en skidsemester så vänder jag helt. Jag blir inte alls sötsugen. En glass i solen kanske jag kan unna mig, men absolut inte äta flera stycken i rad.
De senaste veckorna, när aptiten varit något bättre och jag äter lite bättre och känner av hunger som jag inte riktigt gjorde på flera månader, så har ett sötsug tillkommit. Jag minns i början strax efter jul när jag mådde så dåligt, när jag trodde att jag fått i mig något jag inte tålde, när jag att i flera timmar och kämpade att få i mig lite nudlar eller varma koppen, då var jag inte ens sugen på saft eller glass ens. Det låter sjukt, men det är rätt jobbigt att ens aptit bara försvinner och varje liten tugga mat gör så ofantligt ont. Jag minns hur jag tvingade i mitt vitt rostebröd med lite smör på. Det är ju i princip bara luft och det gjorde ont i flera timmar. Hur jag försökte få i mig några matskedar barnmat och det kändes som knivar. och inte på tal om allt som bara rann rakt igenom.
Just nu känner jag mig som min höggravida vän som alltid älskat glass och varit lite svag för sötsaker. Jag hade craviing på päronsaft häromdagen. Karameller i helgen. som tur är, så försvinner det lika snabbt som det kommer. Just nu tycker jag det är ok. Jag går varken upp eller ned. Jag har kommit igång med träning och det känns underbart. Dock måste jag lära mig att lyssna på min kropp och säga stopp. Har varit fruktansvärt trött hela veckan. Jag går upp klockan 7 oavsett när jag lägger mig, men jag känner att huvudvärken och tröttheten är där konstant ett par timmar. Dock föredrar jag nog detta framför att må illa....
egentligen hade jag tänkt att träna Bodycombat ikväll, men var för trött. Så funderar på att sticka till gymmet och träna axeln och kanske springa en stund på löpbandet. I förmiddags blev det ett kortpass hos sjukgy då vi gick igenom några nya övningar.
De senaste veckorna, när aptiten varit något bättre och jag äter lite bättre och känner av hunger som jag inte riktigt gjorde på flera månader, så har ett sötsug tillkommit. Jag minns i början strax efter jul när jag mådde så dåligt, när jag trodde att jag fått i mig något jag inte tålde, när jag att i flera timmar och kämpade att få i mig lite nudlar eller varma koppen, då var jag inte ens sugen på saft eller glass ens. Det låter sjukt, men det är rätt jobbigt att ens aptit bara försvinner och varje liten tugga mat gör så ofantligt ont. Jag minns hur jag tvingade i mitt vitt rostebröd med lite smör på. Det är ju i princip bara luft och det gjorde ont i flera timmar. Hur jag försökte få i mig några matskedar barnmat och det kändes som knivar. och inte på tal om allt som bara rann rakt igenom.
Just nu känner jag mig som min höggravida vän som alltid älskat glass och varit lite svag för sötsaker. Jag hade craviing på päronsaft häromdagen. Karameller i helgen. som tur är, så försvinner det lika snabbt som det kommer. Just nu tycker jag det är ok. Jag går varken upp eller ned. Jag har kommit igång med träning och det känns underbart. Dock måste jag lära mig att lyssna på min kropp och säga stopp. Har varit fruktansvärt trött hela veckan. Jag går upp klockan 7 oavsett när jag lägger mig, men jag känner att huvudvärken och tröttheten är där konstant ett par timmar. Dock föredrar jag nog detta framför att må illa....
egentligen hade jag tänkt att träna Bodycombat ikväll, men var för trött. Så funderar på att sticka till gymmet och träna axeln och kanske springa en stund på löpbandet. I förmiddags blev det ett kortpass hos sjukgy då vi gick igenom några nya övningar.
Mör kropp...
Igår hade jag ett mördarpass för ben. De var så möra och träningsvärken idag var underbar, även om den inte kändes så mycket som jag trodde. Nu ikväll var jag på spinning. Jagg har inte spinnat på säkert 10 år. Gick på det någon enstaka gång i tonåren som en del av fysträning till handbollen. Sedan har jag nog testat några enstaka gånger därefter. Hursomhelst, passat var ett RPM och jag måste säga att det faktiskt var positivt överraskande. Det blir nog fler gånger skulle jag tro. Annars är inte konditionsträning min grej. Jag gillar mer explosivitet, dock så var jag helt slut. Nu blir det lite vardagslyx...
i love food...
