Året 2013...

2013 kändes som det längsta året någonsin. Dagarna kändes som månader och tycktes mest stå stilla. All denna väntan på provsvar som var hur jobbiga som helst. Sveken som kom, men kvar står jag, med fina vänner som förstod och hejjade på mig hela vägen. Än är inte resan över, men jag har lärt mig massa om mig själv, men framförallt har jag lärt mig att lyssna på min kropp och vila trots att jag ibland har svårt för det. För med den där dumma magen kom också tankarna och känslorna jag inte ville känna. 
 
Våren kom och jag ignorerade den dumma magen. Jag fyllde år och så många fina vänner kom och uppvaktade mig. Jag fick också en fin sommar där jag chansade och fick ett roligt sommarjobb där jag kunde fösvinna för en stund. Jag kämpade mig igenom rehab och en förlorad aptit för att kunna spela beachhandlboll. Jag hittade tillbaks till leendet och glädjen över livet. Den genomskinliga huden blev sokysst i Grekland med en av de bästa, som stått och hejjat jämte och med mig, varenda dag.  Tack! Sånna vänner växer inte på träd. Jag har legat tyst i sällskap av fina vänner som bara va för att jag knappt orkade gå. Jag fick så fina så kort och gåvor för att må bättre. Så himla fint <3 Och så var det alla mysiga kramar där jag kände mig så trygg... Där jag ser det positiva framför det negativa. 
 
Och hösten kickstartades med att börja skoln igen, i en lugn takt. Och spela handboll. Ojj så kul! Jag fick världens mysigaste kram av en så fin brorson som saknade mig sååå. Och världens lyckligaste systerdotter som jag överraskade på julkonserten. Och så fick jag till slut säga adjö till världens finaste Mormor, som jag saknar. 
 
En kall höstkväll åkte jag i illfart till akuten för att komma hem många timmar senare med ännu en diagnos - anafylaktiskt reaktion. Hej kortisonkur och bära med sig en säck mediciner (känns det som). Men med ont kommer alltid något gott. Jag blev hyperaktiv av kortisonet och orkade mer och mer, dumma magen försvann och jag njöt av en aptit som kom lite väl för bra tillbaks. 
 
Och julen, ojj vilken underbar jul med hela tjock släkten. Världens finaste Carlén överraskade alla på nyårsafton.
 
Och nu är 2014 här. Ojj vilket superår det ska bli. Finns så många fina määnniskor  mitt liv som gör mig så stolt och lycklig. jag hoppas att vi får ett fab år tillsammans. Det finns inga ord som kan sätta pränt på hur tacksam jag är att ni kämpat med mig igenom hela 2013. Så mnga tårar som fällts när jag legat hjälptlöst och inte vet hur jag skulle ta mig ur den onda cirkeln med magen. Men ni stod kvar och hejjade och förstod och gjorde mina dagar till de bättre. Livet alltså <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0