Camme

Maj månad var en minst sagt deppig månad. Den satte snurr på mitt lilla huvud. Jag känner på mig att juni kommer  bli underbar. Solen tittar fram, fåglarna kvittrar glatt på morgonkvisten och när sommarlovet ringer ut kommer jag att njuta av varenda minut. En vecka kvar tills jag verkligen kan fira. Men just idag kan jag fira lite. För i eftermiddag skriver jag en tenta och ikväll ska jag träffa några av finanspojkarna. Kalle åker ju utomlands och är borta hela höstterminen, så passar på att umgås lite extramycket nu. Och så fick jag reda på att min lilla Robin åker på ett långt äventyr i augusti och inte alls i oktober. Det är tur att tjejerna kommer vara kvar. Det kommer kännas fruktansvärt tomt och ensamt. Killarna har liksom varit del av mitt liv sen jag satte foten i Lund och lämnade mitt gamla liv bakom mig. Det är så mycket som ska hinnas med i sommar och så många personer man vill hälsa på. Jag är ju borta nästan hela sommaren. När jag kommer tillbaks väntar en veckas jobb och sedan börjar liksom skolan igen. Och juni är ju största fattigmansmånaden. Hur ska jag få ihop en lisebergshelg, fest & mysiga uteserveringar i stockholm, besöka bästkustens mysiga öar, åka till Helsingborg och njuta av ett glas rosé & äta en god grillad marulkssallad tillsammans med min fina Höns. Åka till malmö och dricka skånes godaste strawberry daquiri och blicka över kanalen som glittrar så fint under en stjärnklar sommarnatt. Jag vill också hälsa på min söta lilla Emy & de andra tjejerna i de mest södra delarna av sverige. Jag vill hinna umgås med killarna från gymnasietiden. Jag ska hinna med en shopping & mysdag med sötaste lilla mamma.

Ge mig oändliga resurser... snälla :)