Ännu en underbar helg i vänners lag är förbi. Igår tog jag äntligen tag i att fylla skafferi och kyl. Det har ekat tomt ett bra tag och varje gång maten liksom börjar ta slut och jag inte lyckas svinga ihop något mer ätbart, så storhandlar jag. Det är en bit till närmsta matbutik. Ica malmborgs är min favorit, dock testade jag en annan ica som ligger snäppet närmre. Oj, va jag gick loss på gröntavdelningen. Det var rätt mycket som hade bra pris. Det blev grön sparris, zucchini, skogschampinjoner, ruccola (ska se om jag tål det bättre i år) osv. Sedan så har jag återintagit pasta och pesto i mitt liv. Och så blev det ett litet stopp på delikattesen för att inhandla lite god salami. Den jag fick i födelsedagsgåva vill jag spara på. Den e så fin och god och ska räcka länge.Jag verkligen älskar att jag kan öppna kylen när jag är sugen på något gott och hitta massa fräscha grönsaker, frukter mm som jag bara kan gå och ta av. Jag är ingen som handlar efter planerade middagar. Utan jag strosa omkring och köper det som är billigt och gott och under tiden man går runt där i butiken så målar jag upp olika måltidsbilder och handlar därefter. Superkul!
hursomhelst, min roomie är italienare, en gång sa hon att jag nästan är mer italiensk än henne. Det italienska köket är nog min favorit. Jag älskar att doppa luftigt surdegsbröd i olivolja. Ravioli, som jag nästan aldrig äter då det tar sån tid att göra. Goda tomatsåser. Risotto. Proseccoviner. salamin. Åh, va jag älskar mat och oj va lycklig jag är att jag kan äta igen. Inte bara för överlevnad, utan faktiskt njuter. Aptiten är väl lite sådär, men med något gott gör ju saken enklare.
hursomhelst, min roomie är italienare, en gång sa hon att jag nästan är mer italiensk än henne. Det italienska köket är nog min favorit. Jag älskar att doppa luftigt surdegsbröd i olivolja. Ravioli, som jag nästan aldrig äter då det tar sån tid att göra. Goda tomatsåser. Risotto. Proseccoviner. salamin. Åh, va jag älskar mat och oj va lycklig jag är att jag kan äta igen. Inte bara för överlevnad, utan faktiskt njuter. Aptiten är väl lite sådär, men med något gott gör ju saken enklare.
Höstig söndag och husmorstips...
Oj, vad typiskt svenskt väder att det går från strålande sommar till regnig höst. Jag var dock lycklig över solen och värmen senaste veckan. Äntligen har jag fått litepytte färg. Måste ha sämst pigment ever för att vara asiat.
vet ni, jag fick en himla fin väska av tjejern i födelsedagsgåva som jag invigde igår.. Men oj var det inte var min tur. ett tuggumi från okänt ställe hade kletat sig fast på den utan min vetskap, varav jag hade hållt den intill kroppen vilket resulterade i ett utkletat tuggumi på min fina trench också. Alltså typiskt. Försökte inatt pilla bort det, men det e ju så klistrigt. hamanade till och med på min mobilskärm. Men så läste jag att man kunde ta lite sprit på, typ gin, så jag testade. Gnuggde lite med en trasa och en disksvamp och lite Yes diskmedel och vips så var väskan som ny. kappan får jag se hur jag gör. Har en känsla att den kommer tränga sig igenom tyget om man gnuggar och har sig.
vet ni, jag fick en himla fin väska av tjejern i födelsedagsgåva som jag invigde igår.. Men oj var det inte var min tur. ett tuggumi från okänt ställe hade kletat sig fast på den utan min vetskap, varav jag hade hållt den intill kroppen vilket resulterade i ett utkletat tuggumi på min fina trench också. Alltså typiskt. Försökte inatt pilla bort det, men det e ju så klistrigt. hamanade till och med på min mobilskärm. Men så läste jag att man kunde ta lite sprit på, typ gin, så jag testade. Gnuggde lite med en trasa och en disksvamp och lite Yes diskmedel och vips så var väskan som ny. kappan får jag se hur jag gör. Har en känsla att den kommer tränga sig igenom tyget om man gnuggar och har sig.
