Camme

Hujjeda mig så dåligt jag mått. Mådde riktigt riktigt dåligt igår. Varje gång jag steg upp så svartnade det för ögonen efter ett par steg. Vid ett tillfälle när jag skulle springa in på wc trillade jag in mot väggen när jag skulle stödja mig. Sedan klarnar allt lika snabbt igen. Kände mig superkonstig i magen och den gjorde liksom extra ont. Hade lite lite feber från och till hela dagen. Sent på eftermiddagen var jag på bena igen och kunde utföra några ärenden. Dock så mådde jag så sjukt illa hela vägen hem. Ville bara så gärna spy upp skiten som tryckte på. Kan det ha varit popornen från fredagskvällen, eller kanske krossade linfröna från frukosten? Eller att jag ätit för lite? På grund av lite annorlunda mönster senare under kvällen ringde jag och rådfrågade sjukvårdsupplysningen. Va himla fin sjuksköterska som var lugn och förstående. Hon tyckte att jag skulle åka in till akuten. Jag var dock inte så sugen på detta sent en lördagskväll i ett redan underbemmanat Lund. Jag hade en god vän här, så han höll mig sällskap. Jag lovade sjuksköterskan att jag skulle åka in direkt om febern steg ytterliggare eller om jag fick mer ont. Som tur var så höll jag emot ett tag och två panodil och tog tempen var 30:e min så mådde jag bättre. Faktiskt så pass mycket bättre att jag slocknade nån gång efter 5 imorse. Vaknade till imorse och har inte orkat göra något försök till att "fånga dagen". Kroppen är för trött och den förbaskade magen bojkottar fortfarande, så den ska få vila.

Det var meningen att vi skulle ha lördagstrevligheter, men det blev såklart inställt. Fin vän har jag ändå som trampade bort till mig, drack öl medan jag drack äppelsaft. Och så titta vi på Hipp Hipp och massa youtubeklipp. Även om jag blundade minst halva tiden så ifrågasatte han inte. Vi spelade quiz via mobilerna och han brydde sig inte att jag satt på wc under någon runda. Åhh va jag blir glad i hjärtat av sånna gester. Det var som en bloggbekantskap skrev häromdagen, man vill inte att folk ska tycka synd om en, man vill att de ska kämpa med en och försöka förstå. Även om jag känner mig taskig mot min vän, så är han himla förstående. Försöker peppa och behandla mig som vanligt.