Camme

Jag känner mig alldeles slut i kroppen denna veckan. Tröttheten har varit tung och det blir inte direkt bättre av att inte kunna sova och har en huvudvärk som sitter i. Nu har jag dessutom börjat bli småkrasslig och pollenallergin är jobbig emellanåt. 

 

I alal fall. Denna veckan har det ju varit en hel del sjukhusbesök mm. I onsdags var jag på ett dietistbesök. Denna gång hos en som var mer specialiserad inom Ibs och kosthållning i ren allmänhet. Det var ett väldigt långt möte, i nästan 2 timmar var jag där.Otroligt givande dock. Inget sådär jobbigt som hänger i luften som jag ibland kan känna vid andra läkarbesök och inte nervositet eller rädsla. Vi gick igenom lite om födoämnesallergierna som hon fått uppdatering om och hur jag väljer mat därefter. Sedan gick vi igenom hur en normal, vanlig dag såg ut för mig när jag var frisk och hade en vardag och hur det såg ut när jag var som sämst och hur det ser ut idag. Det blev såklart lite om viktprat och hur jag ska tänka. Jag ligger ju på lite underskott nu och eftersom jag börjat träna och har en del rehab som är ganska jobbig och rör mig mer än i vintras när jag i stort sett var sängliggande, så borde jag ju äta mer och inte tappa mer vikt. Viktigast är att jag täcker in alla näringsämnen och som det ser ut nu så är det proteinet som är viktig för min del. Kolhydrater har jag ju satt in i form av pasta, bröd osv som jag kanske inte äter så mycket normalt sett. Sedan så är det dilemmat med min aptit. Jag har så himla svårt för att äta emellant. Illamåendet kryper sakta tillbaks och det beror nog på att jag ätit dålt och har för mnga timmar emellan måltiderna, hur små de än må vara. Jag har även märkt att om det är mat jag egentligen tycker om, så tycker jag inte det är gott längre. Jag tycker nästan det är jobbigt med mat nu, det som varit min stora passion i livet. Det jag har märkt är ju att det går lättare när jag lagar mat och äter med någon annan samt lägger upp i mindre tallrik, typ en asiett. Då känns det inte mer. Men aptiten höll ju på att komma tillbaks för ett kort tag sedan, men den försvann nästan lika snabbt igen. Det är oerhört frustrerande och det är nog svårt för andra att sätta sig in i min situation. Det blir liksom en inre stress. Dietisten tyckte också att jag skulle ta ner mig lite och inte försöka sträv efter adrenalinkickarna, så jag ska nog testa på bodybalance ellr yoga nån dag.

 

Summa sumarum från besöket var att jag skulle försöka hitta på föda som är lätt att smälta. som inte ger den där tunga mättnadskänslan. som t.ex smoothies. Försöka äta oftare och få i mig mer protein. Nu blir det kämpa med maten så att jag får tillbaks energin och orkar träna mer. Jag saknar det så mycket.