det här med aptit...
Jag har alltid varit sådär lagom sötsugen. Speciellt vid tentaperioder, eller när det är lite stressigt så blir jag alltid lite extra sötsugen som så många andra. Det roliga är ju att när jag tränar hårt eller t.ex vid en skidsemester så vänder jag helt. Jag blir inte alls sötsugen. En glass i solen kanske jag kan unna mig, men absolut inte äta flera stycken i rad.
De senaste veckorna, när aptiten varit något bättre och jag äter lite bättre och känner av hunger som jag inte riktigt gjorde på flera månader, så har ett sötsug tillkommit. Jag minns i början strax efter jul när jag mådde så dåligt, när jag trodde att jag fått i mig något jag inte tålde, när jag att i flera timmar och kämpade att få i mig lite nudlar eller varma koppen, då var jag inte ens sugen på saft eller glass ens. Det låter sjukt, men det är rätt jobbigt att ens aptit bara försvinner och varje liten tugga mat gör så ofantligt ont. Jag minns hur jag tvingade i mitt vitt rostebröd med lite smör på. Det är ju i princip bara luft och det gjorde ont i flera timmar. Hur jag försökte få i mig några matskedar barnmat och det kändes som knivar. och inte på tal om allt som bara rann rakt igenom.
Just nu känner jag mig som min höggravida vän som alltid älskat glass och varit lite svag för sötsaker. Jag hade craviing på päronsaft häromdagen. Karameller i helgen. som tur är, så försvinner det lika snabbt som det kommer. Just nu tycker jag det är ok. Jag går varken upp eller ned. Jag har kommit igång med träning och det känns underbart. Dock måste jag lära mig att lyssna på min kropp och säga stopp. Har varit fruktansvärt trött hela veckan. Jag går upp klockan 7 oavsett när jag lägger mig, men jag känner att huvudvärken och tröttheten är där konstant ett par timmar. Dock föredrar jag nog detta framför att må illa....
egentligen hade jag tänkt att träna Bodycombat ikväll, men var för trött. Så funderar på att sticka till gymmet och träna axeln och kanske springa en stund på löpbandet. I förmiddags blev det ett kortpass hos sjukgy då vi gick igenom några nya övningar.
De senaste veckorna, när aptiten varit något bättre och jag äter lite bättre och känner av hunger som jag inte riktigt gjorde på flera månader, så har ett sötsug tillkommit. Jag minns i början strax efter jul när jag mådde så dåligt, när jag trodde att jag fått i mig något jag inte tålde, när jag att i flera timmar och kämpade att få i mig lite nudlar eller varma koppen, då var jag inte ens sugen på saft eller glass ens. Det låter sjukt, men det är rätt jobbigt att ens aptit bara försvinner och varje liten tugga mat gör så ofantligt ont. Jag minns hur jag tvingade i mitt vitt rostebröd med lite smör på. Det är ju i princip bara luft och det gjorde ont i flera timmar. Hur jag försökte få i mig några matskedar barnmat och det kändes som knivar. och inte på tal om allt som bara rann rakt igenom.
Just nu känner jag mig som min höggravida vän som alltid älskat glass och varit lite svag för sötsaker. Jag hade craviing på päronsaft häromdagen. Karameller i helgen. som tur är, så försvinner det lika snabbt som det kommer. Just nu tycker jag det är ok. Jag går varken upp eller ned. Jag har kommit igång med träning och det känns underbart. Dock måste jag lära mig att lyssna på min kropp och säga stopp. Har varit fruktansvärt trött hela veckan. Jag går upp klockan 7 oavsett när jag lägger mig, men jag känner att huvudvärken och tröttheten är där konstant ett par timmar. Dock föredrar jag nog detta framför att må illa....
egentligen hade jag tänkt att träna Bodycombat ikväll, men var för trött. Så funderar på att sticka till gymmet och träna axeln och kanske springa en stund på löpbandet. I förmiddags blev det ett kortpass hos sjukgy då vi gick igenom några nya övningar.
Kommentarer
Trackback