Sunny saturday...
Idag var det meningen att jag skulle sova ut. Vad gör jag om jag inte spärrar opp de trötta redan klockan 7. Blundar om igen och kan inte riktigt somna om, så det blir opp å hoppa och ta tag i denna dag.
Först och främst blir det en tur ner till Malmborgs för att inhandla mat. Jag har typ inget kvar. Nu när sommarn är här så blir jag grymt sugen på masa färska frukter och bär och sallader. Fräscht mat.
Först och främst blir det en tur ner till Malmborgs för att inhandla mat. Jag har typ inget kvar. Nu när sommarn är här så blir jag grymt sugen på masa färska frukter och bär och sallader. Fräscht mat.
Blicka framåt och sätta gränser...
senaste dagarn har det varit sådär tungt i själen. Hur jag känner att jag det senaste halvåret har tappat bort mig själv. I helgen fick jag en viss bekräftelse. Sådär fint som bara kompisar och vänner gör för en. Hur de intresserar sig för ens liv, hur vi skrattar ihop, hur de bjuder med en på saker och ting trots att jag inte riktigt orkat i samma takt. Då fick det mig att tänka efter ett långt samtal med en av mina bästa. Att man ska ha en acceptansnivå man mår bra av. Att vänner, kompisar och killar, att man ska sätta gränser på vad som är ok. Visst finns det undantag och man kan förbise saker och ting, men inte jämnt och ständigt. Man ska må bra i ett förhållande oavsett om det handlar om en förälskelse eller en vänskap. Så jag börjar om på ny kula. Släpper allt det gamla. Det som är gammalt och grått förblir. Jag ska må bättre och ta denna sommar med storm. Vara minst lika lyclig som i fjol. I år kommer jag ha ett nytt arbete. Jag ska gå in och vara öppen och knyta kontakter. För just ja, jag har glömt att berätta. Minns ni det där superviktiga mötet i förra veckan? Det gick ganska så bra. Även om det inte var riktigt som jag hade hoppats på så var det bättre än förväntat. En mjukstart inför hösten. Längtar redan...
Framsteg...
För ungefär en vecka sedan så började min aptit försvinna lite granna och under helgen och i början på veckan så va magen sådär knasig igen. Jag tror det beror på att varannan kväll har jag hoppat över Zantac, just för att jag inte fått förnyat recept och min läkare inte går att få tag på. Hursomhelst, de senaste två dagarna har aptiten varit mycket bättre. Och träningen går verkligen superbra. energin har inte varit så här hög på länge, även om jag fortfarande blir trött fort och orkar långt ifrån att träna så hårt som jag var van vid innan. axelmuskulaturen börjar ta form och "dallret" börja att sakteligen bli ersatt av musklerna igen. Jag håller på att svarva bena en del. Vill verkligen komma i form till sommaren. För i juli är det dags för åhus beachhandbollsfestival och jag vill så gärna vara med,
Pusselbitar...
Sitter i skrivande stund på Jobb. Det är ganska lugnt och soft jobb. En liten bokhandel för studenter. Känns ganska bra och jag kan pricka av lite viktiga samtal mm när det inte fins kunder. Jag försöker pussla ihop livet. Det är lite klurigt. Kurser har ändrats och flyttats. Det är liksom lite småkluddigt med allt. Men bit för bit börja falla på plats. Kommer kännas fantastiskt skönt att ha något att se fram emot. Jag som är en person med 1000 bollar i luften blir lätt uttråkad och rastlös nu när jag varit sjuk en tid och gått hemma. Känns roligt att ha en vardag dessa dagar jag ska jobba, även om jag är ganska så trött när jag kommer hem. Men otrtoligt bra mjukstart på vad som komma skall :)
Eurovisionyra och solbränt face...
