Så länge hjärtat mitt slår...
Jag är ganska så trasig just nu. Jag behöver ha ett andrum att skriva av mig på. Det känns som en jäkla käftsmäll. Livet har rullat på så underbart senaste månaderna. Mitt 2011 med mitt nya jag har varit så otroligt bra. Sen kom det där som satte hjärtat i halsgropen. Jag får panik och vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Jag vill gråta, men jag har glömt hur man gör. Ibland så avskyr jag mig själv lite väl mycket. Just nu är jag så rädd, så rädd att jag inte vet vart jag ska fly. Det känns otroligt tungt och jag är så otroligt arg på mig själv samtidigt som jag är så rädd att jag ska förstöra detta fina jag byggt upp. Och det där samtalet imorse, den rösten som jag undvikit och stött bort i mer än ett halvt års tid. Och så blir samtalet något jag aldrig i min vildaste fantasi skulle behöva oroa mig över. Fy fan för att jag tvingades fråga och undra - igen! Det har tagit mig så mycket mod att ta det där steget för 2.5 år sedan. Det är en skrämmande värld jag inte känner till alltför väl. Alla koder, regler och spel. Jag är så förvirrad i mitt lilla huvud. Jag vill bara gråta och skrika ut allt på en gång. Ni fattar ingenting. Men det är inte meningen heller. jag behövde ett andrum.
Nu checkar jag ut tills jag är människa igen. Tills hjärtat fallit tillbaks på sin rätta plats. Tills det där tunga i bröstet har släppt. Nu ska jag göra mig fin och skaka bort allt det där gråa och jobbiga. Det tar jag itu med inom sinom tid. Ikväll ska jag ha kul. Jag är nykter och jag ska inte dricka en enda droppe. För just nu hade det varit skönt att domna ut i en tequiladimma... Det här går emot allt vad jag tror på, men så känner jag tyvärr för tillfället. Och detta inlägg hör verkligen inte hemma i denna blogg. Men nu ska jag göra mig fin, bara för att känna att jag lever om ens för en sekund. Jag är sååå ledsen. Så förstörd. Så grå att det syns. Men nu tar jag på mig min mask. Jag ska göra mig fin och dansa bort mina bekymmer. När gryningen når sina timmar vill jag gråta mig till sömns. Snälla låt mig få gråta mig till sömns. Låt mig drömma om något fint och vackert. Eftersom jag fick en käftsmäll kan du gode gud vara så snäll och låta mig vara, om ens bara ett tag?
Tack!
Och så blev du mitt sår och jag blöder ihjäl... KEVLARSJÄL. Jag siktar mot en kevlarsjäl utan en endaste skråma.
