Back on track....

Händer så mycket roligt emellan allt tråkigt. Jag har valt att fokusera för att få ett liv tillbaks, såklart kommer ett bakslag som t.ex ekonomisk trubbel för att jag räknas som student och vill vara ambitiös. Men sådant är livet, det ska inte vara helt rätt. Jag börja sakta men säkert få aptiten tillbaks. Även om jag fortfarande har svårt att orka så mycket jag skulle vilja, dock låter jag mig själv få ät vad jag är sugen på. Känns lättast så. Och jag vet ju att jag kan falla på sötsug precis som för någon vecka sedan, men det försvinner ju nästan lika snabbt. Nu har jag fått reda på att jag blivit antagen till två sommarkurser och efter midsommar börjar jag mitt sommarjobb. Vissterligen inte heltid, men med sommarkurserna blir det så gott som om inte mer därtill. Men jag känner inte att kurserna är sådär dödssvåra, mest roliga faktiskt. Jag kan rå över mig själv och planera mina veckor så att jag orkar jobba om helgerna. Jag är lite, lite orolig över de två förssta veckorna på mitt nya jobb. Det är på heltid och det är en lång bit att pendla, men jag ser så mycket fram emot det. ska bli roligt. Och nästa vecka ska jag bara ta det lugnt och leva livet i min takt och samla energi.

Baksidan med pollenallergi...

Hujjeda mig, ögonen är svullna och rinnga. Och så kliar jag mig såklart av ren reflex. Och det är sådär klibbigt och ögonen svider Några nysattacker och näsan känns täppt och ändå rinner en hel flod känns det som. Andningen blir något tyngre och jag är trött mest hela tiden. Allt detta trots att jag tar maximal dos antihistaminer, tar mina doser av den underhållande astmamedicinen, tar min specialnässpray som ska hjälpa lite mot ögona. Trots detta och medemåttliga halter av gräs och jag har stängt in mig inomhus idag, så känner jag av det nu på kvällen supermycket. Kanske för att jag fuskade lite innan idag när jag lagade middag och satte ett fönster på glänt så att det inte skulle lukta innestängt med allt os.

Stor suck. Förra året var det ett helvetes pollenår. Speciellt när det kommer till björken. I år tror jag det blir ett helvetesår när det kommer till gräset. Så himla skönt att jag har ett arbete inomhus. Det är svårt att förklara för folk denna tröttheten och koncentrationssvårigheten som kommer med att vara pollenallergisk. Ibland, så kan jag sitta på en filt på en gräsplätt och läsa en bok. idag är ingen sån dag. Mår sämst trots att jag har varit inomhus hela dagen. Jag som hade så himla mycket att uträtta så som att posta brev. Usch jag vill inte ens tänka på de troligtvis kommande kortisonkurerna om pollenhalter ökar ytterligare

Härliga sommartid....

En långhelg är fulländad. Jag har haft spelkväll med killkompisar. Ätit gott och njutit av en fredag i Malmö med vänner. Haft tjejmiddag och filmmys. Legat och latat mig i solen. Spelat en massa beachhandboll, jag orkar mer och mer för varje gång. Gått långa promenader. Haft massa tankar om framtiden, som nog löser sig. Sett vackra klänningar från Prinsessbröllopet.

Nu är jag trött i kroppen men för en gångs skull ganska pigg i huvudet. Ska mysa ner mig med en kopp thé och läsa lite.

Matlust och aptit...

Detta himla tjatande om aptit och matlust. Jag vet inte vad det är med mig. Jag har generellt sett mått mycket bättre senaste månaden, förutom några få dippar med kaos. Visst mår jag fortfarande illa emellanåt, men långt ifrån den utsträckningen som för bara 1-2 månader sedan. Och visst kommer yrseln då och då, men det är hanterbart. Men det jag försöker, men verkligen inte får bukt med är aptiten och matlusten. Min hjärna säger en sak, magen och munnen säger en annan.

Jag minns förr, att jag ibland blev megahungrig efter ett träningspass att jag bara va tvungen att äta något bums. Eller när jag älskade att laga mat och faktiskt njuta. Jag har börjat få sådär sug efter mat, men när det väl kommer till kritan att jag ska äta så tycker jag innerst inne att det är jobbigt. Jag tycker inget är sådär jättegott och helst hade jag velat leva på yoghurt, varma koppen och skorpor eller knäckebröd. Utan måsten, utan att tänka på kalorier, utan att tänka på hur jag ska få i mig alla näringsämnen.