Herre-min-gud. Det är så sjukt mycket folk i Malmö. Igår var det riktigt sommarvarmt. Då var vi ett gäng som satte oss vid kanalen. Det luktade brända mandlar och en opera på en båt stannade till i kanalen. och typ fem miljoner människor överallt. Inte min grej riktigt. Kom hem till min lägenhet och damp typ i säng. vakande upp av en huvudvrk from hell. Och bränt face. Hur lyckas jag bränna mig exakt varenda år. 1,5 dygn senare och aftersun och massa ansiktskräm senare ser man ok ut. lite solkysst :)
Alltså livet....
Jag vet inte ens hur jag ska börja sammanfatta en helt fantastiskt helg. När jag under hela långa vintern inte vågat vara sådär mig själv. När det syns igenom, hur mycket jag än försöker. När jag är rädd att folk blir besvikna för att jag varit sådär dålig på att svara på sms, eller höra av mig överlag.
Jag hade bjudit in mina tre närmsta vänkretsar för att fira min dag i lördags. Bara för att se fram emot något liksom. Inte för att jag egentligen bryr mig om min födelsedag, men liksom en anledning för att ha extra festligt. För det var ju så himla längesen. Och oj va mysigt och lyckat det blev att jag fick ha den hos min vän Charlie. Jag bjöd på kladdig chokladtårta och småplock. Och nästan allt gick åt. Och så åkte den där mina vännerboken runt. Men alla va visst inte så glada i den haha. Och så fick jag presenter. Fast jag sagt att jag inte önska mig något. Alltså oj! Hur mycket fina saker fick jag då?! Så mycket att jag blev generad. Kan ju sammanfatta att jag borde införskaffa mig en vinkyl till alla fina rödviner, champagner och annat gott jag fick. Jag tror att mina killkompisar tycker att jag ska bli festligare igen... sedan gav tjejkompisar mig en superfin väska, presentkort och fina öronhängen. Jag fick även en citronväxt som var hur coolt som helst. Måste bara lära mig hur man tar hand om den.
Jag hade bjudit in mina tre närmsta vänkretsar för att fira min dag i lördags. Bara för att se fram emot något liksom. Inte för att jag egentligen bryr mig om min födelsedag, men liksom en anledning för att ha extra festligt. För det var ju så himla längesen. Och oj va mysigt och lyckat det blev att jag fick ha den hos min vän Charlie. Jag bjöd på kladdig chokladtårta och småplock. Och nästan allt gick åt. Och så åkte den där mina vännerboken runt. Men alla va visst inte så glada i den haha. Och så fick jag presenter. Fast jag sagt att jag inte önska mig något. Alltså oj! Hur mycket fina saker fick jag då?! Så mycket att jag blev generad. Kan ju sammanfatta att jag borde införskaffa mig en vinkyl till alla fina rödviner, champagner och annat gott jag fick. Jag tror att mina killkompisar tycker att jag ska bli festligare igen... sedan gav tjejkompisar mig en superfin väska, presentkort och fina öronhängen. Jag fick även en citronväxt som var hur coolt som helst. Måste bara lära mig hur man tar hand om den.
I fredags var vi ute på en försenad examensmiddag på Johan P för att fira Josse. Så mys med tjejmiddag. Kul med lite lyx :)
Nu kallar bingen, imorrn är det jobb tidigt på morgonen. Gonatt alla där ute.
Hönskärlek...
Idag har jag haft en alldeles ypperlig dag. Känns inte direkt som min födelsedag, men en fin heldag med en av mina bästaste. Nämligen min fina fina Em. Henne har jag berättat om så många gånger förr. Vi ses inte alltför ofta. Avstånd och vardagen gör det svårt. Men när vi ses så är allt precis så som det ska va. vi pratar om allt mellan himmel och jord. vi äter så mycket att vi nästan sprängs. Prata om samma gamla minnen som format oss till personerna vi är idag. Minnas fina stunder och lägger till fler. Vi har kramat om varann hårt, hårt när livet är tungt. Lappat ihop ett trasigt hjärta. skrattat så vi inte får luft. Legat på gröningen en sommareftermiddag och tittat upp mot dansande moln. Filosoferat och lyssnat på varandra. Utbyter kloka ord och bara va. Allt är så himla enkelt med min höns. Med en bästa vän så fin så blir livet lekande lätt. Avslutar med några fina textrader från våra favoriter... <3
Ni kan skratta om ni vill, håna oss vi rör oss ni står still...
lyssnar, stel och fastspänd.
