saknaden är stor...

Trots att jag vetat och väntat att denna dagen skulle komma så blir det påtagligt. Det känns lite overkligt att aldrig mer få ta din hand, se ett leende och hoppas på att du minns mitt namn. Och när du gör det, är det så självklart för dig, för varför skulle du inte veta vem jag va.
 
Jag minns sommaren jag sommarjobbade på pågens. När jag varje vecka lämnade av ditt favoritbröd och vi satt i solen och drack kaffe och åt rostemackor med apelsinmarmelad. Hur jag jämnt kom och plockade halvmogna krusbär och du mest grimaserade för de va så sura. Sött ska det va. Och så doppade du din lilla sockerbit i kaffet och tog fram wertherskarameller. 

Julen kommer inte vara sig lik utan mormor som spejar efter tomten och hugger in på gottebordet. Som drar fram den stora stolen för tomten är gammal & tjock om magen och måste sitta ordentligt. Hur du alltid försökte göra dg julfin och lägga ett julkrött läppstift trots att läpparna dina va smala som streck. som sedan spred till det varmaste leendet med busigt glim i ögona när tomten ropde upp ditt namn. Och varje år får du minst en påse werthers eller rollokolor som du glatt delade med dig till oss alla.  Sedan stoppade du en näve i din lilla gömme i en egensydd innerfick i tröjan. 

Jag vart så rädd att jag inte skulle hinna säga hejdå. Jag låg och var så sjuk så länge och missade alla roliga tillställningar. Men så en dag i somras när jag äntligen orkade hälsa på dig och du ropade på mig precis som om jag vore 5 år igen och viskade små hemlisar som bara var för mina öron. Och så skulle vi dricka Cola och smaska på salta Tuckex. Och nu senaste gången när du satt i rullstolen och såg så ledsen ut, men så kom jag & Wille å hälade på och kastade boll. Och ett litet leende sprack upp. och så fick jag hålla din varma hand och smeka din kind och dra bort locken från ansiktet en sista gång. Den här sista gång p sjukhuset, där du försökte klämma åt min hand som du alltid klagade va på tok för stel och kall. Och så sa jag mitt namn och du drog på en smil. jag vet att du vet att jag var där, trots att du blundade mest hela tiden.
 
jag är så tacksam att jag få minnas dig som lycklig och fridfull.
Hoppas du har det bra där uppe, att du äntligen får återförenas med morfar och lilla änglamoster. Så himla glad är jag över att få ha en mormor som dig, som gav mg så mycket glädje, lycka och kärlek. Imorrn så säger vi hejdå på riktgt. Imorrn får du frid. <3hjhj

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0