Igår dukade jag upp fint, sådär som jag brukar. Med småplock, rosebubbel osv. visst åt jag, men det smakar liksom inte som det brukar. När magen kurrade igen på natten, så gick jag bara å la mig. Och först nu lyckades jag få i mig mat. Jag är jättetrött, men kan inte riktigt sova. Jag tror det är som dietisten säger att jag måste lära mig att hantera detta med maten och försöka hitta mat som går bra för att vänja tarmarna och matsäcken som troligtvis krympt en himla massa under alla dessa månader. Det är liksom så självklart att äta och jag har så himla svårt för det. Och jag märker hur jag kämpar i sociala sammanhang där mat finns med att jag ska försöka äta så mycket det går. Helt plötsligt säger det stopp. Från en tugga till en annan kan det göra mig dödsmätt. Och jag hatar att vara mätt, den känslan är pyton även om den går över efter 10 min. Jag köper mat som jag är sugen på, jag planerar middagar för en dag som ibland tar 3 dagar att avsluta. För att jag orkar inte äta så mycket som jag tror att jag borde. Detta är verkligen superjobbigt. Jag har märkt att träning gör det lite lättare. Kanske för att kroppen förbränner mer energi. Men fortfarande är det sånt som varma koppen och skorpor som jag har lättast att äta. Underligt att känna såhär när mat är min stora passion här i livet. Senare idag ska jag ha tjejträff med tacos och mys franför bröllopet mellan prinsessan Madeleine och Chris. Sist jag åt tacos gick det åt skogen. Jag hoppas att jag kan få aptit tills dess, det som är så himla gott. 
 

Grattis Sverige....

Idag är det Sveriges dag. Denna röda dag är tämligen ny och jag har absolut inga traditioner. Jag tycker det är lite svårt att veta hur man ska fira denna dag. När jag var liten så hängde vi upp flaggan och jag som var en malmöflicka (typ gymnastik) minns att om man blev uttagen till uppvisningsgrupperna utfördes detta på hästhagens IP i Malmö. Nån gång när jag var riktigt riktigt liten så var kungen där, och det var superstort. Sedan skulle alltid en fallkärmshoppare hoppa på ett kryss och när jag var något äldre så hade vi specialnummer och skulle bilda svenska flaggan med våra blå och gula dräkter. Jag har alltid tyckt att midsommar känns lite som vår nationaldag. Det firas ju otroligt mycket och är en av de största storhelgerna vi har.

Idag tänkte jag spendera em i stadsparken med killarna och kasta en boll. Det går fortfarande sådär, axeln är ju inte helt bra och jag är lite rädd att ta i, rädd för att axeln ska åka ur led ytterligare en gång. Men är man spelsugen så är man. Senare idag ska jag njuta av att läsa lite skönlitteratur.

Hudklinik...

häromdagen var jag på hudkliniken. Fick en remiss dit efter att ha rådfrågat min allergiläkare om mina fula hudutslag som varken går bort med kortisonkrämer, mjukgörande eller svampkrämer. Tydligen har jag fått mjälleksem och sedan var det en speciell svamptyp. Den finns naturligt i vår kropp och växer när det är lite fuktigt eller när det är en obalans. Antagligen för att mitt immunförvar varit lite intakt... Får se om krämerna hjälper. Hoppas. De är verkligen fula dessa utslag jag gått med sedan november.

Dumma dumma flicka....