Och när paniken bryter ut, ler du svagt och viskar till mig:
Du..... Är värd att dö för.
Ni kan skratta om ni vill, håna oss vi rör oss ni står still...
lyssnar, stel och fastspänd.
Och när paniken bryter ut, ler du svagt och viskar till mig:
Du..... Är värd att dö för.
En vemodig dag med hopp om framtiden...
Idag är det lite halvt vemodigt. För idag blir jag ännu ett år äldre, men inte alls klokare. Åldersnoja deluxe och allt jag trodde på är jag så långt ifrån. Jag känner mig lite som 19 år och lost i den stora vida världen. Det senaste halvåret har skolan och livet stått still. För ett år sedan trodde jag att jag idag skulle hålla på med det sista av mina utbildning. Att ha hela sommaren fullt fokuserad på att exjobba och leva ett roligt liv fyllt med äventyr. Förra året lade jag ett löfte till mig själv. Att jag skulle leva livet till fullo. Att jag skulle våga mer. Att jag skulle bli vuxen. Att jag var redo för att hitta kärleken igen. Jag tror jag lyckade hålla löftena i 2 månader haha :)
Jag minns hur min födelsedag brukar vara solig, hur de första fräknarna och den första brännan börjat lägga sig efter valborgshelgens stekheta sol. Jag minns hur mamma alltid tyckte att ens födelsedag var en stor dag. När jag var liten och min dag var en veckodag, så hade hon alltid skrivit en morgonhälsning tidigt innan hon begav sig iväg till jobb, som väntade vid frukostbordet intill morgontidningen. När jag blev äldre så hade vi alltid middag ihop, för alla andra dagar åt vi ju inte middag ihop. Men idag försöker jag minnas mina dagar den tiden jag hade en kärlek vid min sida. Jag har förträngt det. Jag minns hur vi firade våra jular, jag minns vad vi gjorde på påskarna, men jag kan inte minnas vad han gjorde för mig på min dag. Men jag vet vad jag gjorde för honom och jag vet vad han gjorde för sin nya tjej senast. Och på något sätt så gör det lite ont i mig, att det var jag som släppte taget och har aldrig tittat tillbaks en endaste sekund. Men att han hittade och vågade följa livets stig, trots att han gick sönder en bit den dagen jag grät vad jag trodde var min sista gång, och sa förväl till vårt gemensamma bo. Kvar är jag än och trampar på samma gamla ruta och blir rörd och lycklig av att se andras lycka. Alla går vidare utom jag. Jag har aldrig någonsni reflekterat över detta på min dag, men i år tror jag att det känns lite extra. För livet stannade upp med min dumma mage.
Jag minns hur min födelsedag brukar vara solig, hur de första fräknarna och den första brännan börjat lägga sig efter valborgshelgens stekheta sol. Jag minns hur mamma alltid tyckte att ens födelsedag var en stor dag. När jag var liten och min dag var en veckodag, så hade hon alltid skrivit en morgonhälsning tidigt innan hon begav sig iväg till jobb, som väntade vid frukostbordet intill morgontidningen. När jag blev äldre så hade vi alltid middag ihop, för alla andra dagar åt vi ju inte middag ihop. Men idag försöker jag minnas mina dagar den tiden jag hade en kärlek vid min sida. Jag har förträngt det. Jag minns hur vi firade våra jular, jag minns vad vi gjorde på påskarna, men jag kan inte minnas vad han gjorde för mig på min dag. Men jag vet vad jag gjorde för honom och jag vet vad han gjorde för sin nya tjej senast. Och på något sätt så gör det lite ont i mig, att det var jag som släppte taget och har aldrig tittat tillbaks en endaste sekund. Men att han hittade och vågade följa livets stig, trots att han gick sönder en bit den dagen jag grät vad jag trodde var min sista gång, och sa förväl till vårt gemensamma bo. Kvar är jag än och trampar på samma gamla ruta och blir rörd och lycklig av att se andras lycka. Alla går vidare utom jag. Jag har aldrig någonsni reflekterat över detta på min dag, men i år tror jag att det känns lite extra. För livet stannade upp med min dumma mage.
