The first fall...

hej hej!
Nu ar jag tillbaks till staden igen. Det har varit avkopplande trots all göra med att ta hand om två tjejer samtidigt som mat ska lagas, diskas, städas, pluggas. Hur får unga föräldrar som pluggar ihop allt? I alla fall så var onsdagen verkligen inte min morgon. Tjafs med en liten tjej som tyckte att det var roligare att leka än att klä på sig. Efter många om och men var kläderna på och vi skulle ut med alla skolväskor, ryggsäckar och barnen skulle i bilen. På med bältet. Jag var sjukt stressad. Hade verkligen inte skor för värsta blixthalkan - det var liksom strålande sol och + 5 grader när jag lämnade staden. Whoop så damp jag ned innan jag hann sätta mig i bilen.Väl framme i skolan såg jag att jag blödde från knäet. Amen skitkul. På kvällen när jag kom hem såg tjejerna mitt uppsvullna knä som var alldeles blått och blodsprängt.
Alice: Amen Camme, hur kunde det bli så allvarligt? Det var ju inget stort fall...
Lovisa: Ja, du har stora blåmärken lite överallt.
- Ja, jag får sjukt lätt blåmärken, har tunn hud och enligt vissa är jag en porslinsdocka haha.

Ser inte så farligt ut på bilden, kändes desto mer kan jag lova. Detta togs 2 dagar efter fallet!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0