I förra veckan kände jag hur jag var totalt slut i kropp och knopp. En ihållande huvudvärk som aldrig riktigt släpper. Jag är så himla dum som fortfarande är så envis med att ogilla att stoppa i mig medicin i onödan. Igår fm kändes jag febrig och det kändes som att huvudet skulle sprängas och ett illamående from hell kom lägligt nog. Så till slut tog jag panodil och kunde äntligen sova. Imorse vaknade jag av att jag mådde så himla mycket bättre. Halsontet är borta, bara en envis hosta som sitter i. Jag lyckades slänga ihop en pastasallad och baka pizza av diverse ingredienser som började bli trötta på att ligga orörda i kylen. Fick i mig mat och en dos sol, så jag tog mig till sjukgymnasten i em för att sedan bege mig till sandplanerna och spela lite beachhandboll. Jag tänkte om jag tar det väldigt lugnt, inte mer än några anfall i taget, dels för att min axel fortfarande inte är helt stabil, men även för att inte trötta ut mig helt. I slutet var jag död men tog en långpromenad hem. Nu ikväll är huvudvärken tillbaks och näsan täppt och jag är totalt död, men kan inte sova. Varför lär jag mig aldrig att vila ut ordentligt. Jag vill så himla mycket hela tiden och min kropp bara säger emot. Nu måste jag verkligen bli frisk och vila ut mig och sköta kosten och försöka få aptiten tillbaks, så att jag kan ta nya tag och faktiskt göra ett utmärkt arbete på mitt nya jobb och orka plugga två sommarkurser. Jag vill liksom leva livet till fullo, är trött på att vara sjuk och känna mig så trött jämnt. Jag är trött på att inte ha aptit och f sån där illamåendekänsla. Jag viftar bort alla signaler som om de vore en jobbig fluga, 

Dietistbesök & detta med aptit...

Jag känner mig alldeles slut i kroppen denna veckan. Tröttheten har varit tung och det blir inte direkt bättre av att inte kunna sova och har en huvudvärk som sitter i. Nu har jag dessutom börjat bli småkrasslig och pollenallergin är jobbig emellanåt. 
 
I alal fall. Denna veckan har det ju varit en hel del sjukhusbesök mm. I onsdags var jag på ett dietistbesök. Denna gång hos en som var mer specialiserad inom Ibs och kosthållning i ren allmänhet. Det var ett väldigt långt möte, i nästan 2 timmar var jag där.Otroligt givande dock. Inget sådär jobbigt som hänger i luften som jag ibland kan känna vid andra läkarbesök och inte nervositet eller rädsla. Vi gick igenom lite om födoämnesallergierna som hon fått uppdatering om och hur jag väljer mat därefter. Sedan gick vi igenom hur en normal, vanlig dag såg ut för mig när jag var frisk och hade en vardag och hur det såg ut när jag var som sämst och hur det ser ut idag. Det blev såklart lite om viktprat och hur jag ska tänka. Jag ligger ju på lite underskott nu och eftersom jag börjat träna och har en del rehab som är ganska jobbig och rör mig mer än i vintras när jag i stort sett var sängliggande, så borde jag ju äta mer och inte tappa mer vikt. Viktigast är att jag täcker in alla näringsämnen och som det ser ut nu så är det proteinet som är viktig för min del. Kolhydrater har jag ju satt in i form av pasta, bröd osv som jag kanske inte äter så mycket normalt sett. Sedan så är det dilemmat med min aptit. Jag har så himla svårt för att äta emellant. Illamåendet kryper sakta tillbaks och det beror nog på att jag ätit dålt och har för mnga timmar emellan måltiderna, hur små de än må vara. Jag har även märkt att om det är mat jag egentligen tycker om, så tycker jag inte det är gott längre. Jag tycker nästan det är jobbigt med mat nu, det som varit min stora passion i livet. Det jag har märkt är ju att det går lättare när jag lagar mat och äter med någon annan samt lägger upp i mindre tallrik, typ en asiett. Då känns det inte mer. Men aptiten höll ju på att komma tillbaks för ett kort tag sedan, men den försvann nästan lika snabbt igen. Det är oerhört frustrerande och det är nog svårt för andra att sätta sig in i min situation. Det blir liksom en inre stress. Dietisten tyckte också att jag skulle ta ner mig lite och inte försöka sträv efter adrenalinkickarna, så jag ska nog testa på bodybalance ellr yoga nån dag.
 
Summa sumarum från besöket var att jag skulle försöka hitta på föda som är lätt att smälta. som inte ger den där tunga mättnadskänslan. som t.ex smoothies. Försöka äta oftare och få i mig mer protein. Nu blir det kämpa med maten så att jag får tillbaks energin och orkar träna mer. Jag saknar det så mycket.

Gastroskopin...