I förrigår var jag med min ena bästa vän. Han gör så fina saker för mig och hans lilla familj ännu mer. Men trots framtiden hinner ikapp så är idag en bra dag. För idag är det helgdag och min andra bästa vän kommer på besök. Mina fina Em. Och i helgen träffar jag alla fina kompisar. Så det ska väl ge min en kickboozt. Och förhoppningsvis väntar ett bra samtal imorgon. Återstår att se, jag hoppas verkligen av hela mitt hjärta att det går vägen. För det hade betytt så otroligt mycket.
En upptäckt...
Oj, idag är jag faktiskt lite trött. En en powernap och en träningskväll senare är jag på banan igen. Långhelgen är efterlängtad och fylld med massa skoj.
I veckan var jag hos min sjukgymnast. Oj, va jag kämpar med min axelträning och hon peppar mig så mycket. Jag har nog aldrig stött på en sådan duktig sjukgymnast någonsin. Under ens rehab s stöter man på oika svårigheter, jag hade fruktnsvärt svårt för att göra golvövningar liknande kissande hunden och armhävning för min axel är på tok för svag ännu. Så hon kommer på saker som avlastar en del av kroppsvikten samtidigt som man tränar andra delar av kroppen. Jättekul, men svårt.
Numer har vi lagt på ytterliggare en växel. Vikter har ökats, likaså reps. Och idag när jag stod i gymmet så syntes min axelmuskel. Den börja ta form efter 8 långa månader. Min vän Charlie tycker dock att jag fortfarande ser ut som en gladiator. Jag tar det som positivt :)
I veckan var jag hos min sjukgymnast. Oj, va jag kämpar med min axelträning och hon peppar mig så mycket. Jag har nog aldrig stött på en sådan duktig sjukgymnast någonsin. Under ens rehab s stöter man på oika svårigheter, jag hade fruktnsvärt svårt för att göra golvövningar liknande kissande hunden och armhävning för min axel är på tok för svag ännu. Så hon kommer på saker som avlastar en del av kroppsvikten samtidigt som man tränar andra delar av kroppen. Jättekul, men svårt.
Numer har vi lagt på ytterliggare en växel. Vikter har ökats, likaså reps. Och idag när jag stod i gymmet så syntes min axelmuskel. Den börja ta form efter 8 långa månader. Min vän Charlie tycker dock att jag fortfarande ser ut som en gladiator. Jag tar det som positivt :)
En fullspäckad vecka...
Jag har börjat känna av pollenet en hel del. Huvudet är tungt och en jobbig trötthet infinner sig. Dax att öka växeln på medicinering. Känns som jag går omkring med ett apotek i väskan, dels alla olika pollen- och astmamediciner. Akutmediciner. Alla magmediciner. Vilken tur att de finns, så att man överlever.
Denna veckan är det återigen en kortvecka, men fylld med massa skoj. En kompis bjöd in mig till en grupp av Sony som utför smartphonetester. Så imorrn är jag testpilot och som tack får man biobiljetter, vilket alltid är välkommet. Sedan har jag några spännande möten på G. På onsdag ska jag på ytterligare ett test på sony och dessutom hoppa in och mjukstarta inför nästa vecka, med jobb i 3 immar i bokhandeln på min skola. På torsdag är det röd dag och jag får finbesök av en av mina allra bästa vänner, Em. Vi håller tummar för att det ska bli fint väder så vi kan grilla för första gången i år. Till helgen får jag & Josse besök av en långväga gäst. Ska bli skoj att gå på tjejmiddag på en fiskkrog i Malmö. På lördagen har jag hyrt in mig hos Charlie och har samlat några av mina närmsta för lite kalas. Ska bli mysigt att få träffa alla jag inte orkat socialisera mig med under hela långa vintern.
Nu är det bingen som kallar. Är duktigt nerös inför morgondagens möten. Får se om jag vågar berätta :)
dietistbesök...
