Camme

om mindre än ett dygn har jag intagit min sista måltid innan kapselkameraundersökningen. Jag är å galet nervös. Mest för att det inte ska ge något. Känns lite som slöseri på medel. Men läkaren på gastrokliniken som remitterade mig tyckte det var nödvändigt. Jag hoppas verkligen jag får svar snart. Även om jag mår mycket bättre överlag den senaste veckan, så är det fortfarande som en berg-och-dalbana. Det som gör att jag mår så mycket bättre är absolut bättre sömnrytm då jag slipper springa i tid och otid och får vila ut. Sedan tror jag att träning och att vara social hjälper en hel del. Och sist tror jag att den nya medicinen zantac jag tagit ett tag nu hjälper till. Jag går fortfarande på inolaxol och dimor, men jag har ju märkt att jag fortfarande inte har helt kontroll från dag till dag. Idag hade jag en hel lista på massa ärenden, men jag har varit så himla trött. Jag har inte ens orkat läsa i boken. Jag får sån megaångest varje gång jag sover bort en hel dag. Om några veckor hoppas jag att livet är återställt. Då har jag hunnit vara hos dietist. Nu ska jag försöka sova.