På tisdag morgon var det då dags för gastroskopin. Det om jag gått och varit nervös och lite rädd över. För det är ju läskigt att läsa om hur man ska svälja en slang. Jag möttes av en sköterska som förklarade och förberedde mig. som vanligt togs en shot miniform för att det inte ska bubbla så mycket. Sedan fick jag en bedövningsspray som var en syntetisk banansmak och rätt stark. Inom några minuter domnade svalget och tungan av. Jättemärkli känsla. Någonstans här så började jag få hulkningar och det kändes ansträngt och mitt illamående eskalerade. Hursomhelst, så gck det över en gnutta och sedan skulle jag lägga mig tillrätta. Jag tänkte nog inte så mycket på sjlva slangen, bara att jag skulle följa läkarens anvisningar om att svälja när han sa till osv. Det gick ju inte så bra. Jag hade dessutom valt att köra på utan lugnande, eftersom det var det vanligaste sättet enligt sköterskan. Ett par gånger och det kändes som att jag skulle kvävas, så beslutade läkaren att jag ändå måste få någon typ av lugnande. Sedan blev allt som en dimma. Jag sov väl inte direkt djut utan det var en konstig känsla bara. Att man är vid medvetandet, men ändå inte. Typ som att vara jättefull och dåsig. 
 
Nu väntas en månad av provsvar från de olika vävnads- och cellproverna. Jag förväntar mig inget svar. För antagligen har inflammationen läkt ut. 

Avslutningsmiddag...

Ikväll hade vi i BBKs damlag avslutningsmiddag efter vår första säsong ihop, samt tackade av vår coach. Jag har ju inte kunnat vara med så mycket då jag drog axeln ur led i vår första match och sedan har ju detta med magen begränsat mig överlag. Vi hade bokat bord på en restaurang och oj vilken tillmötesgående personal. Jättesnälla som ordnade barnportion till mig då jag fortfarande inte riktigt fått tillbaks min aptit. Har varit superhängig senaste tiden och jag tror det gr lite hand i hand med min dåliga kosthållning. Imorrn bitti är det dags för gastroskopi och jag börjar bli jättenervös. Det är jobbigt att jag är lite smått illamående och en huvudvärk som vägrar släppa. Kanske beror på att jag inte kan ta medicineringen ikväll inför morgondagens undersökning.

Jag tror inte de ska hitta något, men på ett sätt hoppas jag ju. För just nu går jag och tänker mycket på om allt var en enda stor inbillning, men testerna visade annat. Det är nog lite allmänt kaos i huvet på mig. Känns skönt att kunna släppa av en del här.

Skypedate & catch up...

Ja, då var ännu en vecka slut och en ny åter att gry. Ikväll havererade vår kombinerade tvättmaskin - och tumlare. Min roomie som var mitt uppe i söndagssörjan fick snällt ge sig och nu hänger det tvätt i hela vårt sällskapsru/kök. som det kan gå...

Extra plus ikväll var förstås en fin skypedate med min fina Emma som ringde in från Skottland. Nänä, inte min bästis aka hönskärlek, aka Em. Utan detta är min bästiskusses fina flickvän som nästan är som en syster för mig. Vi har känt varann i ca 7 år, varav de senaste åren har vi kommit varann riktigt nära. Eftersom det är ett helt hav emellan och vi båda har haft fullt upp sedan de flyttade ifrån Sverige för flera år sedan, så sker inte våra fysiska träffar särskilt ofta. Men då och då hinner vi sitta vid datorn vid samma tillfälle och då hinner vi med att skypea en längre stund och utbyta ord om livet. Vi håller på att pussla och hoppas på att hinna ses inom en väldigt snar framtid. Jag önskar att livet och den ekonomiska situationen varit lättare för en student. Då hade jag omedelbart bums tagit första bästa flyg. Oj, va jag saknar bästiskusse Tini och hans E.

Sämst pigment...