Idag var det dags för mitt första dietistbesök. Jag hamnade hos en som var specialiserad inom födoämnesöverkänslighet för att kartlägga mina kostvanor utifrån mina allergier. Vi gick igenom allt på ca en timme och kom fram till att en allergenfattig kost inte var nödvändig i förta laget, då det inte var något specifikt som var märkbart trggande till min dumma mage som gör mig trött och illamaående. Om ett tag så ska jag slussas vidare till hennes kollega som har mer koll på kostvanor och det alldagliga. Jag tyckte att dietisten var otrolig lyhörd, duktig, men allra helst påläst. Hon hade kollat igenom mina journaler, frågat mig om olika saker angående mina allergier utan att jag var vetandes om att hon hade läst på om just mig. Hon gav mig förklaringar till varför jag reagerar mot vissa saker som jag tyckte va konstigt, som t.ex mangoldskott, melon och vissa kryddor.
Det finns så otroligt många livsmedel och det tillkommer nytt hela tiden. Som barn var jag oerhört kräsen och många saker, speciellt frukt och grönt samt kryddor har jag aldrig smakat på förrän i nästan vuxen ålder. Jag uppskattar verkligen att jag fått chansen att komma till specialistvården, att magen verkligen utreds ordentligt denna gång. Den styr ju så stor del av ens liv, trots att man kanske inte tänker på det.
Det finns så otroligt många livsmedel och det tillkommer nytt hela tiden. Som barn var jag oerhört kräsen och många saker, speciellt frukt och grönt samt kryddor har jag aldrig smakat på förrän i nästan vuxen ålder. Jag uppskattar verkligen att jag fått chansen att komma till specialistvården, att magen verkligen utreds ordentligt denna gång. Den styr ju så stor del av ens liv, trots att man kanske inte tänker på det.
Vårkänslor...
Nu när det går mot varmare tider, så ser man många stormar parkerna med grillar och sallader. Det ser verkligen mysigt ut. Jag verkligen älskar våren och sommaren med alla färska primörer, bär och dylikt., som är bra mycket billigare än under vinterhalvåret Jag älskar frukt och grönt i alla dess former, faktiskt så mycket att jag har mååånga som skrattar åt mina matlådor till skolan och att jag hellre äter morötter, sockerärtor och frukt istället för chips och godis :)
Då jag är ganska allergisk mot en hel del frukt & bär, så mste jag vara extra försiktig så inte immunförsvaret "kokar över". för det händer att jag smakar på körsbär, honungsmelon eller en nektarin emellanåt. Nu är jag så rädd att kroppen ska ta stryk. I vintras var ju magen inte alls glad när jag åt grönsaker, så jag fick snällt sluta med alla tunga fibrer och svårsmält mat. Nu äter som vanligt igen, orkar liksom inte tänka för mycket. På måndag är det dags för dietistbesöket. Ska verkligen bli spännande att höra vad hon har att säga.
Nu har jag just avslutat min sena brunch (jag har slutat äta frukost då jag mådde så himla illa i flera, flera timmar, vilket jag tror beror på medicinerna) på lite stekta grönsaker och en grillad chicken drumstick. Håller på att storstäda som är fruktansvärt tråkigt
Då jag är ganska allergisk mot en hel del frukt & bär, så mste jag vara extra försiktig så inte immunförsvaret "kokar över". för det händer att jag smakar på körsbär, honungsmelon eller en nektarin emellanåt. Nu är jag så rädd att kroppen ska ta stryk. I vintras var ju magen inte alls glad när jag åt grönsaker, så jag fick snällt sluta med alla tunga fibrer och svårsmält mat. Nu äter som vanligt igen, orkar liksom inte tänka för mycket. På måndag är det dags för dietistbesöket. Ska verkligen bli spännande att höra vad hon har att säga.
Nu har jag just avslutat min sena brunch (jag har slutat äta frukost då jag mådde så himla illa i flera, flera timmar, vilket jag tror beror på medicinerna) på lite stekta grönsaker och en grillad chicken drumstick. Håller på att storstäda som är fruktansvärt tråkigt
Snäll vår...
