Camme

I förra veckan kände jag hur jag var totalt slut i kropp och knopp. En ihållande huvudvärk som aldrig riktigt släpper. Jag är så himla dum som fortfarande är så envis med att ogilla att stoppa i mig medicin i onödan. Igår fm kändes jag febrig och det kändes som att huvudet skulle sprängas och ett illamående from hell kom lägligt nog. Så till slut tog jag panodil och kunde äntligen sova. Imorse vaknade jag av att jag mådde så himla mycket bättre. Halsontet är borta, bara en envis hosta som sitter i. Jag lyckades slänga ihop en pastasallad och baka pizza av diverse ingredienser som började bli trötta på att ligga orörda i kylen. Fick i mig mat och en dos sol, så jag tog mig till sjukgymnasten i em för att sedan bege mig till sandplanerna och spela lite beachhandboll. Jag tänkte om jag tar det väldigt lugnt, inte mer än några anfall i taget, dels för att min axel fortfarande inte är helt stabil, men även för att inte trötta ut mig helt. I slutet var jag död men tog en långpromenad hem. Nu ikväll är huvudvärken tillbaks och näsan täppt och jag är totalt död, men kan inte sova. Varför lär jag mig aldrig att vila ut ordentligt. Jag vill så himla mycket hela tiden och min kropp bara säger emot. Nu måste jag verkligen bli frisk och vila ut mig och sköta kosten och försöka få aptiten tillbaks, så att jag kan ta nya tag och faktiskt göra ett utmärkt arbete på mitt nya jobb och orka plugga två sommarkurser. Jag vill liksom leva livet till fullo, är trött på att vara sjuk och känna mig så trött jämnt. Jag är trött på att inte ha aptit och f sån där illamåendekänsla. Jag viftar bort alla signaler som om de vore en jobbig fluga,