Camme

I fredags damp det ned ett paket till mig. Inget roligt. Nä, det var ett från region Skåne. I fanns ett meddelande och diverse remisser från en läkare på gastromottagningen i Lund. De ska ta om och ta fler prover. Alla möjliga blodprover och avföringsprover, allt från laktosintolerans till parasiter. I fanns information hur jag skulle gå tillväga för varje enskilt prov. Dock framgick det inte om man kunde ta proverna samtidigt eller vid olika tillfällen. Jag har utfört båda varianterna därav frågan. Hursomhelst, så stod det i brevet att jag har rätt till att komma på gastroskopi inom 90 dagar. På grund av långa köer kan det dock dröja 4 månader. Jag fick efter många om och men tag på gastromottagningen och sköterskan meddelade att jag inte kunde göra något själv, utan provsvaaren avgör hur akut det är. Det är jag helt med på. Men om min trötthet beror på att jag inte får i mig tillräckligt med energi och illamåendet och den onda magen beror på när jag äter och springer på wc så blir det hela en ond cirkel. Dessa prover som tas, varför finns det inte en lista på allt som kan göras inom vårdcentralen? Dessa kunde de gjort efter nyår för att utesluta bakterie eller parasit eller något annat. De hade blivit så mycket mer effektivt och sluppit slösa på dyr specialistvård om man nu kan finna svaren inom allmänvården. varför utnyttjar inte olika vårdinstanser information av varandra. Det är fruktansvärt ineffektivt inom vården idag. Jag menar, laktosintolerans har jag varit i säkert 15 år. Men hur den diagnosen ställdes, det vet jag inte. Jag var för liten för att minnas. Detta känns precis som med mina allergier. Jag fick bara en diagnos, men det utfördes aldrig tester. Hade man sett att jag var gravt allergisk som liten kunde man satt in rätt medicinering hos allergispecialisterna istället har min astma bara blviit sämre och sämre för varje år som gått.

Idag är jag bara negativ och besviken och det käns fruktansvärt tråkigt. Jag har fått i mig lite tortellini med pesto och körsbärstomater kl 15. Nu precis har magontet släppt. Och nu vågar jag inte äta mer. 6 timmars pina är inget roligt. Speciellt inte när man är alldeles illamående och svimfärdig när man står i duschen.