Amen gud vilka i-landsproblem jag har. Haha, jag skrattar nästan åt mig själv. Förra helgen jagade jag solskydd. Idag har jag bränt mig lite i fejset igen. Amen vad är det för fel på min hud eller är det solkrämen som är dålig? Har blitt gammal? Idag efter ett par timmar i solen kom jag hem, tog av mig sollisarna och ser jätterosiga kinder. Nu på kvällen är jag sjukt varm om ansiktet och fortfarande röd och det svider satan. Har googlat som en dåre utan svar. Det står att sydostasiater hör till hudtyp 5 - ljusbrun hud som lätt blir brun. Bränner sig aldrig. Jo men eller hur. stämmer ju verkligen in på mig. Det värsta är ju varje valborg eller efter en dag i strålande sol med beachhandboll. Då gör det minsann ont att duscha.
Jag skulle rent spontant placera mig mellan grupp 2-3. Ljus hud, bränner sig ibland och får lite lätt färg. Det roliga är ju att jag kan tycka att jag e sjukt brun så fort jag ser märket från klockan, sedan lägger man fram armen bredvid vissa andra som säg grekland och då bländar jag satan. Som sagt I-lands problem och kass pigment. you gotta love it :)

Trötter...

Jag orkar typ inget. Det är växlande väder och pollenprognoserna går opp och ner. Jag fungerar inte riktigt som jag ska. vill plugga, men har koncentrationssvårigheter. kan läsa samma textrad 10 gånger. Likaså gäller det för att läsa skönlitteratur. Det som annars är avkopplande för mig. Magen har bojkottat senaste dygnet och jag blir sådär lite grpggy och halvt illamående. Nu ska jag få i mig dagens första föda för att sedan möta min fina V för kanske sista fikan innan hon blir mamma. Åhh gud så himla spännande.

trög dag...

hepp, bara för jag tjoade för högt så fick jag ett sämre halvdygn. Typiskt. och så har jag varit sådär ofantligt trött, känns som att pollenet dödar mig lite. Jag som hade sett fram emo ett snällt pollenår efter fjolårets fiasko med massa kortison och sjukhusbesök.

Nåväl, om ett par timmar ska jag iväg på ett årsmöte och jag hoppas att jag orkar läsa lite innan dess. Tsotsie, som jag läser på just nu är lite trögstartad, liksom denna torsdagen är för mig.

det här med aptit...

Jag har alltid varit sådär lagom sötsugen. Speciellt vid tentaperioder, eller när det är lite stressigt så blir jag alltid lite extra sötsugen som så många andra. Det roliga är ju att när jag tränar hårt eller t.ex vid en skidsemester så vänder jag helt. Jag blir inte alls sötsugen. En glass i solen kanske jag kan unna mig, men absolut inte äta flera stycken i rad.

De senaste veckorna, när aptiten varit något bättre och jag äter lite bättre och känner av hunger som jag inte riktigt gjorde på flera månader, så har ett sötsug tillkommit. Jag minns i början strax efter jul när jag mådde så dåligt, när jag trodde att jag fått i mig något jag inte tålde, när jag att i flera timmar och kämpade att få i mig lite nudlar eller varma koppen, då var jag inte ens sugen på saft eller glass ens. Det låter sjukt, men det är rätt jobbigt att ens aptit bara försvinner och varje liten tugga mat gör så ofantligt ont. Jag minns hur jag tvingade i mitt vitt rostebröd med lite smör på. Det är ju i princip bara luft och det gjorde ont i flera timmar. Hur jag försökte få i mig några matskedar barnmat och det kändes som knivar. och inte på tal om allt som bara rann rakt igenom.

Just nu känner jag mig som min höggravida vän som alltid älskat glass och varit lite svag för sötsaker. Jag hade craviing på päronsaft häromdagen. Karameller i helgen. som tur är, så försvinner det lika snabbt som det kommer. Just nu tycker jag det är ok. Jag går varken upp eller ned. Jag har kommit igång med träning och det känns underbart. Dock måste jag lära mig att lyssna på min kropp och säga stopp. Har varit fruktansvärt trött hela veckan. Jag går upp klockan 7 oavsett när jag lägger mig, men jag känner att huvudvärken och tröttheten är där konstant ett par timmar. Dock föredrar jag nog detta framför att må illa....

egentligen hade jag tänkt att träna Bodycombat ikväll, men var för trött. Så funderar på att sticka till gymmet och träna axeln och kanske springa en stund på löpbandet. I förmiddags blev det ett kortpass hos sjukgy då vi gick igenom några nya övningar.

Sunny saturday...

Idag var det meningen att jag skulle sova ut. Vad gör jag om jag inte spärrar opp de trötta redan klockan 7. Blundar om igen och kan inte riktigt somna om, så det blir opp å hoppa och ta tag i denna dag.