Jag tror detta är första våren jag faktiskt mår hyffsat utifrån min pollenallergi sett, på många år. Jag har en riktig bred å jobbig allergi. Jag medicineras ju alla dagar om året för min allergi, eftersom det är så mycket annat jag är allergisk mot. Än så länge har jag klarat mig ganska bra på mina mediciner. Jag är så rädd för att jag ska få en jobbig allergisk reaktion som inte går att medicineras normalt, utan att jag måste tillsätta kortison för att få bukt med astman. och nu med den spökande magen är jag supernojjg. Det innebär att jag förstör utredningen om kortisonet måste in i min vanliga behandling. Kortison, oavsett hur liten eller stor dos, gör dåliga saker med ens kropp. Jag mår fruktansvärt dåligt de kurer jag tar. vanligtvis är detta 2-3 ggr/år.
Jag mår faktiskt ganska bra Illamåendet gör sig knappt påmint längre. Det ligger liksom inte och trycker dagarna ända. Visst känns magen fortfarande tillräckligt mycket för att jag inte ska kunna ignorera. Men den där tröttheten, den har faktskt varit s¨å mycket bättre senaste tiden. Jag orkar mer och mer. jag blir glad för varje litet framsteg jag gör, även om jag irriterar mig något otroligt över att inte veta vad som gjorde mig så himla sjuk.
Idag ska jag bege mig ut i det fina vädret och suga in en härlig vårluft. Sedan väntar en spelkväll med finaste Charlie
Jag mår faktiskt ganska bra Illamåendet gör sig knappt påmint längre. Det ligger liksom inte och trycker dagarna ända. Visst känns magen fortfarande tillräckligt mycket för att jag inte ska kunna ignorera. Men den där tröttheten, den har faktskt varit s¨å mycket bättre senaste tiden. Jag orkar mer och mer. jag blir glad för varje litet framsteg jag gör, även om jag irriterar mig något otroligt över att inte veta vad som gjorde mig så himla sjuk.
Idag ska jag bege mig ut i det fina vädret och suga in en härlig vårluft. Sedan väntar en spelkväll med finaste Charlie
En stund till minnena..
Jag bestämde mig för att sova ännu en natt hos mamma. Det är så mysigt att få lagad mat, umgås med brorsbarnen och ligga i trädgården och ha det mys i solen. Ikväll rotade jag lite bland alla gamla bananlådor som fint står i sitt skrymsle med saker från ens unga dagar. Minnen som varit i ett mörker i säkert förvar, öppnas försiktigt upp. Vissa minnen är finare än andra. Mest roligt var det att hitta en gammal "Mina vänner bok" i modern tappning. Roligt att läsa om vänners drömmar och mål, om vilka som lyckades.
Nu ska jag krypa i kojs och lyssna på en pod. Sov gott därute...
Valborg och födelsedagar...
Denna veckan har bara sprungit förbi. Så brukar det bli. Det är valborgsfirande och massa födelsedagar. Jag orkade inte va i stadsparken i Lund i år. Jag dricker ändå inte, vädret va sisådär och jag ville hellre lägga energin på kvällen med några av mina närmsta vänner. Istället spenderade jag dagen med att baka olika bullar till födelsedagsfikan vi skulle ha dagen efter. Sent på em strålade solen och jag begav mig till finaste J. Det var så mysigt, vi var fyra som satt i J's balkong som hon gjort så fin. Njöt av en vårig, italiensk sallad jag hade slängt ihop. Och så va magen faktiskt snäll så jag kunde smutta lite på lite rött vin. Men jag var såklart dödstrött när natten närmade sig. Men det var det värt. Dagen efter var solen ännu gulare, dock var det rätt kyligt i luften. Så mysigt med födelsedagsfika. Vi hade så himla många olika slags tårtor och bullar. Jag smakade lite av varje och det gick ok. Känns verkligen så mycket bättre nu senaste 2 veckorna. Visst har jag haft sämre dagar, men de vägs upp av de bättre. Jag märker ju att något fortfarande inte e helt 100. Men det hoppas jag dietisten å läkaren kan ge svar på. På måndag är det dags för dietisten. Jag har gått och funderat på lite frågor jag skulle vilja ställa. Till skillnad från andra besök inom vården så är jag inte så nervös. Jag ser verkligen fram emot att få lära mig mer med kost och hälsa.