Först och främst blir det en tur ner till Malmborgs för att inhandla mat. Jag har typ inget kvar. Nu när sommarn är här så blir jag grymt sugen på masa färska frukter och bär och sallader. Fräscht mat.

Framsteg...

För ungefär en vecka sedan så började min aptit försvinna lite granna och under helgen och i början på veckan så va magen sådär knasig igen. Jag tror det beror på att varannan kväll har jag hoppat över Zantac, just för att jag inte fått förnyat recept och min läkare inte går att få tag på. Hursomhelst, de senaste två dagarna har aptiten varit mycket bättre. Och träningen går verkligen superbra. energin har inte varit så här hög på länge, även om jag fortfarande blir trött fort och orkar långt ifrån att träna så hårt som jag var van vid innan. axelmuskulaturen börjar ta form och "dallret" börja att sakteligen bli ersatt av musklerna igen. Jag håller på att svarva bena en del. Vill verkligen komma i form till sommaren. För i juli är det dags för åhus beachhandbollsfestival och jag vill så gärna vara med,

Pusselbitar...

Sitter i skrivande stund på Jobb. Det är ganska lugnt och soft jobb. En liten bokhandel för studenter. Känns ganska bra och jag kan pricka av lite viktiga samtal mm när det inte fins kunder. Jag försöker pussla ihop livet. Det är lite klurigt. Kurser har ändrats och flyttats. Det är liksom lite småkluddigt med allt. Men bit för bit börja falla på plats. Kommer kännas fantastiskt skönt att ha något att se fram emot. Jag som är en person med 1000 bollar i luften blir lätt uttråkad och rastlös nu när jag varit sjuk en tid och gått hemma. Känns roligt att ha en vardag dessa dagar jag ska jobba, även om jag är ganska så trött när jag kommer hem. Men otrtoligt bra mjukstart på vad som komma skall :)

Eurovisionyra och solbränt face...

Herre-min-gud. Det är så sjukt mycket folk i Malmö. Igår var det riktigt sommarvarmt. Då var vi ett gäng som satte oss vid kanalen. Det luktade brända mandlar och en opera på en båt stannade till i kanalen. och typ fem miljoner människor överallt. Inte min grej riktigt. Kom hem till min lägenhet och damp typ i säng. vakande upp av en huvudvrk from hell. Och bränt face. Hur lyckas jag bränna mig exakt varenda år. 1,5 dygn senare och aftersun och massa ansiktskräm senare ser man ok ut. lite solkysst :)

Alltså livet....

Jag vet inte ens hur jag ska börja sammanfatta en helt fantastiskt helg. När jag under hela långa vintern inte vågat vara sådär mig själv. När det syns igenom, hur mycket jag än försöker. När jag är rädd att folk blir besvikna för att jag varit sådär dålig på att svara på sms, eller höra av mig överlag.

Jag hade bjudit in mina tre närmsta vänkretsar för att fira min dag i lördags. Bara för att se fram emot något liksom. Inte för att jag egentligen bryr mig om min födelsedag, men liksom en anledning för att ha extra festligt. För det var ju så himla längesen. Och oj va mysigt och lyckat det blev att jag fick ha den hos min vän Charlie. Jag bjöd på kladdig chokladtårta och småplock. Och nästan allt gick åt. Och så åkte den där mina vännerboken runt. Men alla va visst inte så glada i den haha. Och så fick jag presenter. Fast jag sagt att jag inte önska mig något. Alltså oj! Hur mycket fina saker fick jag då?!  Så mycket att jag blev generad. Kan ju sammanfatta att jag borde införskaffa mig en vinkyl till alla fina rödviner, champagner och annat gott jag fick. Jag tror att mina killkompisar tycker att jag ska bli festligare igen... sedan gav tjejkompisar mig en superfin väska, presentkort och fina öronhängen. Jag fick även en citronväxt som var hur coolt som helst. Måste bara lära mig hur man tar hand om den.
 
I fredags var vi ute på en försenad examensmiddag på Johan P för att fira Josse. Så mys med tjejmiddag. Kul med lite lyx :)


Nu kallar bingen, imorrn är det jobb tidigt på morgonen. Gonatt alla där ute.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0